som blef öfrigt, eller ännu sämre.
Att hustru och fyra, icke små, utan äldre, barn
ha helsa, och (åtminstone de sednare) godt hull, och
äro ordentligt klädda, då mannen och fadren dör
af svält, och, efter hvad som bland annat berättas,
till och med förlidne vinter skaffat ved från skogen
till hemmet med trasor omkring fötterna, dem han
afkastat vid inträdet i stugan, må vara det möjliga
fallet. Ati han förut lidit i hemmet af hustru och
barn, är, för att nyttja länsmannens ord, allmänna
sägen der, stödd på deras yttranden, som känna
förhållandet.
Om de der i och för rapporten hopletade diktade
beskrifningarne och berättelserna, inberäknad den
om den allmänna sägen der, att Erik Ersson
skulle hafva lofvat att derefter heldre svälta till
döds, än genom tjufveri bibehåtla lifvet, hvilken, —
lika osann, som den i sockennämdens protokoll ef-
teråt intagna sagan (af ingen?) om Erik Erssons
illamående af förtärd välling i Backstugan Liång-
slätt på Hagby ägor, (hvilkens innehafvare är en
gammal torpare, som är väl bergad och äger hus i
Stockholm), och om hans yttrande, att han ickel:
nändes äta upp brödet (som han icke fick) eme-
dan han icke på mången god dag hajt bröd åt
sina van, (en benämning, som han icke gaf dessa,
dem han i stället utmärkte med det mest okristliga
hamn, man kan föreställa sig) — för ingen del instäm-
mer med hans inrotade förestätlning och förutsätter
en botfärdighet, som jäfvas af Lundbergs, i ransak-
ningsprotokollet af den 5 Maj 14846 (Litt. I.) inför-
da prestbatyg af d. 20 Aprils. å. hvaraf inhemtas, att
Erik Ersson från 4838 till nämde tid endast en gång !
begått Herrans nattvard — om dessa beskrifningar
och berättelser, säger jag, sådane de nu till halten
befinnas, lärer det omdöme med skäl fällas, att del
äro fasaväckande och vittna om en tjenstemans
phårdav (jag vill icke säga omenskliga, ty förmå-
gan svarar icke mot lusten) förfarande, mot kans
svågers vederde!oman ech sådant inför en chef.
Hufvudfrågan, som afgör, huruvida jag varit hård
och omensklig eller ej, är, om Hagby 28 torpare
betungas mindre eller mer, än andras. Den löses!
säkrast genom jemförelse, af Hagby lorpare-kontrak-
ter eller s. k. sfadga med andras i orten. Jag
vill då utdraga en punkt ur torparekontrakt vid
en granngård, derifrån en torpare flyttat, hvilken,
sedan flere år har ett torp vid Hagby. Den lyder:
8 0 Bref och mundtliga bud från mig eller herr-
gården fortskaffas enligt stadgad ordning från
man til man, skyndsamt till rätter ort, För-
summas detta eller åboen icke efter erhållen bud-
ning på utsatt tid och ort fullgör de i 3:dje
punkten utfästade dagsverken, eller eljest i kon-
traktet förekommande, efter budning utgående
skyldigheter, erlägges plikt, utom ersällning för
möjligen uppkommen skada, för hvarje försum-
mad budning ett karldagsverke, och för oaktadt
budning försummad skyldighet dubbelt emot hvad
eljest bort utgöras.n
I samma kontrakt bjuder en annan punkt (den
3:dje), biand annat:
På egen kost skall åboen utgöran, — — — —
efter. budning öfverdagsverken, hvilka betalas
med 1 tunna spanmål 28 styckenn
ingendera af dessa punkter finnes i Hagby tor-
parestadga, hvilken är lindrigare, än någorstädes
4 orten. Den är sådan den varit på 4760-talet,
utomidet att, i falln de s. k. ottetrösken och spånaden
icke behöfvas, i deras ställe utgöras för hvarje tunna
säd, som skolat tröskas, 2 dagsverken och för hvarje
mark lin, som icke spinnes, 2 dagsverken, samt att
ställ t för det gamla bruket, att i tur barka en
hud, 4 dagsverke förrättas.
Här inflickas nu berättelser af samma halt om
venahanda (med länsmannens?) klagan bland
några af Hagby torpare, nemligen brist på lifs-
medel och att de ej erhålla något för dessu (sina)
s. k. förtjenstarbelen, under föregifvande, att de
äro skyldige dels för äåsamkade skulder, dels för
undsättningen, för hvilken tit. Lorich ingått bor-
gen. Delta förefaller likväl underligt, då bemälde
expeditionssekreterare, hos de fleste sinc torpare
genom köpafhandlingar tillesnat sig all dess
(deras) egendom för ifrågavarande skulder, i följd
hvaraf tillgång för undsättningen saknats, men
Lorich ändock icke torparnes undsättning betalt,
ehuru torparne likväl tro, att han sådant full-
gjort; enär han sålunda tillegnat sig deras egen-
dom.n
Bristen hos några Hagby torpare torde väl in
skränka sig till tre, af hvilka en den 44 Mars 1842
antagits till åbo å ett .endagstorp, efter försäkran
att brodren skulle bjelpa honom med häst m. m.
hvilket icke skett, och ännu två, hvilka i följd a
husliga svårigheter och bristande omtanka för er
mängd barn, äro bragte derhän, att ingen ting jus
vill förslå. — Hvad angår klagan, som väl skull
kunnat vara en följd af missvexten, så har jag icke
förmärkt, att att denna föres, sedan af prestgården
och grånnars bränvinsbränning och försäljning, der
förras underlättad af det på auktioner lemnade an
stånd med betalningen, icke lika men förspörjes.
Imedledtid är lika brist hos torpare i grannskape
som hos dessa mina. Missvexten må väl nu, såsor
förut, erkännas hafva haft med sig brist. Men at
Almunge socken och torpare der blifvit hemsökt
af denna, dertill har väl icke jag mer, än t. e)
länsman och prest, varit vållande.
Jag skulle tro, att hvad kunnige landthushållar
jordägare och förvaltare, fordom ofta yttrat, ick
kan vara glömdt, att nemligen i hela orten ick
finnas sådana torp med relatift ringa skyldighete
som flere vid Hagby och Almungbergs gård, blan
hvilka ett tredagstorp vid extraroteringstillfället
dåvarande inehafvaren uppgafs lemna i vanliga i
36 parlass hö, med ö å 6 tunnors årligt utsäde. I
varande torparen var mycket förmögen. Den nu v
rande är bergad. Olika förmåga gör här som al
nars skillnad
Och hvad angår t. o- m. Turtorp, så, ehur
detta må vara ett af de sämre torpen vid Hagb
lärer det kunna tagas för afgjordt, att ett s. k.:
dagstorp med så stort utsäde icke finnes annorst
des i orten, och visserligen icke fått så fortfara, o
icke allt vid Hagby stode vid den gamla torpar
stadgan.
Att vid Hagby ännu finnas torpare af annan k
OA 2 HH IC.