verkställbsr som denna. Erfarenheten har nem-
ligen visat, att ett ombyte af sju protokollsfö-
rande är fullt tillräckligt att med maklighet
binna besörja uppsättningen af muntliga diskus-
sioner, utan afseende på huru länge de räcka:
uppsättningen tar vanligen högst omkring fem
gånger så lång tid, s.m anteckningen, Men det
nyssnämnda antalet är ej större, än antalet af
de kanslister hvarje stånd antager; och vi skulle
derföre särdeles vilia rekommendera metcden
till begagnande äfven i de öfriga riksstånden.
Man bör ibågkomma den stora lätthet som den
föreslagna metoden företer framför den äldre,
hvilken deremot medför en ganska stark själs-
ansträngning, då en och samma person skall
sitta bela eller balfva dagen med den mest
spända uppmärksamhet, hvaraf han är mäktig,
orh ändock aldrig kan fullkomligt hinna följa
med. Denna större lätthet gör ock, att till
protokollsföringen icke behöfdes någon serskild,
utomordentlig färdighet, utan den kunde verk-
ställas af nästan hvilken kanslist som helst.
Redaktionen af Aftonbladet har, för attgifva
ett prof på verkställbarheten af här omfö;mäl-
da nya metod, gjort ett försök dermed under
Landtbruksmötet innevarande sommar. Härvid
bör nämnas, att anteckningarna då fördes en-
dast af ömsom 4, ömsom 3 personer i tur; att
ingen af dessa begagnade snällskrifning; att in-
gen af dem specielt studerat åkerbruket och
att de således voro mindre bekanta med åtskil-
liga dertill hörande termer, namn på verktyg
0. S. v.; att de bade en plats på läktaren, så
att de talare, som stodo derunder, hördes blott
till hälften; att blott undantagsvis, en eller
per af talarne brydde sig om att öfverse sina
yttranden, och slutligen, att det antecknade o-
medelbart efter uppsättningen lemnades ned
till tryckeriet. Det oaktadt blef det likväl möj-
ligt, hvad som utan ett arbetets fördelning ha-
de varit ogörligt, att samma eftermiddag lemna
en så utfö lig resumå i Aftonbladet, som ut-
rymmet möjligen kunde medgifva af det vä-
sendtliga i Landtbruksmötets förhandlingar. Men
hade utrymmet i tidningen tillåtit en ännu
större fullständighet, eller en sådan öfver huf-
vud varit af intresse för läsaren; hade sju per-
soner turat om, i stället för 4 eller 3, jemte
en kontrollant, som blott antecknat utan att
uppsätta, och om slutligen det varit tillfälle att
låta talarne få genomögna det redigerade, och
hade det ej der varit en hufvudsak, att få be-
rättelsen tryckt några timmar efteråt, så hade
allt hvad -som yttrades, ganska väl kunnat all-
deles ordagrannt uppfattas, hvilket likväl blif-
vit tråkigt för publiken, åtminstone efter en
och annan ledamot, som stundom hegärde or-
det, utan att hafva någontiug egentligt att sä-
ga, hvarigenom den eljest ganska underhållande
diskussionen under en och annan kort mellan-
stund nedföll till bara prat, eller hvad frans-
mannen kallar causerie.
Uti riksståndens öfverläggningar åter, der det
är föreskrifvet att yttranderna skola upptagas
ordagr:nnt, kan aldrig någon metod vara bättre,
än den nu beskrifna. För protokollisterne sjeif-
ve medför den dock största fördelen, då de
kunna vara alldeles ledige från protokollsbesvä-
ret på dagarna emellan plena och således alla
då kunna hjelpss åt för expeditionen.
Det finnes också troligen icke något annat
hinder mot vidtagandet af förändringen, som
jemväl för ståndens sekreterare vore i högsta
grad beqväm, än möjligen det, att af den per-
sonal, som antages i ståndens kanslier, hafva
vissa hittills under namn af mnotarier uppburit
högre arfvoden än de öfriga, ech att de först-
nåmnde kanske torde hafva invändningar att
framställa. Man finner imedlertid, stt detta är
en så obetydlig småsak, att det lätt må kunna
undanrödjas.