än högst ringa, och det är ögonskenligt, att hvarje minskning i förlaget är en betydande vinst. Men en sådan beredes. på flerfaldigt sätt genom jernvägarne, Hvad först grufbrytningen beträffar, så kan den utvidgas till en utomordentlig grad, då malmen kan på jernväg med lätthet transporteras till aflägsna orter, der skogarne ännu äro rikliga och tackjernsblåsning kan anläggas, samt redan varande och nya stångjernshamrar med denna rudimaterie förses. Vidare, då tackjernet ifrån de gamla bergslagerna kan på jernväg transporteras till sina vanliga afnämare för lindrigare kostnad än hittills, är deraf en följd, att stångjeropstillverkningen står dessa sistnämnde billigare, och att, då deras försäljningspris bibehåller sig, eller stiger, vinsten för dem blir så mycket större. Förlandet i det hela kan det icke vara likgiltigt, om totala tillverkningen höjes med ett eller annat 100,000 skeppund, emedan, med det dagligen växande bebofvet af jern för den inrikes konsumtionen, exporten och landets vinst af utrik:s handeln deraf är beroende. Men icke blott en minskning i sjelfva jernets egen transportkostnad kommer hruksägaren tillgodo såsom fördel af jernvägarne, han hemtar äfven deraf andra vinster, som bidraga till nedsättande af hans tillverkningskostnad. Med få undaniag måste bruksidkaren, köpa spanmiål för sina arbetares och underhafvandes behof. Genom aflägsenheten ifrån de sädesproducerande orterna nödgas han, i anseende till den långa och svära transporten, betala varan ett par, tre riksdaler högre än den i produktions-orten i allmänhet gäller. Detta öfverpris graverar naturligtvis hans tillverkning, liksom det genom forsellönen förhöjda priset på saltvaror och sådana artiklar, hvilka vanligen hållas vid bruken till salu, har samma verkan. Hvad genom jernvägstransport i dessa utgifter bespares, blir naturligtvis också en tillökning i vinsten på tillverkningen. Samma fördelar, som jerntillverkningen hemtar, vinna äfven de öfriga grenarne af bruksrörelsen i mer eller mindre grad, och särskildt bör uppmärksamheten fästas å en artikel, som nu nästan icke alls ingår i rörelsen för samma ändamål, men som genom jernvägarne otvifvelaktigt skall komma att spela en stor roll både i jordbruket och bergshandteringen, samt alt i stora qvantiteter forslas orter emellan; det är beredning af gips samt kalkbränning såsom gödningsämnen. Hvad beträffar fabriker och handaslöjder, så inses lätt, att dessa icke kunna annat än hemta en stor vinst af jernvägarne och genom dem lifvas. Såsom bevis härpå torde förhållandet med väfnadsslöjden i Marks härad af Elfsborgs län få anföras. Det är bekant, att inom detta härad tillverkas största delen af de 40 millioner alnar diverse bomullsväfnader, som ifrån länet till andra orter afyttras. Bomullsgarnet, som härtill användes, hemtas ifrån Götheborg, och kostar i forlön för en väglängd af 6 mil till Kinna by, hvarest de största förläggarne för denna industri äro boende, 16 sk. rgs per lisp. och under svårt väglag ännu mera. Funnes jernväg, hvarå denna forslipg kunde ske, skulle följande förhållande uppstå: Fragten för en tonn, eller 120 lisp. v. v., kostar, under närvarande förhållanden, 40 rdr rgs. Konsumtionen af garn af olika finhet kan sannolikt beräknas till mer än en million skålpund, eller omkring 60,000 lispund, för hvilka frakten således uppgår till 20,000 rdr rgs. Transporten af en tonn kan å jernväg verkställas för 24 sk. milen och derunder. Hvarje tonn, som nu i transport kostar 40 rdr, skulle forslas för 3 rdr, och hela den förbrukade qvantiteten, som nu i transportkostnad fordrar 20,000 rdr, skulle komma i reqvirenternas magasiner för 4500 rdr, hvaraf den ögonskenliga följden är, att förläggarne skulle kunna använda de Lesparade 48,500 rdr till ufvidgning af sin rörelse, och således till sysselsättande och underhåll af ännu flera idoga familjer. Hvad här anförts om husslöjden i Marks härad, bar sin tillämpning på all industri. Klädesfabrikanterna i Norrköping, om de kunde sprida sina tillverkningar öfverallt i landet med lätthet och för mycket lindrigare kostnad än nu, skulle kunna sälja sina kläden för billigare pris, skulle få sälja två, tre gånger mera än nu, skulle förtjena i förbållande dertill, och af förtjensten samt afsättningen uppmuntras att fabricera i mycket större skala; — och på samma sätt med alla öfriga näringsidkare. Men, om arbete alstrar kapital, måste, i stort sedt, mera arbete alltid frambringa ett slörre kapital, och national-välmågan ökas i bredd med en utvidgad industri. Med en lifvad rörelse och förökad såväl produktion som konsumtion följer ovilkorligen också handelns högre liflighet och utveckling, antingen det är fråga om den inrikes omsättningen, eller utbytet med främmande länder. Särdeles måste inrikes han-: deln få en utomordentlig lyftning, hvarigenom del: inuti landet belägna, men nu så obetydliga, städer , kunna komma sig upp och återverka på landtmanna: näringarna annorlunda än hittills, då de icke kunna anses i allmänhet såsom annat än större jordbrukande byar. Det är också sannolikt att, genom jernvägars biträde, en betydlig transitohandel skulle l! uppkomma emellan vestra Europa och Ryssland jemte Finland, hvaraf en säker och stor vinst för! vårt land vore att hemta. Med afseende på alla dessa fördelar, hvilkas verklighet man har tillfälle att bevittna i flera andra länder, synes arbetet med jernvägars anläggande böra utan tidsutdrägt gripas an. Till detsammas utförande erfordras endast kraftig vilja, ty alla behöflliga materialier, sten, grus, jern och träd, hafva vi uti öfverflöd, och arbetare sakna vi lika litet som arbetsskicklighet, allenast den tages i anspråk. Men kostnaden väcker icke dess mindre hos mängden stor förskräckelse; så mycket mera afskräckande, som dess verkliga storlck är för de flesta obekant, och inbillningen följaktligen har så mycket friare utrymme att spela omkring ett dunkelt och obe-j stämdt föremål. De undersökningar, hvilka de båda sednaste åren på mitt föranstaltande och under min hufvudledning blifvit verkställde emellan Stockholm och Götheborg, äro imedlertid i stånd att sprida ljus deröfver, och, ehuru väl icke en noggrann beräkning öfver kostnaden hunnit utföras för längre sträcka än emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, gifver de funna lokalförhållandenas fördelaktighet likväl anledning antaga, att medelkostnaden för svensk mil på hela sträckan ifrån StockPEREIRA NUR EDEN INRE SOT SATA ÅTAR DT NA NETA linand svarade, att han betraktade landskapet, FO AA ss FF AR