hvilka icke voro utsatta för någon dylik våda, emedan all annan jord sköttes i deras tid på samma sätt som deras egen. Men för att vinna denna insigt, måste han äga tillfälle att tillegna sig den. För sllmogen kan ett sådant tillfalle knappast beredas på annat sätt än genom folkskolor, så inrättade, att allmogens barn i dem icke blott få inhemta fullkomlig färdighet i läsning, utan äfven den för en landtman nu mera oumbärliga kännedom i räkning, linearritning, geometri och naturkunnigbet. Alla dessa kunskapsgrunder tagas i anspråk vid tilllämpningen af den rationella landthushållningen; och innehållet af de här ifrågavarande skrifierna gör härifrån intet undantag. Måtte denna kunskap ej alltför länge likna en förseglad bok för den arbetande j rdägaren i vårt fädernesland! Hr v. Weckherlin, författaren till den förstnämnda bland dessa skrifter, en af Thaers landsmän och lärjungar, beslöt en gång att med egna ögon taga i betraktande det land, hvarie från Tbzaer ursprungligen hemtat grunderna till sin rationella landtiushållning; efter återkomsten från England har hen i sitt här ifrågavarande arbete velat upplysa huru dels Englands dels Tysklands landibruk utvecklat sig i den riktning, som Thbaers vidtskådande blick, för snart e:t halft årbundrade sedi:n, förutsåg. — Mot nyttan för Sverige, af dessa upplysningar från Storbritannien och Tyskland, skall likväl en och annan kanske anföra skiljasktigheten emellan dessa tre linders natur; men vid deita inkast erinrar ran sig troligen icke, att norra Tyskland, åtminstone hitom Elbe, har så mycken likhet med södra och medlersta Sverige, att luftstrecket mångenstädes är mindre gynnsamt för odlingar i det förra än i det sednare, och — hvad Storbritannien beträffar — att en stor del af dess utmärktaste jordbrukare bo i Skottland, som har ett i många hänseenden otjenligare luftstreck för landthushållningen än medlersta Sverige, hvarföre äfven stora sträckor af denna nordligare del af det Brittiska riket nästan ensarat begagnes till gräsodling, skogsvård och boskapsskötsel, i följd af svårigheten att der med vinst frambringa spannmål. Weckherlins verk innehål!er två hufvudafdelningar; i den förra lemnar för en allmän öfversigt af Englands nuvarande landthushållning, jemnförd med den tyska; i den sednare anställer han en speciell jemnförelse mellan den engelska landthusbållningen och andra, isynpnerhet tyska, hushållssystemer, samt om den förstnämndas användbarhet under förändrade yttre förhållanden. Man fioner i den förra en historisk öfversigt öfver engelska landtbushållningen3 utveckling frin det system, som är det hos o:s urgamla, till dess nuvarande skick. I afseende på detta, får man omständliga upplysningar öfver jordens beredning, genom utdikning, flåhackning, gödning, och om de härtil! brukliga redskap; vidare om odling af gräs och fodervexter, rotvexter; spannmål och handelsvexter; derefter om behandlingen af husdjur — hästar, boskap, får och svin —; slutligen om byggnaderna på landtegendomar. Af alla dessa beskrifningar är mycket att lära för våra eftertänksamme landtmän. — Den sednare, mera speciella afdelningen, är hufvudsakligen egnad åt beräkningar; först, utan afseende på särskilda systemer, öfver gödningsbehofvet för gifna fall, öfver framalstringen af foder och gödningsämnen, öfver jordens naturliga kraftförökning, öfver förhållandet emellan utfodringens och ströets förvandling till gödningsämne, vid bo-l skapsskötsel, och öfver behofvet af halm vid utfodringen; samt derefter — sedan författaren granskat åtskilliga olika landthushållningssystemer — enahanda beräkning öfver förhållandet emellan afkastningen af de olika landtbushållningssätten, men isynnerhet öfver inflytandet af en mer eller mindre vidsträckt foderproduktion, jemte slutföljden af samma beräkning. Såsom tillägg meddelas en beräkning öfver landthushållningen på den Wärtembergska Läroanstalten för Landtoch Skogshustållning vid Hohenheim, hvilken landthushållning är saoomansatt af 4 särskildt afdelade jordlotter, be-! gagnade till vexelbruk, efter reglorna förl skördeföljderna; nemligen 4 lott under sjuårigt vexelhruk; 4 lott för åttaårigt, 4 lott för tolf-! årigt (hvarvid likväl 4 årgångar äro lika, nämligen med luzernodling, så att omvexlingen i sjelfva verket blott är åttafaldig), samt 4 lott för tioårigt vexelbruk. Angående detta hushållningssätt erinrar författaren, i grund af de framlagda beräkningarne öfver kostnad och afkastning, att det icke allenast fullt bibehåller jordens ökade alstringskraft, utan också inom sig medför medel att ärnu mera stegra den — I att alla grenar af landthushållningen der byllas — cch att det visar en så hög och varaktig afkastning, att landthusbållningen icke kan högre stegras genom något annat system. Biand vilkoren för ett förmånligt jordbruk framställer författaren dikning såsom det förnämsta, när jordens läge så påkallar; men bland de olika slagen deraf förordar han isynnerhet fäckdiken (odrains), en uppfinning från det till Sverges sig närmande skotska luftstrecket, och hvilken företrädesvis är af vigt för sådan jord, som hos oss tillhör de fruktbaraste sträckorna i Skåne, Westergöthland, Östergöthland, Södermanland, Westmanland, Upland, m. fl., nämligen lerjord. Författaren yttrar, att verkningen af detta från Skotiland till England spridda dikningssä:t kan kallas magisk. Jord, som förut endast burit medelmåttig hafre, gilver nu, genom utdikning och odling, 392 till 48 bushels hvete, 40 till 60 bushels korn och 48 till 70 bushels hafre per acre, (8 2A till 43 tunnor hvete, 44 till 46 tunror korn, och 43 till 49 tunnor hafre på tunnlandet). Åt denna så hufvudsakliga del 2f;jordförbättringen är det sednare af de ofvannäronda verken särskildt egnadt. Det utgör egentligen en afdelning i författarens, m:r Stephens, större