damål som dess företrädare, kallades ifiån sin
lysande ställning såsom marskalk inom det
franska kejssredömet, erhöll ban då, med fa-
milj, 66,666 rdr 32 sk., och för ingendera al
dem var något tillägg från Norge då ännu i
fråga, och det vill väl synas, som borde för-
eningen för båda rikena medföra den öm:esi-
diga fördelen af för första hufvudtiteln någo:
lindrade utzsifter på båda ställena. Förhållandet
3r äfven i ett annat afseende mycket olika nu,
emot hvad det var med vår nuvarande konung
såsom kronprins, ty h2n hade inga bröder, som
kunde komina i behof att påkalla någon om-
sorg ifrån statens sida.
Hvad menar väl hr von Hartmansdorff med
sina les Enfants de France? citatet är ber-
tadt ifrån ett land, som ej gerna godkänner
hvad som hertas ifrån regimen före 4789;
men kanhända att hr von Hartmansdorff vill
hänföra siaa les Enfants de France till den be-
kanta maximen hos Ludvig den fjortonde, att
Yetat Cest moin, i hvilket fall det lika litet
i Sverige, som nu i Frankrike, lärer kunna till-
vinna sig någon tillämpning. Om hr von Hart-
mansdorff dermed menat, att lisa bröder bör
ske lika rätt, så hade han i mig funnit ca upp-
riktig anhängare, som likväl äfven ifrån detta
förhållande hemtet anledning alt emotsätia sig
det fordrade stora anslaget, just derföre, sti dei
i alltför betydlig mån skulle minskat tillgån-
garne för hvad som kunde fordras för de öf--
riga prinsaroe. Jag har aldrig kunnat göra mig
rätt begripligt. hvarföre en kronprins skall hafva
större anslag och behböfva mera utsträckt bof-
hållning än sina bröder, då jag icke antoger
praxis såsom något oeftergifligt rättesnöre och
då det dessutom är alltför osäkert hvilken som
iblind arflurstar en gång blifver thronarfvingen,
hvilket allt beror på ödet och på Försynens
skickelse. Det förekommer mig äfven under-
ligt, att man aldrig synes vilja fästa någet af-
seende vid de 200,000 rdr, hvilka, utom första
bufvudtitein, till kungahuset utgår ifrån Riss-
gäldskontoret. Om Konungens rådgilvare, ge-
nom tillstyrkandet af en lägre anslagssumma,
visat sig i någon mån hafva varit bekanta med
det allmänna tänkesä!tet, om Konungens råd-
gifvare hade vid anslagets äskande fistat den
uppmärksamhet, ehuru aktningen för Riksstän-
derna i min tanka hade fordrat, att på en
gång antyda huru förhållandet borde blifva vid
en inträffande förmälning, och om vid salil
detta något billigt afseende visat sig hafva va-
rit fåstadt vid folkets förmåga att bära ökade
skatter, ehuru man ej vill erkönna sådant vara
förbanden när man anvisar på bankovins!en,
hvilken likvål i sjelfva verket ieke är något
annat än resultatet af de låncbehöfvandes svett
och möda, och sålunda icke ett bevis på na-
tiopal-förmögenhetens tillvext. Om, säger jag
den kongl. propositionen, i detta ärene åtmin
stone, varit något annorlunda stämd, så hade
jag visserligen icke ilest eller orsakat denna
diskussion, som, i anseende till sskens natur,
alltid mås:e innebära ett stort obehag, särdeles
för den, som af pligikänslen fisner sig manad
att dervid åsidosätta sina socala förhållanden;
och vågar jag till buset och till hela Allmän-
het2n framställa den frågsn: :
Hvems har varit felet?
Tror man, att upplysningen verkar ingenting?
tror man, att ibland den större allmänheten ej
är kändt, alt de amerikanska Förenade Fri-sia-
ternas president, att statschefen för 29 millioner
menniskor, i årligt appanage uti det dyra Anc-
rika blott har 400,000 rdr riksgäld:; och kan
man under sådana förhållanden föreställa sig,
att det ej skulle väcka någon uppmärksamhet,
att man af det fattiga Sverige bogir 100,009
rår banko för en ung prins för dess första in-
träde i verlden, för att vid förmälningstillfället
otvifvelaktigt begära tillägget af ytterligare
30,000 rdr, utan afseende på det bidrag Norge
tvifvelsutan kommer att lemna. Om hr justitie-
statsministern, i afseende å dess tjensteåliggan-
den, vid behandlingen af denna frå kommit!
i bågon kollision med h. exc. rik s
så förstår jag ej, att Konungens öfriga rådgif
vare icke något mera lagt märke till frågan
vigt, såsom politisk och såsom. inverkande på
folkets begrepp om herrar rådgifvar i
om ställningar och förhållanden i la
det Järer vara ett temligen verldsbekant feno-
men, att sympathierna för folken l!egnas hi
nere, pär man stiger upp till iaburetten.
Där rr ästsiitenO
— Ea insändare af en artikei kallad: Et! ora
3 förtroende Hill general-tull-styrelsen , an:e