SILV ER AR BK ATSIVEIE PLA ELIG ER: Vi hafve på de sednare dagarna förgäfves väntat att få se någon förklaring i Svenska Minerva, i anledning af den förargliga dementi hon fick på sin intressanta historia, att så väl talmanskapet som vicetalmanskapet, i bondeståndet hade bhfvit erbjudna åt riksdagsmannen Strindlund. Läsaren torde erinra sig den upplysning, som för några dagar sedan lemnades, att hela denna historia var uppdiktad af Minerva sjelf, som kanske just derföre trodde sig kunna försäkr2, 2tt den kom från en tillförlitlig kalla. Hr Strindlund har genom den öppenhet, hvarmed han för hvem som helst, både bland sina ståndsbröder och andrå, gifvit dementi åt ryktet, tillräckligt rättfärdigat sig inför dem, som träff.t honom personligen, ifrån all misstanka att möjligen hafva varit delaktig i ryktets utspridande. Imedlertid hemställe vi, om ej Minerva, som kostat på så många spalter till prisande af den redlige Dannemannens stora dygd och uppoffring att vägra talmansbefattningens emottzgande, äfven skulle finna grannlagenbeten mot en man, som bon så högt värderar, fordra, att äfven åtsin publik antingen meddela, att alltsammans var hemgjordt, eller också uppgifva den der mtillförlitliga, källan. Ettdera måtte väl vara så mycket angelägnare, som Minerva pikerar sig att bafva goda relationer ibland den politiska fraktion, som hon påstår hr Strinclond tillhöra, ehwu ban sjelf lärer yttrat, sit ban icke en enda gång talat vid någon a Minervas redaktion; ceh det skulle nog vara en rätt intressant nyhet för hela allmänheten ett få böra hvens som denna gången pudrat in hvalficken så hederligt — alltid förutsatt nemiigen, att icke hela anekdoten var en liten Jonas, som han sjelf gått och burit invärtes och sedan gifvit sina läsare till bista. För att revanchera sig för detta nederlig, har imedlertid Minerva i går framkommit med ev annan anekdot, som låter kuriös nog, om man kunde sätta någon tro till dess tillförlitlighet, då det nu för tiden ljuges så kryelt från den si-, dan. Hon berättar nemligen, såzom det påstås, , enligt en insändares uppgift, någonting angående l: den nu förevarande riksdagstaktiken i och förl de blifvande utskottsvalen, som icke är utanj sin put:lustighet. För att förstå dettz, bör man först vets, att det numera tages för en alldeles afgjord sek, att ingen ledamot i och ör uppgörand.t af listor till binkmansval 0. s. Vv. FOterar blott efter eget tyckte, emedan kens röst i sådant feil vanligen blott blir en så kallad stänkröst, det vill säga, är borispild. De olika meningsraktionernas anhängare förena sig derföre och sammanträda i konferenser hos någon mera betydande mar, för att der öfverenskomma på förhand, på hvilka de skola voter2, och sen som dervid kan mönstra det största antale:, blir naturligtvis viss om segern. Vid denna riksdagens början hafva imedlertid åtskilliga särdeles egna omständigheter inträff.t, hv:!ka det torde vara intressant att känna på örband, innan man får se utslagen af valen. Kort före riksdagens utblåsning, äfvensom de första två, tre dagarna var det, såsom troligen de fleste hört, en allmän tro, att en stor mängd af riddarbusets ledamöter hade kommit bit såsom väl broddade oppositionsmän mt reger pgen; och att det ultrakonservativa partiet, red presidenten von Hartmansdorffispetsen, ämnade betjena sig häraf för att insätta i utskotien de mest inkarnerade anti-reformister och privilegiimän i alla riktningar; med ett ord af den färgen, sota skola försvara konungadömet mot konungen sjelfo, såsom frasen heter, det vill söga de som genom sin stupida politik arbeta på att göra regenten på impopulär som möjligt, för att derefter få belt och hållet sluta bonom i siva armar. ÅA ardra sidan hette det, att regeringens lista skulle förena de konservatift-l:b-rals,, hvilket efter vederbörandes terminolozi går så långt till höger, som ända till t. ex. landshöftingen baron Palmstjerna, med juste-m:keu-männen eller dem, som äro liberala i tullfrågor och angående civillagen, men högeligen prostestera mot Aftonbladets åsigter i representationsfrågan eller angående inskränkningar i statslyx 0. s. V., såsom till exempel friherrarne Sprengtporten, von Kremer, med flera; och slutligen skulle det lilla antalet demokratiskt liberala, de der radikala fantasterna, som tycka ait Norge befizner sig väl af sin statsförfattning, jemväl hellre taga regeringens lista än ultrapartiets. Så till vida var nu allt riktigt förspändt å båda bållen. Nu skulle de konservative samlas hos f. d. statsrådet bh. exc. grefve Lagerbjelke, den andra koalitionen åter hos h. exe grefve De Geer. Vid den första af dessa konferenser blef det en stor glädje å ena och sorg å andra sidan deröfver, att jemförelsevis garska få lära kommit till den konservativa, men ganska många deremot till den justemilieu-liberala föreningen. Nu bör det märkas, att den sednare fraktionen, för att ej gifva motståndarne för stort öfvertag, sjelf hade gått dessa så mycket till mötes som möjligt, så att den så kallsde liberala bänkmenslistan i sjelfva verket är så grå som möjligt. Det var hvad man i Frankrike kallar en fusion, hvilket bör skiljas från konfusion, och hvilket gjorde, att nästan hvem som helst åtminstone kunde vara så bberal att gå på konferensen, utan att deraf kunde dragas några säkra slu:sa!ser. Härtill kom pu en annan mindre lycklig omständighet, nemligen att den konservativa sidan hade en mycket mera babil genersl och ledare för sina operationer i herr DL n nr mnrntem reses ———————