som blef öfrigt, eller ännu sämre. Att hustru och fyra, icke små, utan äldre, barn ha helsa, och (åtminstone de sednare) godt hull, och äro ordentligt klädda, då mannen och fadren dör af svält, och, efter hvad som bland annat berättas, till och med förlidne vinter skaffat ved från skogen till hemmet med trasor omkring fötterna, dem han afkastat vid inträdet i stugan, må vara det möjliga fallet. Ati han förut lidit i hemmet af hustru och barn, är, för att nyttja länsmannens ord, allmänna sägen der, stödd på deras yttranden, som känna förhållandet. Om de der i och för rapporten hopletade diktade beskrifningarne och berättelserna, inberäknad den om den allmänna sägen der, att Erik Ersson skulle hafva lofvat att derefter heldre svälta till döds, än genom tjufveri bibehåtla lifvet, hvilken, — lika osann, som den i sockennämdens protokoll efteråt intagna sagan (af ingen?) om Erik Erssons illamående af förtärd välling i Backstugan Liångslätt på Hagby ägor, (hvilkens innehafvare är en gammal torpare, som är väl bergad och äger hus i Stockholm), och om hans yttrande, att han ickel: nändes äta upp brödet (som han icke fick) emedan han icke på mången god dag hajt bröd åt sina van, (en benämning, som han icke gaf dessa, dem han i stället utmärkte med det mest okristliga hamn, man kan föreställa sig) — för ingen del instämmer med hans inrotade förestätlning och förutsätter en botfärdighet, som jäfvas af Lundbergs, i ransakningsprotokollet af den 5 Maj 14846 (Litt. I.) införda prestbatyg af d. 20 Aprils. å. hvaraf inhemtas, att Erik Ersson från 4838 till nämde tid endast en gång ! begått Herrans nattvard — om dessa beskrifningar och berättelser, säger jag, sådane de nu till halten befinnas, lärer det omdöme med skäl fällas, att del äro fasaväckande och vittna om en tjenstemans phårdav (jag vill icke säga omenskliga, ty förmågan svarar icke mot lusten) förfarande, mot kans svågers vederde!oman ech sådant inför en chef. Hufvudfrågan, som afgör, huruvida jag varit hård och omensklig eller ej, är, om Hagby 28 torpare betungas mindre eller mer, än andras. Den löses! säkrast genom jemförelse, af Hagby lorpare-kontrakter eller s. k. sfadga med andras i orten. Jag vill då utdraga en punkt ur torparekontrakt vid en granngård, derifrån en torpare flyttat, hvilken, sedan flere år har ett torp vid Hagby. Den lyder: 8 0 Bref och mundtliga bud från mig eller herrgården fortskaffas enligt stadgad ordning från man til man, skyndsamt till rätter ort, Försummas detta eller åboen icke efter erhållen budning på utsatt tid och ort fullgör de i 3:dje punkten utfästade dagsverken, eller eljest i kontraktet förekommande, efter budning utgående skyldigheter, erlägges plikt, utom ersällning för möjligen uppkommen skada, för hvarje försummad budning ett karldagsverke, och för oaktadt budning försummad skyldighet dubbelt emot hvad eljest bort utgöras.n I samma kontrakt bjuder en annan punkt (den 3:dje), biand annat: På egen kost skall åboen utgöran, — — — — efter. budning öfverdagsverken, hvilka betalas med 1 tunna spanmål 28 styckenn ingendera af dessa punkter finnes i Hagby torparestadga, hvilken är lindrigare, än någorstädes 4 orten. Den är sådan den varit på 4760-talet, utomidet att, i falln de s. k. ottetrösken och spånaden icke behöfvas, i deras ställe utgöras för hvarje tunna säd, som skolat tröskas, 2 dagsverken och för hvarje mark lin, som icke spinnes, 2 dagsverken, samt att ställ t för det gamla bruket, att i tur barka en hud, 4 dagsverke förrättas. Här inflickas nu berättelser af samma halt om venahanda (med länsmannens?) klagan bland några af Hagby torpare, nemligen brist på lifsmedel och att de ej erhålla något för dessu (sina) s. k. förtjenstarbelen, under föregifvande, att de äro skyldige dels för äåsamkade skulder, dels för undsättningen, för hvilken tit. Lorich ingått borgen. Delta förefaller likväl underligt, då bemälde expeditionssekreterare, hos de fleste sinc torpare genom köpafhandlingar tillesnat sig all dess (deras) egendom för ifrågavarande skulder, i följd hvaraf tillgång för undsättningen saknats, men Lorich ändock icke torparnes undsättning betalt, ehuru torparne likväl tro, att han sådant fullgjort; enär han sålunda tillegnat sig deras egendom.n Bristen hos några Hagby torpare torde väl in skränka sig till tre, af hvilka en den 44 Mars 1842 antagits till åbo å ett .endagstorp, efter försäkran att brodren skulle bjelpa honom med häst m. m. hvilket icke skett, och ännu två, hvilka i följd a husliga svårigheter och bristande omtanka för er mängd barn, äro bragte derhän, att ingen ting jus vill förslå. — Hvad angår klagan, som väl skull kunnat vara en följd af missvexten, så har jag icke förmärkt, att att denna föres, sedan af prestgården och grånnars bränvinsbränning och försäljning, der förras underlättad af det på auktioner lemnade an stånd med betalningen, icke lika men förspörjes. Imedledtid är lika brist hos torpare i grannskape som hos dessa mina. Missvexten må väl nu, såsor förut, erkännas hafva haft med sig brist. Men at Almunge socken och torpare der blifvit hemsökt af denna, dertill har väl icke jag mer, än t. e) länsman och prest, varit vållande. Jag skulle tro, att hvad kunnige landthushållar jordägare och förvaltare, fordom ofta yttrat, ick kan vara glömdt, att nemligen i hela orten ick finnas sådana torp med relatift ringa skyldighete som flere vid Hagby och Almungbergs gård, blan hvilka ett tredagstorp vid extraroteringstillfället dåvarande inehafvaren uppgafs lemna i vanliga i 36 parlass hö, med ö å 6 tunnors årligt utsäde. I varande torparen var mycket förmögen. Den nu v rande är bergad. Olika förmåga gör här som al nars skillnad Och hvad angår t. om. Turtorp, så, ehur detta må vara ett af de sämre torpen vid Hagb lärer det kunna tagas för afgjordt, att ett s. k.: dagstorp med så stort utsäde icke finnes annorst des i orten, och visserligen icke fått så fortfara, o icke allt vid Hagby stode vid den gamla torpar stadgan. Att vid Hagby ännu finnas torpare af annan k OA 2 HH IC.