ommissariater, hvilka fingo bestyret med indelta Tegementernas underhåll, under mötena, samt att, då passevolancen förnyades 4830, på 45 år, med nedsättning af rustoch rotehållarnes afgift från 8 till 7 rår, så upphörde passevolance-kommissariaten och öfverflyttades befattningen deremot på krigskollegium, som bibehöll den till 4821, då rustoch rotehållarne alldeles befriades från all afgift, och denna utgår sedan dess af statsmedel. Vid samma tid öfverflyttades underhållsbestyret på regementerna, hvilka dertill erhålla ett bestämdt årligt anslag, med rättighet för regementschefen att sjelf föreslå de öfningar. han önskade, således att på bästa sätt hushålla med den bestämda summan. Då man nu jemförer det antal öfningsdagar, som ;regensenterna egt under dessa 3:ne tidskiften, neml. tiden från 4815 t. o. m. 4829, tiden från 1830 t.o. m. 1841, samt tiden från 1842 t. o. m. 4847, och härvid endast tages i beräkning öfningstiden, under regemeutsmöten och större läger, så hafva regementerna, i medeltal, haft följande öfningsdagar: Kavalleriet: under första tidskiftet ej fullt 45. andra något öfver 45. tredje något öfver 16. AInfanisriet: första oh ej fullt — 41. andra endast 40. tredje närmare 43. Inoch utryckningsdagarne äro öfverallt inberäknade. Derjemte bör anmärkas, att, under 3:dje tidskiftet, flera ipfanteriregementen haft instruktionsoch korporals-möten, motsvarande i medeltal mera än en regen:ents-mötes-dag för hela infanteriet. Under första tidskiftet inträffade 40 läger, under -andra 24, under tredje 4, således under första och tredje: 2 på 3 år, samt under det andra: 4 på 5 år. För exercis-sqvadronerna eger det förhållande rum, att från 1840, då bestämda anslag bevilades, har öfningstiden vid dem ökats, jemförelsevis med de förutgående 140 åren, med årligen i medeltal 52 man i 90 dagar, motsvarande en vanlig exercissqvadion vid de mindre 500 mans regementerna. Hära!? synes, att både indelta infanteriet och ka-vallerist har i medeltal haft en större årlig öfning, än någonsin, sedan 4815, så mycket anmärkningsvärdare, som under första tidskiftet mötesanslaget var, å hvarje nummer 42 proc. högre, än under sednare tider, samt att denna tid fanns ett serskildt, ganska stort kapital, att använda till läger och möten, hvartill kommer att prisen å förnödenheterna varit högre i sednare tider. — Allt detta är hedrande bevis på provianterings-direktionernas nit och omtanka. Det kunde tyckas, att trenne dagar i medeltal för hvarje regemente icke skulle innebära någon betydlig ökning, men med den ringa öfningstid, som vår armå är denna ökning likväl 30 proc. Att detta tillskot: likväl är högst ringa, i afseende på det militära behofvet, är uppenbart. En större öfning för indelta armåen är en önskan, som delas af en hvar, som eger ett, af någon krigskunnighet upplyst, bjerta, för fädernes!andets försvar. Jag säger stundom, att indelta armåen är dyr; stundom också att den kostar liter. I båda påståenderna finnes en sanning. Betraktar man indelta armåen såsom en stående här, hvartill man är berättigad, emedan den eger en sådan organisation, att den genast kan utrycka, och dessutom består till både befäl och trupp af dem, kvilka gjort vapenyrket till sin lefnads förnämsta kallelse: — så är det säkert, att ingen stående arm, hvarken i Europa eller i någon annan verldsdel, kostar mindre. Men ser man blott på dess ringa öfniegstis, sammanräknar man de få dagar den gör tjenst, så kan ej nekas, att dessa tjenstedagar äro ganska dyra. Men då man eger en dyrbar sak, månne det icke just då lönar mödan, att genom ett ringa tillskott göra den dubbelt användbarare? Antagom, att indelta infanteriet kostar rotarne, d. v.s. då kostnaden för dess vapen, utredning och öfning undant:ges, omkring en million riksdaler, hvilken summa jag erhåller derigenom, att antalet af 22,800 nummer multipliceras med några och 40 riksdaler, som utgör medeltalet af vacance-afgifterna. Instruktionskompagnier kosta några och 30,000 rdr. Det är icke för mycket att antaga, att indelta armeen skulle, genom instruktionskompagnier, i afseende på krigsöfning, blifva dubbelt bättre, än den nu är. Då frågas, när man eger en så förträfflig inrättning, som indelta armeen, månne den icke förskyller att öka dess kostnad med endast !;,, för att fördubbla dess värde? Ja, månne icke detta vore en klok och upplyst statshushållning? Det är ur denna synpunkt jag tror, att denna armeens vigtiga angelägenhet bör ses; det är detta vad jag ville inlägga till upplysningen och fosterlandskänslan hos de medborgare, som ännu tveka om detta lilla anslags stora nytta. 203