innantill i bok; nästan intet utantills), men som!
Å
kändt håll lånade och hopblandade svarta
Hegby blifvit en följd just al saknaden utal de
nyssomförmälde s. k. tvångs eller straffdagsverken,
att nemligen undandraga sig dagsverken under vär
och sommar, särdeles den bråda tiden, och i stäl-
let göra dem under de korta vinterdagarne.
Att Erik Ersson ofia under dagsvirken af mat-
lighet, förorsakad af svält, fallit der lan
slått, är, så vidt genom upprepade frågor utrönas
kunnat, af ingen kändt. Någon skulle väl veta
något derom, isynnerhet om det skett ota. I
afseende på qvalifikationen sväll kan ceu fråga,
som gjordes om flöjeln, bär göras om länsmannen:
hur vet han dei?n
Erik Ersson var redan i följd deraf och ifrån
det, att han under flere månader suttit häktad, så
ytterst medtagen, att eni orten boende nämderman,
Jan Ersson i Ösby, densamme, som, enligt det om
Erik Ersson och hans son Johan den 20 Juli 4346
afkunnade utslag (litt. M bär nedan), hos denne
igenkänt en honom genom tjufva hand, icke 4846,
utan, enligt ransakningsprotokollet (litt. MM), våren
4845 fråohänd jernstång, vid hemkomsten från det
ting, der Erik Ersson dömdes till (icke straff för
snatteri utan) fjuguåtta dagars fängelse vid vat-
ten och bröd (se utslaget litt. M), yttrade, lika med
flere andra, det ban aldrig skulie kunna utstå deta
straff. Han genomgick icke destomindre straffet.
Att detta skulle i grund försvaga, etler rättare för-
störa Erik Erssons ursprunglijen klena kropps-
byggnad och derå verka till döden, är gifset.
Länsmannens uppgift, sådan den lyder, är i allt
fall så mjicket sämre hopsatt, som Erik Ersson,
erter utståndet straff, städse dragande sig från de
öfrige torparne och, af dem skydd, vanligen arbe-
tade ensam och efter förmåga. — Han kunde duck
eripa sig an ända derbän, att han under sista slåt-
tern, gående i vatten till medjan, bergade den tor-
pet tillhöriga s. k. ;Fräken, vid sjön af samma
namn.
Vidare heter det: Utom din horom åliggande
I dagsverksskyldigheten, har Erik Ersson fått ar-
beta på s. k. förtjenst vid gården medelst d-kning
och torfiacknizg, under försäkran, att, så snart
arbetet blifvit färdigt, erhålla betaling; men då
arbetet slutades, tillsades han att förtjensten icke
kunde honom lemnas, emedan kan stod i skuld
för undsättningen, hvarföre husbonden, expedi-
Utorssekrete: aren Lorich, ingålt bor. er.
I Erik Ersson, hvilken, såsom nämndt är, alltifrån
sitttillträde till torpet, varit sen att uppfylla sina skyl-
hans först f
drifna sysselsättning med tjufnsd, hade, såsom det
I digheter, och hvars försummelser ökats i följd aft
idet år upptäckta, men länge förut!
(litt. B) intagne sutdraget ur afräkningsboken vi-
sar, under de tjuguen veckor, som törflutit frå
den 44 Mars till den 8 Augusti, undandr sis
att utgöra 46 utaf de honom för torpet äliggande
dagsverken. Under samma tid hade han utgjor!
ivalles sex (6) extra dagsverken celler, efter låus-
mannens benämning, pis. k. förtjenst med hugg-
ning af gärdsel och stör, bvarförutan han, äfven
på s. k. förtjenst,, förrättat 75 famnars dikesrens-
ning. Att han, utan afseende på sin ordinarie
dagsverksskuld, utfått mer än beloppet af det nyss-
berörda arbetet på s. k. förtjenst, har förat in-
bilagan litt. B).
Någon torfåa:ckning har icke förrättats, men
efter sökt reda på hvad länsmannen bär kunde
mena, har jag fått följande besked: En af gårdens
torpare har åtagit sig att plöja och bränna och
sprida askan på ett tunnland v. p. Med denne,
-
hemtats af samma utdrag ur afråkningsboken (se
icke med gården, har, icke Erik Ersson, utan hans
hustru, den nu varande enkan, uppgjort om brän-
ning och askans spridande å en del och om dikes-
jordens utkastande på v. p. 20 famnar. Hon lä-
rer derföre skola hafva 5 rdr 40 sk. rgs, dem hon
sa.t sig skola använda, icke till föda, utan till
inköp af garn för väfnad.
Bränningen är icke riktigt verktälld. Askans
spridning efter det som bränts har torparen måst
genom andra göra. Hvad enkan tillkommer, då
arbetet en gång blifver vederbörligen fullgjordt,
skall hon uppbära af den torpare, med hvilken hon
uppgjort, och icke från gården.
Act Erik Ersson fått försäkran om betalning,
hvilken sedermera nekats honom, under förebäran-
de af undsättningsskuld eller hvilken annan före-
vändning som helst, är således en fullkomlig lögn.
Det af länsmannen uppsända, hjertskärande utro-
pet om 4en arma menniskan, som fick intet för
det arbete kan under hungerss plåga förrättatn,
och de från ett för helt annat än menniskokärlek
ger-
na för utmålandet af den arma monniskans slädje
åt förtj nsten, hvarigenom han trodde sig kunna
ber da sig med lvustru och trenne små (?) tarn
någon lindring i hungersnöden, hvilken glädje
I blifvit tillintetgjord, äro således utan annan ver-
kan, än att vittna om deras svaria källa och den
inas kraft att förmörka länsmannens håg.
Tre små barr) må låna och lämpa sig till skri
ande, men i huset funnos, då länsmannen skulle
göra undersökningen, huruvida Erik Ersson af
egen eller andras handåverkan döden tjutitn, men
höll den besynnerliga ransskvingen om husbon-
den), likasom förut och efteråt, fyra stora ell.r
äldre barn vid godt hull, nemligen en son, född
den 4 Februari 4829, således öfver aderton år gam-
mal, hvilken, under vy. pastorn Lundbergs. läns-
mannens svåger, sjuåriga befattning med försam-
lingen, det icke lyckats att ens få i skolan, så aut
han kunnat beredas till Herrans nattvard (och om
hvilken Lundbergs, i Rosbo häradsrätt nedanbi-
lagde ransaknings-dombok (litt. IT) intagne prestbetyg
af den 20 April 1846 lyder: Gl han läsir svagt
under tiden, öfverlemnad, i stället blifvit vilseförd
ända derhän, att han deltagit i fadrens tjufoader
och derföre blifvit med 43 dagars vatten och bröd
straffad (se bil. litt. My): en flicka, född den 21
November 4831, följaktligen 146 år, en annän, född!
den 23 November 4334, således 43 år, och en gos-
se, född den 49 Augusti 1837, d. v. 5. 10 år gara-
meal. Och torde just dessa fyra barns, till och med
af missväxtåren icke afbrutna, vistande hemma;
visa, att nöden för hustru och barna i verklig-.
heten icke varit sådan, som i rapporten, enär,
annat Yall, åtminstone de två fickorna kunnat, ef.
ter bruket i orten, taga tjenst, hvilven de obehin-1
les baunnsgt 2 42 fo änn ne heat föratt I fl ran