Konungen: Ja, men som du inte får tala om för mer än två eller tre vänner, och dem måste du välja med urskiljning. Hör du det? Mediana: Som inte ä alltför tystlåtna, är det inte så? Konungen: Alldeles; men jag är nästan säker, att jag inte kommer att säga dig någonting nytt, och att ni båda nyss talat derom. Mediana: Ers majestät, jag bedyrar... Konungen: Se så, tillstå att du är med i hemligheten. Mediana: Jag vet inte hvilken hemlighet ers majestät menar. Konungen: Du har inte lärt konsten att ljuga, Mediana. Tillstå att du känner damens namn. Mediana (orolig): Hvilken då, senjor? — Konungen: Damen på balkongen. Du blir brydd, Mediana. Mediana: Ers majestät... FEMTE SCENEN. DE FÖRRE. DROTTNINGEN Och SIDONIA (komma in från venster). Konungen (stiger upp): Ni måste komma till min hjelp, mina damer, ty Mediana vill här spela tystlåten. Mediana: Men jag försäkrar ers majestät, att jag är alldeles okunnig... Sidonia: Hvad är ni okunnig om, grefve? Säg oss det! Konungen: Ni vet, mina damer, eller rättare: ni, senjora, ty saken rör er personligen. Drottningen: Mig, ers majestät? Konungen: Ja, i ert hof, senjora, tilldrar sig äfventyr, värdiga Amadis:s sköna dagar, eller rättare: dess stjernklara nätter. Drottningen: Ni behagar förmodligen skämta, Senjor: Konungen: Nej, jag talar helt alfvarsamt. En af de förnämsta herrarne vid vårt hof — jag känner hans namn, men jag vill inte sägat — en verklig kämpe från de gamle riddarenas tidehvarf, har velat fullända sin ridderlighet, och. derför tagit sig för att bli kär. Han yttrar likväl sin kärlek endast som en