UTRIKES.
SCHWEIZ.
oo Den 22 November, samma dag som fälttåget
öppnades mot Luzern, ryckte den 3f Zä ichare
bestående divisionen Gmär in i Zug, enligt
kapitulationen, och besatte staden med 2 ba-
taljoner. Man trodde att de derstädes af Sön-
dringsförbundets krigsråd förlagda 3000 man
Schw;zare skulle göra motstind; men då stads-
boerna högtidligt smyckade staden, uthängde
edsförbundets flaggor ur alla fönster och med
glädjerop helsade de intåigande edsförbunds-
tropparae och deras hvita fredsfamor, drogo
Schwyzarne harmsna och totande sin väg ur
staden och ur kantonen. Då Zugs egna trop-
Par redan förut efterkommit den af Landtirå-
det (representationen) kort före Zäricharnes an-
komst ratificerade kapitulationen och aflemnat
sina vapen i Zugs tyghus, fortsatte äfven Zä
Ticharne sitt tig i Schwyzarnes spår, längs åt
Zugsjöns östra strand, till Arts i kanton Schwyz.
Sedan Zugs invånare sålunda voro åter öfver-
lemnade åt sig sjelfva, samlade de sig i tusen-
tal vid sjöstranden, hvarifrån de kunde se hvar
kano: blixt på den vestra eller Luzernska stran-
den, och huru slagtningen småningom drog sig sö-
derut långs densamma, allt närmare staden Luzern.
Den 23 ryckte edsförbundets reservbrigad
Keller in i Schwyz, på kantonens norra sida,
vid Zuricbersjön. Utan svärdsbg fortsatte de
tåget öfver Reichenbury, Schibelbach och Sieb-
nen till Lachnen; der möttes de af en deputa-
tion, som begärde att kapitulera. I följd häraf
blef ett fördrag aflutadt, enligt hvilket di-
striktet March underksstade sig edsförbundsda-
gens beslut och utfäste sig att alväpna sin land-
storm samt vid ansvar uppfordra sin frånva-
rande beväring att återvända hem och nedlägga
vapen.
Den 24 middagstiden inryckte de segrande
edsförbundstropparne i Luzern, under ändlöst
jubel af stadsboerna; divisionerna Ziegler, Do
nats och en afdelning af divisionen Ga är höllo
på samma gång sitt intåg. Flera hundra fanor,
smyckade med blommor och inskrifter, svajade
på husen emot edsförvandterna.
Der 25 utfärdades kallelse till en folkförsam-
ling i Luzern, som skulle bållas dagen derpå,
för att välja en provisorisk regering, i den förra
men safvikna regeringens ställe. - Edsförbunds-
tropparne skulle dessförinnan aftåga till urkar-
tonerna. Man berättede, såsom tillförlitligt, att
Unterwalden redan bade tjort anbud att under-
kasta sig, cch att Schwyz skickat en parlamentär.
Medan en del af edsförbundets kantcner så-
lunda stridt tappert och c ed framgång, kunna
segrarne icke dölja sin barm öfver Tessinarnes
feghet. Till antal öfverlägsna de till dem från
S:t Gotthsrdt nediommande männen från Uri
och Unterwailden, ropade d:, när morgontöck-
net skingrsdes och de fingo syn på bergsboer-
n2: Ha! Tyskarne med sina jernhjertan!s (Ab!
I tedeschi col cuore di ferro!) och flydde; blott
artilleristerna och skarpskyttarne höllo stånd;
de kommo till och med att slutligen stå bakom
fiendernas rygt, så brådstörtadt följde dessa
den flyktande mängden i spåren, och hade snart
kommit efter den igenom det vådliga passet
vid Dazio grande, utan att finna det försvaradt
af en enda man; fastän tretio skulle varit nog
att der bejda dem. L3ckligtvis för kanton Tes-
sin furisatte Tyskarne, icke sitt tåg lingre än
till Faido, och togo der, samt i det förut er-
öfrade Airolo, i all maklighet qvarter; ty här-
igenom vann den kestörta styrelsen i Bellinzyna
tid att åter utsända de ända dit flydda trop-
parne, och förlägga dem bakom förskansningar vid
bron öfver Moesa, samt invänta förstärkningar
från Graubönden. Mellan 2 och 300 skarp-
skyttar derifrån voro der församlade inom tre
dagar — den 20 November — och 200 från
Locarno och Ciscenere i Tessin; och den 22
på morgonen begynte Urierna och Unterwal-
derna tåga hem igen; möjligen till följd af nå-
gon telegrafisk signal om edsförbundstruppernas
tåg emot Luzerns gräns; återtåget skedde nästan
lika hastigt, som nedmarchen från S:t Gotthard
3 dagar förut. En temligen stark troppefdelning
från Tessin skickades nu efter dem, men man
väntade icke, att det skuile komma till någon
fäktning. Från Airolo medförde söndringsför-
bundstropparne ett icke obetydligt krigsbyte,
som de der gjort, jemte 47 fångar samt sina
döda, omkring 35 eller 6.
När edsförbundstropparne intågade i kanton
Luzern, mottogos de högtidligt i Adelboden, Rei-
den och Dagmersellen af invånarne, som förde
edsförbundets röda korsfana och helsade dem
som befriare. I Reiden skyndade gamla och
unga, att med aila de redskap som voro till
bands undanrödja förhuggningarne, och fylla de
öfver vägarne gräfda dikena; de spände hästar
för ektstammarne, att släpa ut dem till skogs
eller i tvärdikena, och banade sålunda väg för
tropparne. De så mycket omtalade minorna
anvisades äfven och undersöktes af förtroppar
från Basels landskap, men befunnos tomrma.
Enabanda bistånd af invånarne hade edsför-
bundstrupperna rönt i Freiburg, på vägen förbi
Murten, hvilket hade till följd att landstormens
skyttar, som lågo i bakhåll på ömse sidor om
vägen, icke sköto på vägrödjarne, hvilket nog
skulle hafva händt, om dessa varit edsförbun-
dets egna pionnierer. Ett radikalt blad i Bern
har nu haft det oförståndet att framställa den-
na omständighet såsom följden af en dråplig
krigslist af brigadehefen Kurz hån Bern, hvil-
ken skulle hafva tvingat qvin or, barn och gub-
oo ds RN An ARh data har I Sin