— I franska tidningen ,le Constitutionnel,
läses en artikel om franska ministerens hand-
lingssätt i afseende på Schweitz, som innehåller
så vigtiga och skarpa sanningar, att de torde
vara svåra att vederlägga. Vi anföra derutur
följande:
Det är ej lätt att förklara för sig franska rege-
ringens förhållande i afseende på Schweitz. Man
ser dess tidningar rigta de häftigaste beskyllningar
mot edsförbundet, mot styrelsen, mot tre fjerdedelar
af schweitziska folket. Aldrig anföllo Europas tid-
ningar häftigare franska folket och dess regering
under revolutions-tiden; aldrig uppfunno restaura-
tionens ultras mera kränkande uttryck. Det mini-
steriella bladet har blifvit, isynnerhet när det gäller
jesuiterna i Schweitz, en verklig parti-tidning till
de högvördiga fädernas i Luzern och Freiburg tjenst.
Det är knappast troligt, att redaktionen af Jour-
nal des Debats,, af egen drift, öfverlemnar sig åt
dessa deklamationer till fördel för jesuit-säilskapet.
Dess bittra språk synes visa, att hon är mera miss-
nöjd med sig sjelf och de, som låta henne så tala,
än med sjelfva Schweitzer-republiken. Men hon är
organ för passioner af en alldeles egen art, hvilka
äro så arga, att de oupphörligen blotta deras lik-
giltighets ifver och deras moderations vrede.
Franska ministrarne måste, i fråga om Schweitz,
hafva något alldeles eget och ovanligt i sinnet, för
att så glömma, mot ett sjelfständigt grannfolk, all
anständighet, all aktning för folkrätt, all måtta.
Det är väl första gången, som man ser en regering
på samma gång förolämpa en annan och likväl hålla
sändebud hos densamma; underblåsa inbördeskriget
och likväl säga sig vara i fredlig ställning; gynna
det ena partiet och ändock ej gifva sina pass åt det
andras diplomat; låta vapen insmugglas till en upp-
rorisk befolkning och bibehålla officiella relationer
med den myndighet, emot hvilken de upproriske
gripa till vapen. Ett sådant uppförande närmar sig
till verklig yrsel (delirium).
Det är bevisadt, att våra ministrar hade hopp
att kunna kringgå edsförbundet och utan att gripas
å bar gerning, sända gevär och kanoner till de ge-
neraler i svarta kapporna, som kommendera Son-
derbundet. Man gjorde sändningarne öfver Stras-
burg och Basel; lyckades och skröt deröfver, oak-
tadt det var ett förräderi mot folkrätten och en o-
värdig handel. Men snart, för att minska kostna-
derna för de kära jesuiterna, sände man vapnen
från Besancon. Deraf härledde sig hela olyckan —
hela skandalen. Prefekten i Doubs förstod sig ej
på att dölja saken. Han iakttog de små stadgan-
dena, då det gällde att våldföra de vigtigare. Han
offentliggjorde hehofvet af transporten och lät täflan
i anbud ega rum. Nu blef allt kändt. Embets-
mannen fick skrapa, men upptäckten var gjord.
Det var nu som ministören, tagen på gerningen,
helt högt berömde sig af hvad den sökt dölja och
gaf sina organer signalen till dessa grofva förolämp-
ningar mot schweitziska regeringen.
Voro de då ej bra usla, dessa Schweitz liberale,
som icke begära af Juli-Frankrike annat -än neutra-
liteten, . och som klaga öfver de vapensändningar,
man gör till deras fiender? År icke franska sty-
relsens ställning till dem full af ädelhet och loyaut?
År ej hela felet deras?
Dock — denna falska ställning, som förklarar en
del af den ministeriella polemiken mot Schweitz,
är icke den enda förklaringen deröfver. Det finnes
äfven an annan.
Vår regering är icke blott ett parti inom landet:
reaktionens; ett parti i Europa: kontrarevolutio-
nens; hon är äfven ett parti eller rättare ott kotteri
i afseende till sjelfva Schweitz. Det finnes nu i
Frankrike en liten grupp af män, som i sjelfva ver-
ket icke äro annat än Genfer-konservative. : Hr
Guizot är ifrån Geneve lika mycket som från södra
Fränkrike;. hälften gascognare, hälften predikant,
blottar han: ständigt: i sin. på bedrägliga utsigter
stödda politik och sin dogmatiska öfverdrift det
dubbla ursprunget af sina idter och den dubbla
bildning, hans förstånd erhållit. Han talar dess-
utom nästan aldrig för sin egen räkning; han har
alltid någon personlig regering bakom.--Men, i