ych svårt klander a nars skulle fal:a tåde vårajd
oolisrätter oca brottmålsransakare till lat. s
RIESDAGEN.
Vi återkomma till Ridderskapet och Adelns
plenum i går, för ait deröfver lemna en full-
ständ:gare redogörelse:
Grefve Snoilsky väckte motion, såsom förut nämndt
är, ang. Riddarhusets stora medaljs tilldelande åt
doktor Fryxell. Hr fIruce ang. inköp för statens
räkning af andelar i de Elzvikska silfvergrufvorna
i Örebro län och uppförande af fängelser invid dem,
så att fångar kunde användas till grufarbete. Fri-
herre Ridderslolpe, F., ang. förändring i åtskilliga
delar af gällande bevillningsförordning. Exc. grefve
Löwenijelm, ang. upphörande af all bevillning å
civile, militäre och ecklesiastike tjenstemäns löner,
arfvoden och pensioner. Frih. Rappe, Axel, ang.
nedsättning af den, åklogare tillkommande, andel i
böter för öfverträdelser af förordningen om bränvins
bränning och minutering till blott ;:del af bötes-
beloppet, och det öfrigas användande till fattigvår-
den. Hr Kuylensijerna, G. M., ang. beredande af
tillfälle till bergning för frigifna fångar och för-
svarslöse; samt ang. upphäfvande af kongl. förordn.
den 20 Januari 1824, den motionären ansåg träda
eganderätten för nära, och ville hafva ändrad der-
hän, att ingen jordegare skulle få aftappa eller sänka
sjöar eller vattendrag utan frivilligt medgifvande af
och ersättning åt alla dem, som derigenom kunde
komma att lida förfång.
Mot denna motion uppträdde frih. Raab, C., och
bad vederbörande utskott ej fästa afseende derå; ty
enligt hans åsigt vore den föreslagna restriktionen
ett hinder för vattenaftappnings- och sänkningsföre-
tag, som ofiast vore nyttiga.
Vidare väckte kammarherren Puykull motion, att
ständerna måtte hos K. M. anhålla om nedsättande
af en kommitte af både praktiskt och theoretiskt i
skogshandteringen kunnige män, hvilken skulle in-
hemta kunskap om de svenska skogarnes vidd och
huru stor areal, ungefär, hvårt slag af skog intager;
undersöka möjligheten att bereda afsättning åt af-
lägsnare skogstrakter; huruvida skog kan planteras
på ställen, der nu ingen finnes; huruvida vårt bruk-
liga trakthuggningssätt är det bästa; med ett ord,
allt hvad som rörer skogshushållningen. Herr
Tham, ang. åläggande för alla moderkyrkor och
annexer. i riket att inlösa exemplar af kommi-
nister J. Beckmans Försök till svensk psalmhisto-
ria, arbetet beräknadt till 200 ark å 4 sk. banko.
Den af K. M. beviljade inlösen af 200 ex., till detta
pris, försloge knappt till bestridande af Vydel af
kostnaden för utgifveandet. Hr Wallenstråle, ang.
ett anslag af 666 rdr 32 sk. bko årligen intill nä-
sta riksdag åt artisten Mandelgren, för att bestrida
kostnaden för hans resor inom fäderneslandet-i än-
damål att samla och afteckna förfädrens minnes-
märken. .
Då derefter hr Israel af Ströms bordlagda motion, i
angående åtgärder till beredande af bättre hushåll-
ning med skogarne föredrogs, yttrade sig derom
flere talare. Hr von Stockenström ansåg, först, att
de af motionären föreslagna stadganden ej borde ut-
färdas, emedan deras efterföljd ej kunde kontrolle-
ras, och för det andra, att en tid, hvilken erkänner
såsom grundsats handelns frihet och oberoende, ej
borde undantagsvis lägga band på skogshusbållnin-
gen, såsom fordna tider gjort å t. ex. jernbandte-
ringen, uti hvilken Sverige just derigenom kommit
att stå efter utländningen. Den rätta vägen till be-
redande af bättre skogshushållning vore upplysnin-
gens, som också sedan 4825 är med framgång be-
trädd. Sedan nämnde år är en bättre hushållning
införd å kronans skogar, ett skogsinstitut anlagdt,
läroböcker i skogsvetenskapen utgifna, och äfven eti
enskildt skogsinstitut inrättadt, nemligen vid West-
sura, under Ramnäs bruk i Westmanland. När det
anlades, ville äfven de mest upplysta possessionater
ej erkänna dess nytta, och allmogen ansåg det blott
för en härmning af utländskt mönster; men nu är
förhållandet alldeles motsatt.
Med denne talare instämde friherre von Stedingk,
hr von Engeström, hr Dalman, Gustaf, friherre Ce-
derström, Jabob, och hr af Grubbens.
Herr von Engeström ville att lagen ej skulle
träda äganderätten för nära. Mot den i anledning
af hr von Stockenströms anförande gjorda invänd-
ningen, att det är för sent vårda skogen, när
den är slut, invände han, av det icke heller är
värdt förvalta något, som ej ger aftastning. Om
en skogsstat blefve inrättad, så komme den att
endast gagna de län, som hafra afsättningstillfälle,
men blefve onödigtvis betungande för de öfriga.
Verksammaste medlen för beredande af bättre vård
om skogarne, ansåg talaren vara, att undervisning
deruti meddelades, och att åverkan mera inskränk-
tes, t. ex. genom att klassificera den under rubri-
-ken tjufnad. -
Hr Dalman ansåg de nu gällande föreskrifterna
rörande skogarne tillräckliga, om de rätt handhades.
Friherre Cederström ansåg att lagstiftningen bor-
de inskränka sig till kronans skogar, och ej be-
: fatta sig med enskildes.
Hr af Grubbens ansåg allt annat öfverflödigt,
blott det stadgades, att hvarje yngling, innan det
finge lysas för honom till äktenskap, skulle förete
betyg att han planterat 30 träd.
andra sidan yttrade sig friherre Raab, C. och
hr Rosenbled, Bernhard,
Den förre ansåg, att alla andra näringar kunde
vara fria från band och förmynderskap af staten,
men icke skogsbushållningen; ty af denna berodde
de öfriga, och de skulle ej kunna existera, om
skogarne blefve uthuggna. Talaren erinrade, ait
sist). års trävaru-export uppgått till omkring 750,0C0
tolfter bräder och plankor, utom timmer, och att
det vore af högsta vigt att genom klok hushållning
-bevara åt landet inkomsten af en så indrägtig-han-
del. Hvad beträffade en liknelse mellan band å
skogshandteringen och ett förbud för jordbrukare
att så mer än ett visst qvantum säd, så vore den
icke passande; ty ett sådant förbud kunde endas!
för ett eller annat år verka skadligt, då deremot
underlåtenheten att hämma skogarnes förderfvande
skulle göra skada för sekler. Att staten åtoge sig
förmynderskapet öfver skogsegarne, vore ej värre
än hvad vår allmänna lag stadgar om en slösaktig
persons sättande under förmynderskap, på sine
arfiagares begäran.
Hr Rosenblad erkände regeln af frihet i närin
gar, men ansåg undantag derifrån oundvikliga, hvil
ket äfven är erkändt, t. ex. hvad grufvor beträffar
som icke i något land få bearbetas efter egarens god
tycke. Det vore i ett land med vårt klimat a
vigt att sörja för skogarnes bibehållande, äfven der
för att de lemna skydd åt jorden mot vissa vindar
I Norge bär man, i följd af saknade restriktionei
misskushållat med skogarse. Såsom exempel p
pd rs a Jas hurnsAM vid anläggandet a