——V-L1ie INA nr rr uppkom i anledning af ett träd, som växt till en betydlig höjd i grefvens trädgård, midtför mina fönster; om vintern kunde man ändå fördra det, men så snart löfvet slog ut, blef det odrägligt. Jag bad honom då hugga ned sitt träd; men som han nekade, gafs intet annat medel än att förnya duellen hvar gång skymfen förnyades, det vill säga hvart år vid löfsprickningen. Hvar och en skulle handla på samma sätt. Olivarez: Skälet är ovedersägligt, och jag förmodar att ni kan anföra lika goda för alla edra dueller, till och med för den sista med kapten Riubos. Albuquerque: Senjor, jag hyser ett afgjordt hat till er Riubos, och om han ville följa mitt råd, så skulle han lemna Spanien. Men utom min instinktlika motvilja för honom, hade jag nu en särskild anledning att dra värjan. Olivarez: Ni bör inte förundra er öfver mina frågor, hertig; de komma af min önskan, att kunna ådagalägga hela er oskuld inför konungen. Får-jag derföre fråga hvilken den anledningen var? Albuquerque: Man missbrukar den omständigheten att jag kommer från Indien, för att skrifva allehanda löjliga sagor på min rä ning. Således företog sig don Riubos att lyckönska mig till mitt giftermål. Olivärexz: Ja-så, med donna Sidonia. Albuquerque: Ni också, excelencia, vill således gifta bort mig medden unga damen? Olivarez:? Den unga damen tillhör en af Spaniens förnämsta familjer och är en af hofvets utmärktaste skönheter. Albuquerque: Om hon än vore skön, som Venus, och afså god familj, som drottningen af Saba, förändrar det ingenting af saken; jag ber er tro mina ord. — Men ni, Mediana, ni lyckligo drömmare; ni säger ingenting.