vet, så kan issågning derifrån lättsre ske medi
krigsfartygens stora besättningar, emedan hean-
delsfartygen ofta nog såga sig ut ända ifrån
Götheborg.
Deremot är dot om vintern för fienden lät-
tare, att från öppna sjön komma till Klöfverön
och Koön, och intaga dem, samt derifrån för-
störa slupar och fartyg i Marstrands hamn,
heldst då svag is innanföre hindrar all bjelp-
försändning ifrån fasta landet.
Kostnaden för anläggningen af Götheborgs
stations sjö-etablissement, nya varfvet, uppgår
till flera hundrade tusen riksdaler banko. —
Uti dervarande goda skjul konserveras kanon-
sluparne nu mycket väl. Om detta etablisse-
ment skuile säljas, fås derför obetydligt, eller
icke på långt när så mycket, som erfordras till
det föreslagna högst vådliga etablissementets
anläggande vid Marstrand, utan högst betydliga
penningeanslag skulle komma ytterligare att
dertill erfordr2s, men följden af en sådan för-
flyttning skulle blifva den, att alla de nu vid
Götheborg befintliga kanonslupar måste då sit-
tas i sjön och sedermera efter någon tids för-
lopp upphalas vid Marstrand, hvarigenom de
skulle blifva så försämrade, att de inom några
få år äro uppruttnade och ur tjenstbart stånd,
havremot berörde kanonslupar, om de få blifva
stående torra i sina skjul å nya varfvet, skola
under många decennier kunna bibehållas utan
reparation.
Etablissementets bibehållande vid Götbeborg
har dessutom en annan stor fördel, framför
dess förläggande vid Marstrand, deruti, att vid
en hastigt påkommande rustning kunna tim-
mermän i Götbeborg lätt erhållas ifrån de pri-
vata varfven, hvilket icke är tillgång på i Mar-
strand.
Då således statsrådet baron Gyllengranats
märkvärdiga förslag om Götheborgska kanonslu-
parnes förflyttande till Marstrand skule åstad-
komma den största våda för landet, jemte en
högst betydlig försämring af skärgårdsjörsvaret,
och dessutom ådraga nationen betydliga, nu o-
påkallade kosinader, så förmoda vi, att hvarje
svensk riksdog.:man bestämdt afslår försäljnin-
gen af nya varfvet och nekar penningeanslag
till något sjöetablissements anläggande vid Mar-
strand.
Hela Götheborgs sations årliga underhålls-
kostnad utgör vanligen icke mer än omkring
45.000 rdr bko, deruti aflöning för handtver-
kare och uppfordrade båtsmän inberäknade, då
afgifter, hörande till öfrige personalen, blifvit
2fdragne, och likaså mycket, ja kanske mera,
skulle säkert den nya äfv.ntyrliga och under
Carlskrona lydande Marstrandsstationen komma
att kosta i underhåll, utan att beräkna de högst
betydliga sunimor, som erfordras för dess onö-
diga anläggande, samt de kostsammare transpor-
ter af alla dagliga behofver till Marstrand,
jemte befälets derigenom oftare förorsakade
kommenderings-resekostnader till och ifrån Carls-
krona etc. etc.
Den besparing, som sjöförsvarsdepartementschefen
trott sig vinna genom förminskning af civilpersona-
len vid Götheborgs station, måtte blifva ganska obe-
tydlig, ty hela civilpersonalen och betjeningen vid
nämnde station utgöras nu endast af 8 personer,
med en sammanräknad aflöning af omkring 5,600
rdr, och om möjligen någon minskning uti denna
personal skulle låta sig verkställa, så bör den lika
väl kunna gå för sig då kanonsluparne äro statione-
rade i Götheborg, som om de förläggas till Mar-
strand.
Deremot synes sjöförsvarsdepartementschefen icke
ha fästat sin uppmärksamhet vid den indragning,
som synes böra kunna låta sig göra vid Carlskrona-
stationen, med dervarande civile tjenstemän, bestå-
ende af icke mindre än 53 personer, med en sam-
manräknad aflöning af omkring 31,000 rdr, utan att
clerici- och medicinal-staterna deruti äro inberäk-
nade.
Till råga på detta vådliga förslag skulle stationen
i Marstrand blott anses som en kommendering ifrån
Carlskrona; men som alla kommenderingars natur
är, att när som heldst kunna indragas, så är myc-
ket att befara, att vestra kusten på sådant sätt!
snart kunde blifva alldeles utan skärgårdsförsvar,
och alt vår (sedan flottornas sista sammanslagning
år 4824) redan försvagade och nu ofullkomliga
skärgårdsflotta möjligen blifver än ytterligare för-
svagad och kanhända tillintetgjord!
Ungefär lika olyckligt för Sverige behandlades
skärgårdsförsvaret de tvenne särskilda gånger förut,
då de begge olika sjövapnen, likasom nu, voro sam-
manslagne och ställde . under örlogs öfverbefäl,
hvarföre de ock lika många gånger måste åtskiljas.
hvarom en anonym författare uti en artikeli Afton-
bladet för den 20 April 4846, jemte många andra
märkvärdiga saker om Sveriges sjöförsvar, yttrar sig
på följande upplysande sätt:
Denna Ehrensvärds försvarsplan, att inrätta en
särskild skärgårdsflotta, blef af konungen och Riket:
Ständer gillad och påbörjad år 1756, och alltsedar
hafva Sveriges kuster, ehuru hotade, aldrig blifvi
härjade; hvilket sednare hände flera gånger förut
då den djupgående örlogsflottan ifrån Carlskron:
skulle försvara kusterna, men just för sitt djupgå
ende icke kunde hindra fiendens grundgående rodd
fartyg. ,
Likväl kom skärgårdsflottan (armåens flotta kal
lad) enligt 4756 års beslut, icke så lätt till stånd
ty afunden och det gamla linieskeppsintresset vill
icke gilla Eörensvärds djupa och patriotiska plan
och stretade då som alltid mycket deremot, och vit
den påföljande riksdagen 4766 lyckades öriogsintres
set att, genom Sekretautskottet, få armeens flott
upplöst och skärgårdsflottän på gamla lama och o
lyckliga sättet åter förenad med linieskeppsflottai
(ej olik sammanslagningen, som skedde år 1324). —
Men frukten deraf visade sig snart; ty amiralitete
intresserade sig så litet för skärgårdsfartygen, at
alla arbeten dervid blefvo hvilande och redan half
färdiga fartyg på stapelbäddarne lemnades åt för
ruttnelsen. Detta väckte naturligtvis mycken upp
märksamhet, och, efter mognare besinning, vani
ändtligen Ehrensvärds kloka plan fullkomlig seger å
4770, då konungen, i samråd med Rikets Ständer
för andra gången skiljde skärgårdsflottan från linie
skeppsflottan, och upprättade ånyo armåeens flott
till en särskild korpg, hvilken, såsom dess krigshi
ahlianan unnföllt ändar ålat An!