Men jag råkar åter in i utkast af detaljförslag, som icke äro målet för dessa betraktelser. Af hvad jag här antydt torde imedlertid finnas, att det är nödigt för Rikets Ständer att besluta sig till en allvarsam förklaring af den natur, som här ofvan föreslagits. . Regeringen säges nu inkomma med förslag till försvarsverkens förändrade stater och i somliga delar förändrade organisation; man vet dock icke ännu, hurudana de äro; men de sägas fordra ytterligare anslag. Om så är, finnes redan deri det säkraste Bevis, att de icke äro sådana, som de borde vara, och antagliga. Nationerna hafva nu nog erfarenhet, för att inse det falska i ett försvarssystem, som under djupa freden utsuger dem, så att de i beho.vets stund icke kunna med full kraft begagna sig af de ständigt nya medel och uppfinningar, hvarigenom försvarsanstalterna numera hastigt och ändamilsenligt kunna bringas till ett mycket säkrare och verksammare skick, än genom de demoraliserade och oftast försoffade stående härarne, och de i förråden förrostade och förmultnade vapnen och utredningspersedlarne, m. m. Nationerne hafva tillräckligt sett, huru mycket fosterlandskärlek, frihetskänsla, bildning, friskhet och borgerligt mod uträtta i farans ögonblick emot de lejda härar, som, sammanhållna af endast dett blinda lydnaden, blott manas fram af fruktan eller ögonblifckliga belöningar. Folket vet, att det ändå är det sjelft, som får ytterst försvara fosterjorden; och att dessa sående härrar, i deras nuvarande skick, äro mera till för att under namn af den lagliga ordningens skydd värna en mängd, mot dess egen frihet och trefnad, fiendtliga intressen. Deraf borde ock för regeringarne uppstå ett behof, att ej utsträcka fordringarne på folkens skattemedel för långt, utan heldre nöjas med hvad de redan disponera. Det är minsann fullt tillräckligt. Deremot böra alla redlige folkrepresentanter yrka, att vår Regering måtte bemöda sig om att begagna de egande tillgångarne på ett sätt, som lofvar vårt försvarsväsende verklig nytt3. Detta sker, genom att uppmärksamt följa alla dithörande upptäckter och förbättringar; att genast öfveityga sig om deras rätta beskaffenhet; att uppmuntra skicklige, infödde män till verksamhet för så väl krigsvetenskapens, son sjelfva krigskonstens utbildning; att förskaffa landet ett utvaldt, öfvadt och för krigets mödor och försakelser härdadt befäl, hvartill otvifvelaktigt den indelta armeens öfveroch underbefäl, samt, efter reduktionen, genom ett förbättradt lönesätt och större öfning, äfven sjelfva soldatstammen skulle lemna goda ämnen; att vapenundervisning må föranstaltas i läroverken, samt beväringsinrättningen ändamålssnligare organiSeras, 0. S. V. Hvad särskildt sjöförsvaret angår, så är det af yttersta vigt, att man ej genom obstänksamt frångående af den nyssnämnda husbiållsprincipen, låter Regeringen fortfara i sitt olyckliga system, eller rättare brist på system. Här, mera än i landtförsvaret, gäller det att följa tiden, i fråga om förbättringarne af sjelfva försvarsmedlen; men säkert är, att det kraftigaste, minst kostsamma och lättast, snabbast tillvägabragta kustförsvaret för vårt land är: grundgåen!e, till sin beväpning enkelt bombkazonbestyckade, men till sin inredning hvad jag vill kalla sjelfständiga, icke så mycket man:kap som nuvarande kanonslupar erfordrande, små fartyg, hvilka i våra skär, fjordar oeh vikar kunna afhålla fiendens stora skepp, samt vid sjelfva de grunda stränderna finna skydd emot deras anfall. Hvad åter angir de medel, vi sjelfve böra använda, för att kunna stärka vårt kustförsvar genom anfall på fiendiliga flottors kommunikationer, hamnar, 0. s. v., så bör saken med största varsamhet behandlas, på en tid, då snillet i så mången väg arbetar på dessa krafters fullkomnande. Det är sannolikt att i detta afseende ett tappert folks ögonbliczliga ansträngningar uträtta mera, än de embetsförförvaltningar, som sluka opp folkets millioner, för att efter en viss tablatur bygga, förbygga, kölhala och slopa, ruttnande drakar.