RANE AE ER ENSE EE TESEN SAN
tillåtes blott vissa personer, hvilka då erhålla
ett dylikt tillstånd skrifUigen; alla andra måste
aflemna sina vapen, då sådant anbefalles. Slut-
ligen erhålla myndigheterna i det distrikt, der
ett mord blifvit begånget, rättighet att uppbå-
da alla invånarna, ifrån 46 till 60 år, för att
efterspana mördaren, och hvar och en, som
icke lyder en dylik befallning, skall straffas
med fängelse och tvångsarbete.
Sir Robert Peel förklarade sig fullkomligt
gilla hvad ministern föreslagit. Deremot ville
Feargus OConnor, att ministern icke skulle er-
hålla den begärda tillåtelsen att inbringa billen,
bvarvid hr Wakley gjorde det amendementet,
att det icke vore rättvist, att antaga en tvångs-
åtgärd mot Irland, utan att på samma gång
förslag framlades till förbättring af detta lands
belägenhet. — Detta amendement förkastades
med 224 röster emot 18, och roinisterns begä-
ran, att få förelägga huset billen, bifölls med
233 röster emot 20.
Skattkammarkansleren har begärt tillåtelse,
alt få inbringa en bill, som har till ändamål
att förlänga de terminer, som blifvit åtsatta
för fullbordan af jernvägar och till inköp af
jord för deras anläggning. Såsom skäl till detta
förslag anförde han, att de utomordentligt stora
kapitaler, som jernvägarna medtagit, vore en af
bufvudorsakerna till den sednaste hendelskri-
sen, och att det defföre vore nyttigt och väl-
betänkt, att åter leda massan af kapitalerna till
handelsföretag. För de jernvägar, till hvilkas
anläggande parlamentet gifvit tillitelse ifrån
4826 till 1846, erfordrades den ofantliga sum-
man af 268 millioner f. De jernvägsbolag,
som bade dylika vägar under anläggning, skulle
det stå fritt att få fördela arbetet på en lingre
tid, än den som blifvit bestämd, och de bolag,
som ännu icke börjat arbetena, skulle ega till-
stånd att helt och bållet upplösa sig, då ett
visst antal af bolagsmännen ingingo derpå.
Direktörerna för kungliga banken i Liver-
peol hade tillkännagifvit, att de nu voro i stånd
att låta banken återtaga sina funktioner.
Enligt underrättelser från Dublin, hvilka gå
till d. 24 Nov., hade i Tipperary och södra
delen af landet förbrytelserna ändteligen bör-
jat betydligt aftaga.
CHWEIZ.
Dagens tidningar härifrån öfverflöda af facta,
hvilka öfverensstämma äfven från de annars
mest söndrade källor; för partitvisten tycks
nu mera icke något annat fält än reflexionernss
och tydningarnes återstå. Det faktiska är att
fälttågets utveckling och följder fortgått så ha-
stigt och varit så afgörande, att man genom
händelsernas betraktande i ordning efter tids-
följden får den redigaste öfversigten både af
deras inbördes vexelverkan och deras strategiska
och politiska vigt, hvarigenom allt afseende på
partiernas tolkningsförsök blir öfverflödigt.
Den 23 om aftonen hade statsrådet i Luzern
vändt sig till Regeringsrådet med anhållan om
användandet af dess bemedling till stadens för-
skonande från krigsförödelser, men fått till svar
att regeringen vore faktiskt upplöst, sedan större
delen af dess ledamöter hade aflägsnat sig. Sam-
tidigt härmed tillkännagaf söndringsförbundets
general, hr von Salis- io, att han vore både
af förbundets krigsråd och äfregeringsrådet be-
myndigad att till stadens räddning. föreslå en
vapenhvila. Kort derefter fann man likväl hvar-
ken generalen eller generalstaben ; hvarföre städs-
rådet an!og edsförbundsgeneralens uppfordran
alt öppna stadsportarne och uppsätta edsförbun-
dets fana. .
Den 24 lästes i Tidning för det katolska
Schweiz, Söndringsförbundets sista bulletin,
jemte några uppgifter om händelsernas förlopp
i Luzern, och med samma nummer slutade tid-
ningen.
Den 25 ingick underrättelse att regeringerne
i Schwyz och Unteriwalden hade kapitulerat,
på samma vilkor :om de öfriga från söndrings-
förbundet afgångåa kantonerna:
Enligt den förut omnämnda kallelsen till den
26 af ett folkmöte i Luzern, hölls detta, under
bar himmel, utanför teaterhuset. Efter en kort
inledning förelästes härvid först en skrifvelse
från statsrådet, hvari det tillkännagaf att det,
med tillkallande af några män från landsbygden,
hvaribland hrr Mosler och Troxler, hade kon-
stituerat sig till provisorisk styrelse. Häröfver
förnummos några ogillande rop. Dem till sitt
fädernesland återkomne d:r Steiger framträdde
nu i fältläkzrevniform vid edsförbundets arme
och helsades med jubelrop, hvilket rörde honom
till tårar. Han, yttrade att de ogillande rö-
sterna möjligen härrörde derifrån, att en af
stadsrådets ledamöter hade lånat sina tryck-
pressar till alla smädelseskrifterna mo: edsför-
bundet (det var boktryckaren Räber).
RATE AT ER RR NR RE EE HA RA nat a