hafra kunnat förrätta dem; i synnerhet då, såsom ofvan anmärkts, jag beröfvat mig de i ortens kontrakter -befintliga medel. till. dettas. nemligen s: k. lvångseller straffdagsverken och skyldighet att göra öfverdagar efter budning, i brist hvaraf jag icke ens kan föreställa mig, huru tvånget skulle utföras. Till yttermera visso och styrka för den tviflande, bar jag af några gårdens borre torpare tagit betyg (ofvan bilagdt litt N.), hvilket torde få anses hafva ett slags urminnes vitsord eller anseende, att de aldrig erfarit eller hört omtalas. alt tvång till arbete vid Hagby och Almungebergs gård egt rum. Almqvist bör ock känna, att den, som sköter gården, för ingen del har fallenhet för stränghet, utan just för motsatsen. Enligt handlingar, Litt. Q, R, S, T, U, V, som hos Aftonbladsredaktionen finnas, hafva Hagby och Almungebergs torpare förskottsvis samt i och för arbete utbekommit: År 1845, 24 torpare (4 hafva då icke uttagit förskott), 8 t:r 42 kpr hvete, 43 t:r 28 kpr råg, 18 I:r korn, 2 tr 29 kpr ärter, 6 t:r blandsäd, 4 t:a hafra och 3 lispund rågmjöl; år 1846, 28 torpare, 6 t:r 24 kpr råg, 6 tr 14 kpr korn, 20 kpr ärter, 2 t:r 3 kpr blandsäd, 346 lisp. ö skålp. rågoch 52 lisp. 8 skålp. kornmjöl; år 1847, 28 torpare, 20 t:r 46 kpr råg, 18 tr 20 kpr korn, 40 kpr ärter, 4 t:a 4kpr blandsäd och 28 kpr hafra, samt kontant: år 1845, 25 torpare, 498 rdr, 9 sk. 9 r. rgs; år 1846, 21 torpare, 262 rdr 39 sk. rgs; år 1S47, d:o 84 rdr 29 sk. rgs. : Då det betraktas, att de, som fått förskott, äro jordlorjare, hvilka efter missvexten äfven erhållit allmän undsättning, och förlidet år skördat vanlig gröda, så torde det visa sig, att skälig omsorg för lifeuppehället icke blifvit underlåten. Det torde ock blifva klart, att, om någon jordtorpare af ranart eller husligs svårigheter, eller bäggedera, råkat illa ut, sådant ieke skäligen kan föras mig till last, och att slutligen — oberäknad den omständigheten, att jag, såsom icke boende på stället, icke kan känna, och icke torde böra anses skyldig att särskildt underrätta mig om, ställningen för dagen hos en torpare, som, brukande ett torp på de vilkor Erik Ersson det haft, icke utan uppenbart vållande kan hafva blifvit bragt i nöd — Erik Ersson, som med hustru och sntill den 24 sistl. April fem, men ifrån den tiden fyra, äldre barn, öfver nio år qvarstadnat vid terpet, där han, enligt granntorparnes och äfven andras utsaga, förlidet år haft god gröda, icke befann eller kunde befinna sig i den utblottade belägenhet, att han i följd af denna måst (och det ensam) dö af svält. Att Erik Erssons död i alla händelser icke varit orsakad deraf, att husbonden rekat honom arbetsförljenst, är i början, ådagalagdt. Hvad jag torde böra tillägga, är, att, om den af länsmannen framhafde skrifvelsen från bokhållaren Friedtzel icke innefattat de orden: af brist på tillräcklig födas; en, såsom jag nu mera inhemtat, balfqväden visa, efter samtalet med: torparen i Tysktorp, Linde, — densamme som afgifvit betyget litt. Å (27 277) — hvilken, såsom skrifvelsen innehåller, på morgonen den 44 Augusti för Friedtzell berättat Erik Erssons död, och af detta, ej mindre än andra omständigheter och förhållanden, hemtad anledning, det mannen icke njutit sin rätt i hemmet, så hade nidrapporten ieke funnits, hvilket äfven varit fallet, om visan qvädts till slut. Och härmed öfverlemnar jag länsmannens rapport åt allmänhetens och länsmannen åt vederbörandes dom. Illa stode det till med 46 Regeringsformen, om en sådan rapportör undsluppe denna sista. De två begrafnes framdragande gifver måhända tiden. i 4 Stockholm den 24 Nevember 1847. Ö vv. F. J. Lorich. BLANDADE ÄMNEN.