Jom hans höga beskydd för företaget, samt den Iförhoppninger, att det ädla ändamil, som åsy!tas, uppmuntras af Deras Majestäters och Kongl. Högheters närvaro vid soiren. ——— at — Vi kunna icke neka oss det nöjet, ait Ireproducera ur Dagligt Allehanda följande lil: förträffliga artikel, som har afseende på der Isista justitieråds-utnämningen: Tidningen Tiden kommenterer hr Quidings ut Inämring till Justitieråd och har dervid icke kun nat dölja sin harm deröfver, att Adeln, vid förste tillfälle, som sig göra lät, förlorade inom Högste IDomstolen, antalets jemnlikhet med ofrälse än. I Deraf är att lära, menar Tiden, för Rid: och JAdeln att akta sina återstående rättigheter, eme Idan det hörer till ett reformerande tidehvarf, at Imöjlighet genast blifver verklighet. Adeln får nu Jerfara, huru det kännes att representeras af någon annan än en stånds-broder; ett sätt att åstadkomma ståndens amalgamation, hvilket, bland flera andra representationsändringar, jemväl blifvit föIreslaget. Månne, frågar slutligen Tiden, det Insmakar efter mera ? Detta kan i sanning kallas för en naiv bekännelse Jaf de qvarvarande djupt inbyrda adliga blods-anspråken — hvilket är något helt annat än de konservativa, de der naturligtvis åtminstone pretendera att få gå och gälla såsom sammanhängande med vissa s. k. upprätthållande samhällsläror! — Lyckligtvis tröstar sig) Tiden dermed, att utnämningen icke skall vara rätt liberal, utan att hr Quiding skall inom Skånska Hofrätten varit en lika bestämd försvarare af konservativa åsigter, som f.d. Hofrättsrådet numera Justitierådet Schmidt af de liberala. Tiden hoppas således, att dessa herrar skola, i Högsta Domstolen, likasom i Christianstads Hofrätt, neutralisera hvarandra och i så fall är Tidens konservativa president till och med nog ädelmodig, att finna detta vara bättre, än om en spetsfundig liberalist af frälsemän — hvarmed troligen menas hr Gänther — blifvit utnämnd. Vi känna icke hr Qvidings politiska tänkesätt; vi hafve icke ens någonsin hört talas om, att hr Q. sträckt sina forskningar till politiska ämnen eller öfverhufvud sina lagstudier utöfver det vanliga måttet, för bedömandet af inkomne vädjade eller besvärsmål. Vi skulle således våga föreställa oss, att hr Q., som verkligen är en rättskaffens man, icke kan anses hafva af blotta tycket eller den aristokratiska smittan, som påstås just icke vara främmande för luften i Skåne, bestämt sina åsigter i lagstiftnings-vetenskapen, lika litet på den konservativa sidan, som den liberala. Förmodligen inser hr Q. att den saken allt tål vid att tänka på och studera i andra tideböcker än tidningen Tidens,. Emellertid hafva de konservativa nu, genom sin egen president och sin första organ i det offentliga, ohöljdt framkommit med den sats, att till och med vid omdömet öfver befordringar till domare-platser detta omdöme skall bero af de politiska tänkesätten hos kandidaten, d. v. s. att äfven regeringen deruppå bör fästa hufvudsakligt afseende!! Och när denna måttstock skall gälla vid bedömandet af förtjensterna till ett domare-embete, hur mycket mer giltig måtte den då icke vara, i fråga om befordringar till administrativa platser, så högre som lägre!! Tänk om de liberale skulle drifva samma lära; då skulle man få höra på skrik om den höga domarevärdighetens neddragande inom dagens politiska och tidningskäbbel, om bedömandet att göra domaren fal under partierna m. m. d. HOJ — — Offentligheten af Rikets Ständers protokoll. Enligt hvad vi hört berättas, lärer herr Riddarhussekreteraren vara betänkt på att vid Inu instundande riksdag införa en liten förändring i protokollsföringssättet, men som skulle blifva af ett ganska stort och fördelaktigt inflytande, mera än det kanske vid första påseendet kan synas. Det skulle bestå deri, ati på sätt som det sker uti de lagstiftande kamrarna i Frankrike, i Engelska parlamentet och nu sednast i Tyskland, så många protokoilsförande aflösa hvarandra i tur under hvarje diskussion, att hvar och en af dem, efter att hafva antecknat under loppet af några minuter, kan hinna fullständigt redigera det antecknade innan hans tur kommer å nyo, hvarefter den efterföljande omedelbart tager vid der han slutat. De flere stora fördelarna af en sådan metod ligga klart för ögonen, nemligen för det första, att hvarje tslares yttrande är färdigt en half timma efteråt, så att han kan bafva tillfälle att öfverse det genast, och för det andra, som lika lätt måste inses, att protokollisten, som, jemte sin anteckning, naturligtvis måste hafva i mera friskt minne hvad han möjligen ej hunnit nedskrifva på papperet, än om anteckningen måste räcka halfva dagen, då det ena yttrandet måste tränga ut det andra ur minnet. Har han åter i förra fallet glömt något, så är det vida lättare att få upplysning hos ledamöterne sjelfva huru uttrycken fallit sig, än om det dröjer fiere dagar eller veckor emellan. När hvarje talare kan genast gå att öfverse silt yttrande, eller, om han så hehagar, få det till sig medan han sitter qvar i plenum, så skulle icke heller något binder behöfva uppstå, att låta justera protokollet redan påföljande morgon, eller ovilI korligen i början af hvarje nytt plenum, hvarigenom man slutligen komme till det lyesliga resultatet, att kunna trycka protokollerna ge Inast, hvilket åter är ett vilkor för att nigon Iskall bry sig om att taga kännedom derora. Vi vete också knappt någon reform, så lätt Rn SR a a en rn nn nr nn SRS RA RA sliiohet. devisannm att han Medelst ett ir dar