Till Redaktionen af Aftonbladet! Red. har blifvit anmodad införa en replik på en insänd artikel af H. rörande kathedralskolan i Upsala och red. bar ansett sig ej böra neka att meddela det bufvudsakliga deraf. Efter en ingress, sim torde kunna uteslutas, yttrar insändaren: Insändaren förmenar, att skolans uppgift om den messling, som grasserade bland skolungdomen höstterminen 1846, är oriktig, så vida den rör de äldre och äldste ynglingarne, hvilka alla skola varit friska, blott med något enda undantag,. Nu medgifves, att i de 2 lägre afdelningarne af rektorsklass messlingen ej var så kringgripande, som den kunnat vara, d. v. s. den sträckte sig i dessa båda afdelningar ej till flera än 6 ynglingar, ett par andra sjukdomsfall oberäknade; men i den 3:dje eller högsta afdelningen var förhållandet annorlunda. Denna sistnämnda afdelning bestod då enligt katalogen af 46 ynglingar. Den 417:de, som ock hörde till samma afdelning, var för sjukdom frånvarande hela terminen. En annan dog mot terminens slut. Dessutom förekommo här 6 sjukdomsfall af messling, och 4 af annan orsak (se bil. litt. C). Således inalles 9 sjukdomsfall bland 47 ynglingar. Det är sannt, några af dessa sjukdomsfall räckte kortare tid, men andra åter ett par månader; 2:ne till och med nästan hela året. Och dock, ehuru mer än en tredjedel af hela rektorsklass, och mer än hälften af dess öfversta afdelning var af messling eller annan sjukdom angripen, har insändaren den oförsyntheten att tvertemot skolans uppgift våga påstå, det messlingen sträckte sig endast till 8å 14-åriga gossar i nedre skolan, men icke till de äldre eller rektorsklass, något enda fall undantaget!! Huru tillståndet åter var inom nedre skolan, kan läsaren sluta deraf, att afdelningar funnos, i hvilka stundom blott en tredjedel af ungdomen var närvarande vid lektionerna, stundom endast en femtedel, hvilket under flera veckor var händelsen med inferiorsafdelningen i quarta. Farhågan för sjukdomen var således tillräckligt stor att framkalla frågan om skolans upplösning och ungdomens hemförlofvande. Då denna åtgärd likväl ej ansågs böra vidtagas utan högsta nödvändighet, gjordes dock för läsningens fortfarande i skolan det uttryckliga förbehåll, att hvarje lärare skulle noga tillse, att ingen möda och ansträngning skulle åläggas ungdomen, hvilken på något sätt kunde anses verka skadligt så väl på de ännu friska, som i synnerhet på de tillfrisknade. 1 denna anda lät ephorus genom rektor vid flera till fällen anbefalla lärarne iakttagandet af all möjlig försigtighet. Läsningen skulle blott vara ett mede till undvikande af sysslolöshet under lektionstimmarne, men ingenting vidare. För hvar och en CSES ERE TT FASA NTA SAR OKT ESA