ommissariater, hvilka fingo bestyret med indelta
Tegementernas underhåll, under mötena, samt att,
då passevolancen förnyades 4830, på 45 år, med
nedsättning af rust- och rotehållarnes afgift från 8
till 7 rår, så upphörde passevolance-kommissariaten
och öfverflyttades befattningen deremot på krigskol-
legium, som bibehöll den till 4821, då rust- och
rotehållarne alldeles befriades från all afgift, och
denna utgår sedan dess af statsmedel. Vid samma
tid öfverflyttades underhållsbestyret på regementerna,
hvilka dertill erhålla ett bestämdt årligt anslag, med
rättighet för regementschefen att sjelf föreslå de öf-
ningar. han önskade, således att på bästa sätt hus-
hålla med den bestämda summan.
Då man nu jemförer det antal öfningsdagar, som
;regensenterna egt under dessa 3:ne tidskiften, neml.
tiden från 4815 t. o. m. 4829, tiden från 1830 t.o.
m. 1841, samt tiden från 1842 t. o. m. 4847, och
härvid endast tages i beräkning öfningstiden, under
regemeutsmöten och större läger, så hafva regemen-
terna, i medeltal, haft följande öfningsdagar:
Kavalleriet: under första tidskiftet ej fullt 45.
andra något öfver 45.
tredje något öfver 16.
AInfanisriet: första oh ej fullt — 41.
andra endast 40.
tredje närmare 43.
In- och utryckningsdagarne äro öfverallt inberäk-
nade.
Derjemte bör anmärkas, att, under 3:dje tidskif-
tet, flera ipfanteriregementen haft instruktions- och
korporals-möten, motsvarande i medeltal mera än en
regen:ents-mötes-dag för hela infanteriet.
Under första tidskiftet inträffade 40 läger, under
-andra 24, under tredje 4, således under första och
tredje: 2 på 3 år, samt under det andra: 4 på 5
år. För exercis-sqvadronerna eger det förhållande
rum, att från 1840, då bestämda anslag bevilades,
har öfningstiden vid dem ökats, jemförelsevis med
de förutgående 140 åren, med årligen i medeltal 52
man i 90 dagar, motsvarande en vanlig exercis-
sqvadion vid de mindre 500 mans regementerna.
Hära!? synes, att både indelta infanteriet och ka-
-vallerist har i medeltal haft en större årlig öfning,
än någonsin, sedan 4815, så mycket anmärknings-
värdare, som under första tidskiftet mötesanslaget
var, å hvarje nummer 42 proc. högre, än under sed-
nare tider, samt att denna tid fanns ett serskildt,
ganska stort kapital, att använda till läger och mö-
ten, hvartill kommer att prisen å förnödenheterna
varit högre i sednare tider. — Allt detta är he-
drande bevis på provianterings-direktionernas nit och
omtanka.
Det kunde tyckas, att trenne dagar i medeltal för
hvarje regemente icke skulle innebära någon betyd-
lig ökning, men med den ringa öfningstid, som vår
armå är denna ökning likväl 30 proc. Att detta
tillskot: likväl är högst ringa, i afseende på det mi-
litära behofvet, är uppenbart. En större öfning för
indelta armåen är en önskan, som delas af en hvar,
som eger ett, af någon krigskunnighet upplyst, bjerta,
för fädernes!andets försvar. Jag säger stundom, att
indelta armåen är dyr; stundom också att den ko-
star liter. I båda påståenderna finnes en sanning.
Betraktar man indelta armåen såsom en stående
här, hvartill man är berättigad, emedan den eger
en sådan organisation, att den genast kan utrycka,
och dessutom består till både befäl och trupp af
dem, kvilka gjort vapenyrket till sin lefnads förnäm-
sta kallelse: — så är det säkert, att ingen stående
arm, hvarken i Europa eller i någon annan verlds-
del, kostar mindre. Men ser man blott på dess ringa
öfniegstis, sammanräknar man de få dagar den gör
tjenst, så kan ej nekas, att dessa tjenstedagar äro
ganska dyra. Men då man eger en dyrbar sak,
månne det icke just då lönar mödan, att genom ett
ringa tillskott göra den dubbelt användbarare? An-
tagom, att indelta infanteriet kostar rotarne, d. v.s.
då kostnaden för dess vapen, utredning och öfning
undant:ges, omkring en million riksdaler, hvilken
summa jag erhåller derigenom, att antalet af 22,800
nummer multipliceras med några och 40 riksdaler,
som utgör medeltalet af vacance-afgifterna. Instruk-
tionskompagnier kosta några och 30,000 rdr. Det är
icke för mycket att antaga, att indelta armeen
skulle, genom instruktionskompagnier, i afseende på
krigsöfning, blifva dubbelt bättre, än den nu är.
Då frågas, när man eger en så förträfflig inrättning,
som indelta armeen, månne den icke förskyller att
öka dess kostnad med endast !;,, för att fördubbla
dess värde? Ja, månne icke detta vore en klok och
upplyst statshushållning?
Det är ur denna synpunkt jag tror, att denna
armeens vigtiga angelägenhet bör ses; det är detta
vad jag ville inlägga till upplysningen och foster-
landskänslan hos de medborgare, som ännu tveka
om detta lilla anslags stora nytta. 203