ych svårt klander a nars skulle fal:a tåde vårajd oolisrätter oca brottmålsransakare till lat. s RIESDAGEN. Vi återkomma till Ridderskapet och Adelns plenum i går, för ait deröfver lemna en fullständ:gare redogörelse: Grefve Snoilsky väckte motion, såsom förut nämndt är, ang. Riddarhusets stora medaljs tilldelande åt doktor Fryxell. Hr fIruce ang. inköp för statens räkning af andelar i de Elzvikska silfvergrufvorna i Örebro län och uppförande af fängelser invid dem, så att fångar kunde användas till grufarbete. Friherre Ridderslolpe, F., ang. förändring i åtskilliga delar af gällande bevillningsförordning. Exc. grefve Löwenijelm, ang. upphörande af all bevillning å civile, militäre och ecklesiastike tjenstemäns löner, arfvoden och pensioner. Frih. Rappe, Axel, ang. nedsättning af den, åklogare tillkommande, andel i böter för öfverträdelser af förordningen om bränvins bränning och minutering till blott ;:del af bötesbeloppet, och det öfrigas användande till fattigvården. Hr Kuylensijerna, G. M., ang. beredande af tillfälle till bergning för frigifna fångar och försvarslöse; samt ang. upphäfvande af kongl. förordn. den 20 Januari 1824, den motionären ansåg träda eganderätten för nära, och ville hafva ändrad derhän, att ingen jordegare skulle få aftappa eller sänka sjöar eller vattendrag utan frivilligt medgifvande af och ersättning åt alla dem, som derigenom kunde komma att lida förfång. Mot denna motion uppträdde frih. Raab, C., och bad vederbörande utskott ej fästa afseende derå; ty enligt hans åsigt vore den föreslagna restriktionen ett hinder för vattenaftappningsoch sänkningsföretag, som ofiast vore nyttiga. Vidare väckte kammarherren Puykull motion, att ständerna måtte hos K. M. anhålla om nedsättande af en kommitte af både praktiskt och theoretiskt i skogshandteringen kunnige män, hvilken skulle inhemta kunskap om de svenska skogarnes vidd och huru stor areal, ungefär, hvårt slag af skog intager; undersöka möjligheten att bereda afsättning åt aflägsnare skogstrakter; huruvida skog kan planteras på ställen, der nu ingen finnes; huruvida vårt brukliga trakthuggningssätt är det bästa; med ett ord, allt hvad som rörer skogshushållningen. Herr Tham, ang. åläggande för alla moderkyrkor och annexer. i riket att inlösa exemplar af komminister J. Beckmans Försök till svensk psalmhistoria, arbetet beräknadt till 200 ark å 4 sk. banko. Den af K. M. beviljade inlösen af 200 ex., till detta pris, försloge knappt till bestridande af Vydel af kostnaden för utgifveandet. Hr Wallenstråle, ang. ett anslag af 666 rdr 32 sk. bko årligen intill nästa riksdag åt artisten Mandelgren, för att bestrida kostnaden för hans resor inom fäderneslandet-i ändamål att samla och afteckna förfädrens minnesmärken. . Då derefter hr Israel af Ströms bordlagda motion, i angående åtgärder till beredande af bättre hushållning med skogarne föredrogs, yttrade sig derom flere talare. Hr von Stockenström ansåg, först, att de af motionären föreslagna stadganden ej borde utfärdas, emedan deras efterföljd ej kunde kontrolleras, och för det andra, att en tid, hvilken erkänner såsom grundsats handelns frihet och oberoende, ej borde undantagsvis lägga band på skogshusbållningen, såsom fordna tider gjort å t. ex. jernbandteringen, uti hvilken Sverige just derigenom kommit att stå efter utländningen. Den rätta vägen till beredande af bättre skogshushållning vore upplysningens, som också sedan 4825 är med framgång beträdd. Sedan nämnde år är en bättre hushållning införd å kronans skogar, ett skogsinstitut anlagdt, läroböcker i skogsvetenskapen utgifna, och äfven eti enskildt skogsinstitut inrättadt, nemligen vid Westsura, under Ramnäs bruk i Westmanland. När det anlades, ville äfven de mest upplysta possessionater ej erkänna dess nytta, och allmogen ansåg det blott för en härmning af utländskt mönster; men nu är förhållandet alldeles motsatt. Med denne talare instämde friherre von Stedingk, hr von Engeström, hr Dalman, Gustaf, friherre Cederström, Jabob, och hr af Grubbens. Herr von Engeström ville att lagen ej skulle träda äganderätten för nära. Mot den i anledning af hr von Stockenströms anförande gjorda invändningen, att det är för sent vårda skogen, när den är slut, invände han, av det icke heller är värdt förvalta något, som ej ger aftastning. Om en skogsstat blefve inrättad, så komme den att endast gagna de län, som hafra afsättningstillfälle, men blefve onödigtvis betungande för de öfriga. Verksammaste medlen för beredande af bättre vård om skogarne, ansåg talaren vara, att undervisning deruti meddelades, och att åverkan mera inskränktes, t. ex. genom att klassificera den under rubri-ken tjufnad. Hr Dalman ansåg de nu gällande föreskrifterna rörande skogarne tillräckliga, om de rätt handhades. Friherre Cederström ansåg att lagstiftningen borde inskränka sig till kronans skogar, och ej be: fatta sig med enskildes. Hr af Grubbens ansåg allt annat öfverflödigt, blott det stadgades, att hvarje yngling, innan det finge lysas för honom till äktenskap, skulle förete betyg att han planterat 30 träd. andra sidan yttrade sig friherre Raab, C. och hr Rosenbled, Bernhard, Den förre ansåg, att alla andra näringar kunde vara fria från band och förmynderskap af staten, men icke skogsbushållningen; ty af denna berodde de öfriga, och de skulle ej kunna existera, om skogarne blefve uthuggna. Talaren erinrade, ait sist). års trävaru-export uppgått till omkring 750,0C0 tolfter bräder och plankor, utom timmer, och att det vore af högsta vigt att genom klok hushållning -bevara åt landet inkomsten af en så indrägtig-handel. Hvad beträffade en liknelse mellan band å skogshandteringen och ett förbud för jordbrukare att så mer än ett visst qvantum säd, så vore den icke passande; ty ett sådant förbud kunde endas! för ett eller annat år verka skadligt, då deremot underlåtenheten att hämma skogarnes förderfvande skulle göra skada för sekler. Att staten åtoge sig förmynderskapet öfver skogsegarne, vore ej värre än hvad vår allmänna lag stadgar om en slösaktig persons sättande under förmynderskap, på sine arfiagares begäran. Hr Rosenblad erkände regeln af frihet i närin gar, men ansåg undantag derifrån oundvikliga, hvil ket äfven är erkändt, t. ex. hvad grufvor beträffar som icke i något land få bearbetas efter egarens god tycke. Det vore i ett land med vårt klimat a vigt att sörja för skogarnes bibehållande, äfven der för att de lemna skydd åt jorden mot vissa vindar I Norge bär man, i följd af saknade restriktionei misskushållat med skogarse. Såsom exempel p pd rs a Jas hurnsAM vid anläggandet a