SCHACK OCH MATT. KOMEDI I 5 AKTER, AF OCTAVE FEUILLET OCH PAUL BOCAGE. ) NIONDE SCENEN. SIDONIA (kommer från venster). ALBUQUERQUE. Albuquerque: Hvem är det unga fruntimret? Sidonia (upprörd): Ar ni ensam, hertig? Albuquerque: Ja, senjora, och hvilken god engel-häår jag att tacka för den lyckan att hedras med ett besök i mitt fängelse? Sidohia:-Ni känner mig då inte? F Albuquerque: : Nej, jag här inte den lyckan. Sidonia: Jag önskar att hela hofvet hörde era ord. Mitt namn: är Sidonia de Coeli. Albuquarque: Huru, senjora, ni är dotter till ...? Sidonia: Jag visste, hertig, att ni behagat bli min riddare; ni var min fars vän, och det var förmodligen: af det skälet ni antagit er hans dotters sak. Jag förlåter derföre det obehag, som ert ädelmod, säkert mot er vilja, ådragit mig. å ij Albuquerque: Ni är inte den enda, senjorä, som det sysslolösa sqvallret antastat, och jag ber er tro att ... Sidonia: Inga ursäkter, hertig; om jag hade något skäl att beklaga mig öfver er, kan jag försäkra, att jag inte skulle sökt upp er. Jag är för väl: bekant med hofvet för att inte veta, att man: kan vänta allt af senjor Albuquerque, utom en dålig handling. Farväl då, hertig! — fVill gå.) Albuquerque: Har ni då ingenting att säga er fars vän? Sidonia: Jo, jag ville förklara min ledsnad öfver, att det är just honom man valt till medel att skada mig, honom, hvars namn är mig inte allenast kärt, utan, jag kan tillägga: heligt. Albuquerque: Mitt namn, senjora? Hur är det möjligt, då jag inte alls har den lyckan att vara känd af er? ) Se Det Tjugondetredje Aftonbl. J4 AL.