vet, så kan issågning derifrån lättsre ske medi krigsfartygens stora besättningar, emedan heandelsfartygen ofta nog såga sig ut ända ifrån Götheborg. Deremot är dot om vintern för fienden lättare, att från öppna sjön komma till Klöfverön och Koön, och intaga dem, samt derifrån förstöra slupar och fartyg i Marstrands hamn, heldst då svag is innanföre hindrar all bjelpförsändning ifrån fasta landet. Kostnaden för anläggningen af Götheborgs stations sjö-etablissement, nya varfvet, uppgår till flera hundrade tusen riksdaler banko. — Uti dervarande goda skjul konserveras kanonsluparne nu mycket väl. Om detta etablissement skuile säljas, fås derför obetydligt, eller icke på långt när så mycket, som erfordras till det föreslagna högst vådliga etablissementets anläggande vid Marstrand, utan högst betydliga penningeanslag skulle komma ytterligare att dertill erfordr2s, men följden af en sådan förflyttning skulle blifva den, att alla de nu vid Götheborg befintliga kanonslupar måste då sittas i sjön och sedermera efter någon tids förlopp upphalas vid Marstrand, hvarigenom de skulle blifva så försämrade, att de inom några få år äro uppruttnade och ur tjenstbart stånd, havremot berörde kanonslupar, om de få blifva stående torra i sina skjul å nya varfvet, skola under många decennier kunna bibehållas utan reparation. Etablissementets bibehållande vid Götbeborg har dessutom en annan stor fördel, framför dess förläggande vid Marstrand, deruti, att vid en hastigt påkommande rustning kunna timmermän i Götbeborg lätt erhållas ifrån de privata varfven, hvilket icke är tillgång på i Marstrand. Då således statsrådet baron Gyllengranats märkvärdiga förslag om Götheborgska kanonsluparnes förflyttande till Marstrand skule åstadkomma den största våda för landet, jemte en högst betydlig försämring af skärgårdsjörsvaret, och dessutom ådraga nationen betydliga, nu opåkallade kosinader, så förmoda vi, att hvarje svensk riksdog.:man bestämdt afslår försäljningen af nya varfvet och nekar penningeanslag till något sjöetablissements anläggande vid Marstrand. Hela Götheborgs sations årliga underhållskostnad utgör vanligen icke mer än omkring 45.000 rdr bko, deruti aflöning för handtverkare och uppfordrade båtsmän inberäknade, då afgifter, hörande till öfrige personalen, blifvit 2fdragne, och likaså mycket, ja kanske mera, skulle säkert den nya äfv.ntyrliga och under Carlskrona lydande Marstrandsstationen komma att kosta i underhåll, utan att beräkna de högst betydliga sunimor, som erfordras för dess onödiga anläggande, samt de kostsammare transporter af alla dagliga behofver till Marstrand, jemte befälets derigenom oftare förorsakade kommenderings-resekostnader till och ifrån Carlskrona etc. etc. Den besparing, som sjöförsvarsdepartementschefen trott sig vinna genom förminskning af civilpersonalen vid Götheborgs station, måtte blifva ganska obetydlig, ty hela civilpersonalen och betjeningen vid nämnde station utgöras nu endast af 8 personer, med en sammanräknad aflöning af omkring 5,600 rdr, och om möjligen någon minskning uti denna personal skulle låta sig verkställa, så bör den lika väl kunna gå för sig då kanonsluparne äro stationerade i Götheborg, som om de förläggas till Marstrand. Deremot synes sjöförsvarsdepartementschefen icke ha fästat sin uppmärksamhet vid den indragning, som synes böra kunna låta sig göra vid Carlskronastationen, med dervarande civile tjenstemän, bestående af icke mindre än 53 personer, med en sammanräknad aflöning af omkring 31,000 rdr, utan att clericioch medicinal-staterna deruti äro inberäknade. Till råga på detta vådliga förslag skulle stationen i Marstrand blott anses som en kommendering ifrån Carlskrona; men som alla kommenderingars natur är, att när som heldst kunna indragas, så är mycket att befara, att vestra kusten på sådant sätt! snart kunde blifva alldeles utan skärgårdsförsvar, och alt vår (sedan flottornas sista sammanslagning år 4824) redan försvagade och nu ofullkomliga skärgårdsflotta möjligen blifver än ytterligare försvagad och kanhända tillintetgjord! Ungefär lika olyckligt för Sverige behandlades skärgårdsförsvaret de tvenne särskilda gånger förut, då de begge olika sjövapnen, likasom nu, voro sammanslagne och ställde . under örlogs öfverbefäl, hvarföre de ock lika många gånger måste åtskiljas. hvarom en anonym författare uti en artikeli Aftonbladet för den 20 April 4846, jemte många andra märkvärdiga saker om Sveriges sjöförsvar, yttrar sig på följande upplysande sätt: Denna Ehrensvärds försvarsplan, att inrätta en särskild skärgårdsflotta, blef af konungen och Riket: Ständer gillad och påbörjad år 1756, och alltsedar hafva Sveriges kuster, ehuru hotade, aldrig blifvi härjade; hvilket sednare hände flera gånger förut då den djupgående örlogsflottan ifrån Carlskron: skulle försvara kusterna, men just för sitt djupgå ende icke kunde hindra fiendens grundgående rodd fartyg. , Likväl kom skärgårdsflottan (armåens flotta kal lad) enligt 4756 års beslut, icke så lätt till stånd ty afunden och det gamla linieskeppsintresset vill icke gilla Eörensvärds djupa och patriotiska plan och stretade då som alltid mycket deremot, och vit den påföljande riksdagen 4766 lyckades öriogsintres set att, genom Sekretautskottet, få armeens flott upplöst och skärgårdsflottän på gamla lama och o lyckliga sättet åter förenad med linieskeppsflottai (ej olik sammanslagningen, som skedde år 1324). — Men frukten deraf visade sig snart; ty amiralitete intresserade sig så litet för skärgårdsfartygen, at alla arbeten dervid blefvo hvilande och redan half färdiga fartyg på stapelbäddarne lemnades åt för ruttnelsen. Detta väckte naturligtvis mycken upp märksamhet, och, efter mognare besinning, vani ändtligen Ehrensvärds kloka plan fullkomlig seger å 4770, då konungen, i samråd med Rikets Ständer för andra gången skiljde skärgårdsflottan från linie skeppsflottan, och upprättade ånyo armåeens flott till en särskild korpg, hvilken, såsom dess krigshi ahlianan unnföllt ändar ålat An!