— I franska tidningen ,le Constitutionnel, läses en artikel om franska ministerens handlingssätt i afseende på Schweitz, som innehåller så vigtiga och skarpa sanningar, att de torde vara svåra att vederlägga. Vi anföra derutur följande: Det är ej lätt att förklara för sig franska regeringens förhållande i afseende på Schweitz. Man ser dess tidningar rigta de häftigaste beskyllningar mot edsförbundet, mot styrelsen, mot tre fjerdedelar af schweitziska folket. Aldrig anföllo Europas tidningar häftigare franska folket och dess regering under revolutions-tiden; aldrig uppfunno restaurationens ultras mera kränkande uttryck. Det ministeriella bladet har blifvit, isynnerhet när det gäller jesuiterna i Schweitz, en verklig parti-tidning till de högvördiga fädernas i Luzern och Freiburg tjenst. Det är knappast troligt, att redaktionen af Journal des Debats,, af egen drift, öfverlemnar sig åt dessa deklamationer till fördel för jesuit-säilskapet. Dess bittra språk synes visa, att hon är mera missnöjd med sig sjelf och de, som låta henne så tala, än med sjelfva Schweitzer-republiken. Men hon är organ för passioner af en alldeles egen art, hvilka äro så arga, att de oupphörligen blotta deras likgiltighets ifver och deras moderations vrede. Franska ministrarne måste, i fråga om Schweitz, hafva något alldeles eget och ovanligt i sinnet, för att så glömma, mot ett sjelfständigt grannfolk, all anständighet, all aktning för folkrätt, all måtta. Det är väl första gången, som man ser en regering på samma gång förolämpa en annan och likväl hålla sändebud hos densamma; underblåsa inbördeskriget och likväl säga sig vara i fredlig ställning; gynna det ena partiet och ändock ej gifva sina pass åt det andras diplomat; låta vapen insmugglas till en upprorisk befolkning och bibehålla officiella relationer med den myndighet, emot hvilken de upproriske gripa till vapen. Ett sådant uppförande närmar sig till verklig yrsel (delirium). Det är bevisadt, att våra ministrar hade hopp att kunna kringgå edsförbundet och utan att gripas å bar gerning, sända gevär och kanoner till de generaler i svarta kapporna, som kommendera Sonderbundet. Man gjorde sändningarne öfver Strasburg och Basel; lyckades och skröt deröfver, oaktadt det var ett förräderi mot folkrätten och en ovärdig handel. Men snart, för att minska kostnaderna för de kära jesuiterna, sände man vapnen från Besancon. Deraf härledde sig hela olyckan — hela skandalen. Prefekten i Doubs förstod sig ej på att dölja saken. Han iakttog de små stadgandena, då det gällde att våldföra de vigtigare. Han offentliggjorde hehofvet af transporten och lät täflan i anbud ega rum. Nu blef allt kändt. Embetsmannen fick skrapa, men upptäckten var gjord. Det var nu som ministören, tagen på gerningen, helt högt berömde sig af hvad den sökt dölja och gaf sina organer signalen till dessa grofva förolämpningar mot schweitziska regeringen. Voro de då ej bra usla, dessa Schweitz liberale, som icke begära af Juli-Frankrike annat -än neutraliteten, . och som klaga öfver de vapensändningar, man gör till deras fiender? År icke franska styrelsens ställning till dem full af ädelhet och loyaut? År ej hela felet deras? Dock — denna falska ställning, som förklarar en del af den ministeriella polemiken mot Schweitz, är icke den enda förklaringen deröfver. Det finnes äfven an annan. Vår regering är icke blott ett parti inom landet: reaktionens; ett parti i Europa: kontrarevolutionens; hon är äfven ett parti eller rättare ott kotteri i afseende till sjelfva Schweitz. Det finnes nu i Frankrike en liten grupp af män, som i sjelfva verket icke äro annat än Genfer-konservative. : Hr Guizot är ifrån Geneve lika mycket som från södra Fränkrike;. hälften gascognare, hälften predikant, blottar han: ständigt: i sin. på bedrägliga utsigter stödda politik och sin dogmatiska öfverdrift det dubbla ursprunget af sina idter och den dubbla bildning, hans förstånd erhållit. Han talar dessutom nästan aldrig för sin egen räkning; han har alltid någon personlig regering bakom.--Men, i