Gå bort till altaret och svär vid krucifixet, alt ni talar sanning. Grefven kände sig först kränkt genom denna brist på förtroende till bans ord; men då han besinnade, att han måste visa någon foglighet mot en man, som han sjelf beröfvat lifver, gick han upp till altaret och aflade eden. Det är bran, sade den sårade, xom nu hit, herr grefve, och tag den här npyckeln. Ynglingen gick bort till honom och framräckte handen. Den dende gaf honom en pyckel, men don Ferdinand kände genast, att den ej var till den hemliga dörrn. Hvad skall jag med den här nyckeln? frågade han. Ni går till Carlentini, svarade den döende, ni frågar efter Gaötano Cantarellos hus, ni måste gå ensam in i huset, ensam, hör vil I sängkammara finner ni vid sänggafveln en fyrkantig lucka, på hvilken är måladt ett kors — under denna lucka står ett skrin, hvari ligger sextiotusen dukater — dessa tager ni, ty de tillhöra er. Hvad är delta för en historia? frågade grefven; känner jag er? tror ni jag vill ärfva er? Dessa sextiotusen tillhöra er, herr grefve, ty de äro stulna från er onkel, markisen af San Florid:o i Messina. Jag, Gaötano Cantarello, hans tjenare, har stulit dem — det är således miet erf, det är er egendom, jag återger erx Arf eller egendom, lika mycketle ropade den unga grefven, det är icke dessa pengar jag här söker och det är icke denna hemlighet jag vill veta. Der bar ni nyckeln till ert hus