SCHACK OCH MATT.
KOMEDI I 5 AKTER,
AF
OCTAVE FEUILLET OCH PAUL BOCAGE. )
NIONDE SCENEN.
SIDONIA (kommer från venster). - ALBUQUERQUE.
Albuquerque: Hvem är det unga fruntimret?
Sidonia (upprörd): Ar ni ensam, hertig?
Albuquerque: Ja, senjora, och hvilken god
engel-häår jag att tacka för den lyckan att he-
dras med ett besök i mitt fängelse?
Sidohia:-Ni känner mig då inte? F
Albuquerque: : Nej, jag här inte den lyckan.
Sidonia: Jag önskar att hela hofvet hörde
era ord. Mitt namn: är Sidonia de Coeli.
Albuquarque: Huru, senjora, ni är dotter
till ...?
Sidonia: Jag visste, hertig, att ni behagat bli
min riddare; ni var min fars vän, och det var
förmodligen: af det skälet ni antagit er hans
dotters sak. Jag förlåter derföre det obehag,
som ert ädelmod, säkert mot er vilja, ådragit
mig. å ij
Albuquerque: Ni är inte den enda, senjorä,
som det sysslolösa sqvallret antastat, och jag ber
er tro att ...
Sidonia: Inga ursäkter, hertig; om jag hade
något skäl att beklaga mig öfver er, kan jag
försäkra, att jag inte skulle sökt upp er. Jag
är för väl: bekant med hofvet för att inte veta,
att man: kan vänta allt af senjor Albuquerque,
utom en dålig handling. Farväl då, hertig! —
fVill gå.)
Albuquerque: Har ni då ingenting att säga
er fars vän?
Sidonia: Jo, jag ville förklara min ledsnad
öfver, att det är just honom man valt till me-
del att skada mig, honom, hvars namn är mig
inte allenast kärt, utan, jag kan tillägga: heligt.
Albuquerque: Mitt namn, senjora? Hur är
det möjligt, då jag inte alls har den lyckan att
vara känd af er?
) Se Det Tjugondetredje Aftonbl. J4 AL.