att handla så, medborgare... För nu bort det
der fruntimret, om ni vilja ... det står er fritt.
Genevieve (har småningom närmat sig Mau-
rice och fattar nu hans arm): För Guds skull,
medborgare, lemna mig inte i dessa råa men-
niskors våld.
Maurice: Välan då! tag min arm, så skall
jag sjelf föra er i vakten.
Genevieve: I vakten! Hvarföre skall jag fö-
ras dit? Jag har ju inte gjort något ondt?
Maurice: Nej, men man är rädd, att ni kan
göra ondt, ser ni, och då kommunalrådet för-
bjuder alla att gå ut utan säkerhetskort, och
då ni inte har något sådant...
Genevieve: Ack, jag visste inte...
Maurice: Medborgarinna! i vakten finns rätt-
skaffens män, som skola pröfva era skäl, och n
har ingenting att frukta. .
Genevieve: Ack, min herre! jag fruktar int
blott förolämpningar, jag fruktar döden. Kom
mer jag i vakten, så är jag förlorad.
Maurice: Huru? Hvad säger ni?
Rocher: Nå, medborgare löjtnant, du medgal
sjelf, att denna qvinna är en lagbryterska; vi
ha således rättighet att arrestera henne ..
kom då!
Genevieve (till Maurice): Af nåd, medborgare
... i himlens namn! . i
Maurice: Jag kan inte mer än låta döda mi
för er; jag kan inte rädda er.
Genevieve: Ni har rätt, min herre! Må d
mitt öde fullbordas! ... Jag följer er, medbor
gare...
FJERDE SCENEN.
DE FÖRRE. LORIN (kommer med en patrull
nationalgardister.)
Lorin (i fonden): Wer da?
Maurice: Ah, jag tror jag kände igen en vär
på rösten. Hitåt, Lorin, hitåt! .
Lorin: Ah, är det du, Maurice ... din kra-