Gå bort till altaret och svär vid krucifixet,
alt ni talar sanning.
Grefven kände sig först kränkt genom denna
brist på förtroende till bans ord; men då han
besinnade, att han måste visa någon foglighet
mot en man, som han sjelf beröfvat lifver, gick
han upp till altaret och aflade eden.
Det är bran, sade den sårade, xom nu hit,
herr grefve, och tag den här npyckeln.
Ynglingen gick bort till honom och fram-
räckte handen. Den dende gaf honom en pyc-
kel, men don Ferdinand kände genast, att den
ej var till den hemliga dörrn.
Hvad skall jag med den här nyckeln? frå-
gade han.
Ni går till Carlentini, svarade den döende,
ni frågar efter Gaötano Cantarellos hus, ni
måste gå ensam in i huset, ensam, hör vil I
sängkammara finner ni vid sänggafveln en fyr-
kantig lucka, på hvilken är måladt ett kors —
under denna lucka står ett skrin, hvari ligger
sextiotusen dukater — dessa tager ni, ty de
tillhöra er.
Hvad är delta för en historia? frågade gref-
ven; känner jag er? tror ni jag vill ärfva er?
Dessa sextiotusen tillhöra er, herr grefve,
ty de äro stulna från er onkel, markisen af
San Florid:o i Messina. Jag, Gaötano Canta-
rello, hans tjenare, har stulit dem — det är
således miet erf, det är er egendom, jag åter-
ger erx
Arf eller egendom, lika mycketle ropade
den unga grefven, det är icke dessa pengar
jag här söker och det är icke denna hemlighet
jag vill veta. Der bar ni nyckeln till ert hus