Dock lärer, i anseende till betydlig afgång syn-
nerligen inom landsstormsafdelningen, de vapenöfva-
des antal i Preussen icke kunna uppskattas högre
än till en million, utgörande omkring V.,-del eller
7 procent af landets hela folkmängd. Bevärings-
skyldigheten vidtager vid fyllda 20 år. Manskapet
är då icke fullvuxet.
Wirtemberg.
Beväringsskyldigheten varar i 6 år, deraf rekryt-
ercis 6 månader . . . . . 180 dagar.
rliga vapenöfningar i 5 år, å 30 dagar 1450 —
Summa 330 dagar
(11 månader).
! Hannover.
Beväringsskyldigheten varar i 6 år, deraf hela för-
sta året i verklig tjenst . . . . . 365 dagar.
rliga vapenöfningar i 5 år, å 30 dagar 150
Summa 3515 dagar
- (1 år ö mån.)
Baden lika med Hannover.
Hessen (Storhertigdömet).
Beväringsskyldigheten varar i 6 år, deraf hela för-
sta året i verklig tjenst . . . . -. 365 dagar.
4 månads vapenöfning de 3 följande åren 90
Summa 455 dagar
(1 år 3 mån.)
Hessen (Kurfurstendömet).
Beväringsskyldigheten varar i 42 år, deraf hela för-
sta året i verklig tjenst . . . . . 365 dagar.
Under de tre följande åren vapenöfnin-
gar tillsammans 8 månader . . . . 240 o
Summa 605 dagar
(4 år 8 mån.)
Under de öfriga 8 åren inga vapenöfningar.
Danmark.
Beväringsskyldigheten, som börjar vid fyllda 22
år, varar i 16 år, deraf:
4 år i liniearmeen (fredsfoten);
4 år i krigsreserven.
Första beväringsklassen vapenöfvas i 4 må-
nader . . . s 120 dagar
och gör sedan 4 års garnisonstjenst . . 365
andra, 3:e och 4:e klasserna årligen tre
veckors vapenöfning . . . . . . 63
Snmma 548 dagar
- (1 år 6 mån.)
Ofvanstående gäller för infanteriet. Krigsreserven
och förstärkningen hafva ej vapenöfningar. Årligen
uttagas 5500 man.
Således är liniearmen . 22,000 man
Krigsreserven . . . -. 22,000
Förstärkningen . . -. 44,000
Summa 88,000 man vapenöfvadt
manskap.
Af alla Europeiska stater, som antagit grundsat-
sen att bilda armåen ensamt af beväring, är Preus-
sen den, som strängast och följdenligast utfört detta
system; hvarför ock detta land, i högre grad än nå-
got annat, skördar systemets förnämsta frukt, som är:
att större delen af landets vapenföra folkmängd
är i besittning af en fullt utbildad förmåga at
föra vapen till fäderneslandets försvar. Men
denna vigtiga fördel, till hvars eftersträfvande Preus-
siska staten företrädesvis uppmanas af sitt geografi-
ska läge emellan trenne hvar för sig mägtiga grann-
stater, måste denna stat gälda genom högst betyd-
liga kostnader och en särdeles betungande utsträck-
ning af beväringsskyldigheten.
Af hvad ofvanföre blifvit uppgifvet, synes väl, att
andra stater, der samma hufvudgrund för krigsmak-
tens sammansättning blifvit antagen, ansett sig kun-
na, i jemförelse mot Preussen, betydligen nedsätta
så väl årens antal för beväringspligtens fortfarande,
som öfningstidernes längd; att det likväl äfven inom
desse stater visar sig huru systemet att bilda armåen
ensamtaf beväringsmanskap, ovilkorligen påkallar tjen-
stetidens och vapenöfningarnes betydliga utsträck-
ning, och såmedelst beväringsskyldighetens ansenliga
förtyngande.
Men hvad som vid detta tillfälle bör såsom särde-
les anmärkningsvärdt anföras är, att oaktadt de ut-
sträckta vapenöfningar, som i dessa länder egarum,
likväl bland kunnige militärer öfverallt i Tyskland
den öfvertygelse råder, att armerna, i brist af stå-
ende stamtrupper, svårligen kunna ega eller vinna
den för en krigshär nödiga stadga, äfvensom alt
armeerras befäl, genom den ständigt sig förny-
ande långa rekryt-undservisningen, som detta sy-
stem kräfver, oundvikligen blifver nedstämådt till
lynne och håg, samt i förtid utnött och obrukbart;
och märkligast är, att i Preussen, der tjenstetiden
och vapenöfningarne äro mest utsträckta, klagan öf-
ver bristande stående stamtrupper är lika, om ej
större än inom de öfriga tyska staterne. Att denna
klagan har en verklig grund, kan ej betviflas, och
bevises bland annat deraf, att man genom förökad
sold, äretecken och andra uppmuntringar söker skaffa
sig kapitulanter, eller sådana, som, efter fullbordad
beväringspligt, vilja i krigstjensten qvarstanna, och
hvilka företrädesvis användas som korporaler och un-
derofficerare.
Slutligen bör anmärkas, att de nu anförda olä-
genheterne allestädes visat sig störst och betänkligast
vid artilleri- och kavalleri-vapnen. (Forts. följer.)
ee KOE— ——
——REORRORRRRERERR———
DnDn.1 2 amanAdad mad dala nadan