Hur silla äro vi; Ty snart vår stat får bättre skick. Ren blomstrar näringsfrihet gladt I stad :;: Och land; — men hvad! Hur är det fatt? Ej glad :.: Du syns .... ah! sörjer du väl än Ditt gamla pskråv, min vän? Du odalbonde god, Som än betänkligt dröjer der, Hvar är ditt gamla mod? Når gjorde dryckjom dig besvär? Du grubblar nu på politik, Ej så? :;: Var, nu som förr, din farfar lik: Får gålv 1: Var gubbens satts. Tag då räson: Glöm representation! Och yngling, som med lust Ser framtidsdagen ljus och klar, Fort! smaka drufvans must, Yfs af hvad Sverige fordom var! Tro ej att det i hjeltars land Kan ske :;: Att ovän träder på vår strand, — O vel :: Hans död då blefve viss, min bror, Der sådan enhet bor!? Dig, hulda mö, till slut Jag bjuder, att kredensa bott Vår dryck; din mildhet gjut Uti vår själ; du bäst försått Till ära leda mannens fjät — Hur skönt! :: Ej eller nu hans väl förgät; Belönt :: Du blifva skall när din person Får — emancipationl, CABRION, —