Men jag råkar åter in i utkast af detaljför-
slag, som icke äro målet för dessa betraktelser.
Af hvad jag här antydt torde imedlertid fin-
nas, att det är nödigt för Rikets Ständer att
besluta sig till en allvarsam förklaring af den
natur, som här ofvan föreslagits. . Regeringen
säges nu inkomma med förslag till försvarsver-
kens förändrade stater och i somliga delar för-
ändrade organisation; man vet dock icke ännu,
hurudana de äro; men de sägas fordra ytter-
ligare anslag. Om så är, finnes redan deri
det säkraste Bevis, att de icke äro sådana, som
de borde vara, och antagliga. Nationerna hafva
nu nog erfarenhet, för att inse det falska i ett
försvarssystem, som under djupa freden utsu-
ger dem, så att de i beho.vets stund icke kun-
na med full kraft begagna sig af de ständigt
nya medel och uppfinningar, hvarigenom för-
svarsanstalterna numera hastigt och ändamils-
enligt kunna bringas till ett mycket säkrare
och verksammare skick, än genom de demora-
liserade och oftast försoffade stående härarne,
och de i förråden förrostade och förmultnade
vapnen och utredningspersedlarne, m. m. Na-
tionerne hafva tillräckligt sett, huru mycket fo-
sterlandskärlek, frihetskänsla, bildning, friskhet
och borgerligt mod uträtta i farans ögonblick
emot de lejda härar, som, sammanhållna af en-
dast dett blinda lydnaden, blott manas fram af
fruktan eller ögonblifckliga belöningar. Folket
vet, att det ändå är det sjelft, som får ytterst
försvara fosterjorden; och att dessa sående här-
rar, i deras nuvarande skick, äro mera till för
att under namn af den lagliga ordningens skydd
värna en mängd, mot dess egen frihet och tref-
nad, fiendtliga intressen. Deraf borde ock för
regeringarne uppstå ett behof, att ej utsträcka
fordringarne på folkens skattemedel för långt,
utan heldre nöjas med hvad de redan dispo-
nera. Det är minsann fullt tillräckligt.
Deremot böra alla redlige folkrepresentanter
yrka, att vår Regering måtte bemöda sig om
att begagna de egande tillgångarne på ett sätt,
som lofvar vårt försvarsväsende verklig nytt3.
Detta sker, genom att uppmärksamt följa alla
dithörande upptäckter och förbättringar; att ge-
nast öfveityga sig om deras rätta beskaffenhet;
att uppmuntra skicklige, infödde män till verk-
samhet för så väl krigsvetenskapens, son sjelfva
krigskonstens utbildning; att förskaffa landet ett
utvaldt, öfvadt och för krigets mödor och för-
sakelser härdadt befäl, hvartill otvifvelaktigt den
indelta armeens öfver- och underbefäl, samt,
efter reduktionen, genom ett förbättradt lö-
nesätt och större öfning, äfven sjelfva soldat-
stammen skulle lemna goda ämnen; att vapen-
undervisning må föranstaltas i läroverken, samt
beväringsinrättningen ändamålssnligare organi-
Seras, 0. S. V.
Hvad särskildt sjöförsvaret angår, så är det
af yttersta vigt, att man ej genom obstänksamt
frångående af den nyssnämnda husbiållsprinci-
pen, låter Regeringen fortfara i sitt olyckliga
system, eller rättare brist på system. Här,
mera än i landtförsvaret, gäller det att följa
tiden, i fråga om förbättringarne af sjelfva för-
svarsmedlen; men säkert är, att det kraftigaste,
minst kostsamma och lättast, snabbast tillväga-
bragta kustförsvaret för vårt land är: grund-
gåen!e, till sin beväpning enkelt bombkazon-
bestyckade, men till sin inredning hvad jag vill
kalla sjelfständiga, icke så mycket man:kap
som nuvarande kanonslupar erfordrande, små
fartyg, hvilka i våra skär, fjordar oeh vikar
kunna afhålla fiendens stora skepp, samt vid
sjelfva de grunda stränderna finna skydd emot
deras anfall. Hvad åter angir de medel, vi
sjelfve böra använda, för att kunna stärka vårt
kustförsvar genom anfall på fiendiliga flottors
kommunikationer, hamnar, 0. s. v., så bör sa-
ken med största varsamhet behandlas, på en
tid, då snillet i så mången väg arbetar på dessa
krafters fullkomnande. Det är sannolikt att i
detta afseende ett tappert folks ögonbliczliga
ansträngningar uträtta mera, än de embetsför-
förvaltningar, som sluka opp folkets millioner,
för att efter en viss tablatur bygga, förbygga,
kölhala och slopa, ruttnande drakar.