hvilka icke voro utsatta för någon dylik våda,
emedan all annan jord sköttes i deras tid på
samma sätt som deras egen. Men för att vin-
na denna insigt, måste han äga tillfälle att till-
egna sig den. För sllmogen kan ett sådant
tillfalle knappast beredas på annat sätt än ge-
nom folkskolor, så inrättade, att allmogens barn
i dem icke blott få inhemta fullkomlig färdig-
het i läsning, utan äfven den för en landtman
nu mera oumbärliga kännedom i räkning, linear-
ritning, geometri och naturkunnigbet. Alla
dessa kunskapsgrunder tagas i anspråk vid till-
lämpningen af den rationella landthushållningen;
och innehållet af de här ifrågavarande skrifier-
na gör härifrån intet undantag. Måtte denna
kunskap ej alltför länge likna en förseglad bok
för den arbetande j rdägaren i vårt fädernes-
land!
Hr v. Weckherlin, författaren till den först-
nämnda bland dessa skrifter, en af Thaers
landsmän och lärjungar, beslöt en gång att med
egna ögon taga i betraktande det land, hvarie
från Tbzaer ursprungligen hemtat grunderna till
sin rationella landtiushållning; efter återkom-
sten från England har hen i sitt här ifrågava-
rande arbete velat upplysa huru dels Englands
dels Tysklands landibruk utvecklat sig i den
riktning, som Thbaers vidtskådande blick, för
snart e:t halft årbundrade sedi:n, förutsåg. —
Mot nyttan för Sverige, af dessa upplysningar
från Storbritannien och Tyskland, skall likväl
en och annan kanske anföra skiljasktigheten e-
mellan dessa tre linders natur; men vid deita
inkast erinrar ran sig troligen icke, att norra
Tyskland, åtminstone hitom Elbe, har så myc-
ken likhet med södra och medlersta Sverige,
att luftstrecket mångenstädes är mindre gynn-
samt för odlingar i det förra än i det sednare,
och — hvad Storbritannien beträffar — att en
stor del af dess utmärktaste jordbrukare bo i
Skottland, som har ett i många hänseenden o-
tjenligare luftstreck för landthushållningen än
medlersta Sverige, hvarföre äfven stora sträckor
af denna nordligare del af det Brittiska riket
nästan ensarat begagnes till gräsodling, skogs-
vård och boskapsskötsel, i följd af svårigheten
att der med vinst frambringa spannmål.
Weckherlins verk innehål!er två hufvudafdel-
ningar; i den förra lemnar för en allmän öf-
versigt af Englands nuvarande landthushållning,
jemnförd med den tyska; i den sednare an-
ställer han en speciell jemnförelse mellan den
engelska landthusbållningen och andra, isynpner-
het tyska, hushållssystemer, samt om den först-
nämndas användbarhet under förändrade yttre
förhållanden. Man fioner i den förra en hi-
storisk öfversigt öfver engelska landtbushållnin-
gen3 utveckling frin det system, som är det
hos o:s urgamla, till dess nuvarande skick. I
afseende på detta, får man omständliga upplys-
ningar öfver jordens beredning, genom utdik-
ning, flåhackning, gödning, och om de härtil!
brukliga redskap; vidare om odling af gräs och
fodervexter, rotvexter; spannmål och handels-
vexter; derefter om behandlingen af husdjur —
hästar, boskap, får och svin —; slutligen om
byggnaderna på landtegendomar. Af alla dessa
beskrifningar är mycket att lära för våra ef-
tertänksamme landtmän. — Den sednare, mera
speciella afdelningen, är hufvudsakligen egnad
åt beräkningar; först, utan afseende på sär-
skilda systemer, öfver gödningsbehofvet för gifna
fall, öfver framalstringen af foder och gödnings-
ämnen, öfver jordens naturliga kraftförökning,
öfver förhållandet emellan utfodringens och
ströets förvandling till gödningsämne, vid bo-l
skapsskötsel, och öfver behofvet af halm vid
utfodringen; samt derefter — sedan författaren
granskat åtskilliga olika landthushållningssyste-
mer — enahanda beräkning öfver förhållandet
emellan afkastningen af de olika landtbushåll-
ningssätten, men isynnerhet öfver inflytandet
af en mer eller mindre vidsträckt foderproduk-
tion, jemte slutföljden af samma beräkning.
Såsom tillägg meddelas en beräkning öfver landt-
hushållningen på den Wärtembergska Läro-
anstalten för Landt- och Skogshustållning vid
Hohenheim, hvilken landthushållning är saoo-
mansatt af 4 särskildt afdelade jordlotter, be-!
gagnade till vexelbruk, efter reglorna förl
skördeföljderna; nemligen 4 lott under sjuårigt
vexelhruk; 4 lott för åttaårigt, 4 lott för tolf-!
årigt (hvarvid likväl 4 årgångar äro lika, näm-
ligen med luzernodling, så att omvexlingen i
sjelfva verket blott är åttafaldig), samt 4 lott
för tioårigt vexelbruk. Angående detta hus-
hållningssätt erinrar författaren, i grund af de
framlagda beräkningarne öfver kostnad och af-
kastning, att det icke allenast fullt bibehåller
jordens ökade alstringskraft, utan också inom
sig medför medel att ärnu mera stegra den — I
att alla grenar af landthushållningen der byl-
las — cch att det visar en så hög och var-
aktig afkastning, att landthusbållningen icke
kan högre stegras genom något annat system.
Biand vilkoren för ett förmånligt jordbruk
framställer författaren dikning såsom det för-
nämsta, när jordens läge så påkallar; men bland
de olika slagen deraf förordar han isynnerhet
fäckdiken (odrains), en uppfinning från det till
Sverges sig närmande skotska luftstrecket, och
hvilken företrädesvis är af vigt för sådan jord,
som hos oss tillhör de fruktbaraste sträckorna
i Skåne, Westergöthland, Östergöthland, Söder-
manland, Westmanland, Upland, m. fl., nämli-
gen lerjord. Författaren yttrar, att verkningen
af detta från Skotiland till England spridda
dikningssä:t kan kallas magisk. Jord, som
förut endast burit medelmåttig hafre, gilver
nu, genom utdikning och odling, 392 till 48
bushels hvete, 40 till 60 bushels korn och
48 till 70 bushels hafre per acre, (8 2A till
43 tunnor hvete, 44 till 46 tunror korn, och
43 till 49 tunnor hafre på tunnlandet).
Åt denna så hufvudsakliga del 2f;jordför-
bättringen är det sednare af de ofvannäronda
verken särskildt egnadt. Det utgör egentligen
en afdelning i författarens, m:r Stephens, större