hafra kunnat förrätta dem; i synnerhet då, så-
som ofvan anmärkts, jag beröfvat mig de i ortens
kontrakter -befintliga medel. till. dettas. nemligen s:
k. lvångs- eller straffdagsverken och skyldighet att
göra öfverdagar efter budning, i brist hvaraf jag
icke ens kan föreställa mig, huru tvånget skulle
utföras.
Till yttermera visso och styrka för den tviflande,
bar jag af några gårdens borre torpare tagit betyg
(ofvan bilagdt litt N.), hvilket torde få anses hafva
ett slags urminnes vitsord eller anseende, att de
aldrig erfarit eller hört omtalas. alt tvång till
arbete vid Hagby och Almungebergs gård egt rum.
Almqvist bör ock känna, att den, som sköter går-
den, för ingen del har fallenhet för stränghet, utan
just för motsatsen.
Enligt handlingar, Litt. Q, R, S, T, U, V, som
hos Aftonbladsredaktionen finnas, hafva Hagby och
Almungebergs torpare förskottsvis samt i och för
arbete utbekommit:
År 1845, 24 torpare (4 hafva då icke uttagit
förskott), 8 t:r 42 kpr hvete, 43 t:r 28 kpr råg, 18
I:r korn, 2 tr 29 kpr ärter, 6 t:r blandsäd, 4 t:a
hafra och 3 lispund rågmjöl;
år 1846, 28 torpare, 6 t:r 24 kpr råg, 6 tr 14
kpr korn, 20 kpr ärter, 2 t:r 3 kpr blandsäd, 346
lisp. ö skålp. råg- och 52 lisp. 8 skålp. kornmjöl;
år 1847, 28 torpare, 20 t:r 46 kpr råg, 18 tr
20 kpr korn, 40 kpr ärter, 4 t:a 4kpr blandsäd och
28 kpr hafra, samt kontant:
år 1845, 25 torpare, 498 rdr, 9 sk. 9 r. rgs;
år 1846, 21 torpare, 262 rdr 39 sk. rgs;
år 1S47, d:o 84 rdr 29 sk. rgs.
: Då det betraktas, att de, som fått förskott, äro
jordlorjare, hvilka efter missvexten äfven erhållit
allmän undsättning, och förlidet år skördat vanlig
gröda, så torde det visa sig, att skälig omsorg för
lifeuppehället icke blifvit underlåten. Det torde
ock blifva klart, att, om någon jordtorpare af ran-
art eller husligs svårigheter, eller bäggedera, råkat
illa ut, sådant ieke skäligen kan föras mig till last,
och att slutligen — oberäknad den omständighe-
ten, att jag, såsom icke boende på stället, icke kan
känna, och icke torde böra anses skyldig att sär-
skildt underrätta mig om, ställningen för dagen
hos en torpare, som, brukande ett torp på de vil-
kor Erik Ersson det haft, icke utan uppenbart vål-
lande kan hafva blifvit bragt i nöd — Erik Ersson,
som med hustru och sntill den 24 sistl. April fem,
men ifrån den tiden fyra, äldre barn, öfver nio
år qvarstadnat vid terpet, där han, enligt grann-
torparnes och äfven andras utsaga, förlidet år haft
god gröda, icke befann eller kunde befinna sig i
den utblottade belägenhet, att han i följd af denna
måst (och det ensam) dö af svält.
Att Erik Erssons död i alla händelser icke varit
orsakad deraf, att husbonden rekat honom ar-
betsförljenst, är i början, ådagalagdt.
Hvad jag torde böra tillägga, är, att, om den af
länsmannen framhafde skrifvelsen från bokhålla-
ren Friedtzel icke innefattat de orden: af
brist på tillräcklig födas; en, såsom jag nu mera
inhemtat, balfqväden visa, efter samtalet med: tor-
paren i Tysktorp, Linde, — densamme som afgif-
vit betyget litt. Å (27 277) — hvilken, såsom skrif-
velsen innehåller, på morgonen den 44 Augusti för
Friedtzell berättat Erik Erssons död, och af detta,
ej mindre än andra omständigheter och förhållan-
den, hemtad anledning, det mannen icke njutit sin
rätt i hemmet, så hade nidrapporten ieke funnits,
hvilket äfven varit fallet, om visan qvädts till slut.
Och härmed öfverlemnar jag länsmannens rapport
åt allmänhetens och länsmannen åt vederbörandes
dom.
Illa stode det till med 46 Regeringsformen, om
en sådan rapportör undsluppe denna sista.
De två begrafnes framdragande gifver måhända
tiden. i 4
Stockholm den 24 Nevember 1847. Ö vv.
F. J. Lorich.
BLANDADE ÄMNEN.