Jom hans höga beskydd för företaget, samt den
Iförhoppninger, att det ädla ändamil, som åsy!-
tas, uppmuntras af Deras Majestäters och Kongl.
Högheters närvaro vid soiren.
——— at
— Vi kunna icke neka oss det nöjet, ait
Ireproducera ur Dagligt Allehanda följande lil:
förträffliga artikel, som har afseende på der
Isista justitieråds-utnämningen:
Tidningen Tiden kommenterer hr Quidings ut
Inämring till Justitieråd och har dervid icke kun
nat dölja sin harm deröfver, att Adeln, vid förste
tillfälle, som sig göra lät, förlorade inom Högste
IDomstolen, antalets jemnlikhet med ofrälse än.
I Deraf är att lära, menar Tiden, för Rid: och
JAdeln att akta sina återstående rättigheter, eme
Idan det hörer till ett reformerande tidehvarf, at
Imöjlighet genast blifver verklighet. Adeln får nu
Jerfara, huru det kännes att representeras af någon
annan än en stånds-broder; ett sätt att åstadkom-
ma ståndens amalgamation, hvilket, bland flera
andra representations- ändringar, jemväl blifvit fö-
Ireslaget. Månne, frågar slutligen Tiden, det
Insmakar efter mera ?
Detta kan i sanning kallas för en naiv bekännelse
Jaf de qvarvarande djupt inbyrda adliga blods-an-
språken — hvilket är något helt annat än de kon-
servativa, de der naturligtvis åtminstone pretendera
att få gå och gälla såsom sammanhängande med
vissa s. k. upprätthållande samhällsläror! —
Lyckligtvis tröstar sig) Tiden dermed, att utnäm-
ningen icke skall vara rätt liberal, utan att hr
Quiding skall inom Skånska Hofrätten varit en lika
bestämd försvarare af konservativa åsigter, som f.d.
Hofrättsrådet numera Justitierådet Schmidt af de
liberala. Tiden hoppas således, att dessa herrar
skola, i Högsta Domstolen, likasom i Christianstads
Hofrätt, neutralisera hvarandra och i så fall är Ti-
dens konservativa president till och med nog ädel-
modig, att finna detta vara bättre, än om en spets-
fundig liberalist af frälsemän — hvarmed troli-
gen menas hr Gänther — blifvit utnämnd.
Vi känna icke hr Qvidings politiska tänkesätt;
vi hafve icke ens någonsin hört talas om, att hr
Q. sträckt sina forskningar till politiska ämnen el-
ler öfverhufvud sina lagstudier utöfver det vanliga
måttet, för bedömandet af inkomne vädjade eller
besvärsmål. Vi skulle således våga föreställa oss,
att hr Q., som verkligen är en rättskaffens man,
icke kan anses hafva af blotta tycket eller den
aristokratiska smittan, som påstås just icke vara
främmande för luften i Skåne, bestämt sina åsigter
i lagstiftnings-vetenskapen, lika litet på den kon-
servativa sidan, som den liberala. Förmodligen
inser hr Q. att den saken allt tål vid att tänka på
och studera i andra tideböcker än tidningen Ti-
dens,. Emellertid hafva de konservativa nu, genom
sin egen president och sin första organ i det of-
fentliga, ohöljdt framkommit med den sats, att
till och med vid omdömet öfver befordringar till
domare-platser detta omdöme skall bero af de po-
litiska tänkesätten hos kandidaten, d. v. s. att äf-
ven regeringen deruppå bör fästa hufvudsakligt af-
seende!! Och när denna måttstock skall gälla vid
bedömandet af förtjensterna till ett domare-embete,
hur mycket mer giltig måtte den då icke vara, i
fråga om befordringar till administrativa platser, så
högre som lägre!! Tänk om de liberale skulle
drifva samma lära; då skulle man få höra på skrik
om den höga domarevärdighetens neddragande in-
om dagens politiska och tidningskäbbel, om bedö-
mandet att göra domaren fal under partierna m. m. d.
HOJ
— — Offentligheten af Rikets Ständers proto-
koll. Enligt hvad vi hört berättas, lärer herr
Riddarhussekreteraren vara betänkt på att vid
Inu instundande riksdag införa en liten förän-
dring i protokollsföringssättet, men som skulle
blifva af ett ganska stort och fördelaktigt infly-
tande, mera än det kanske vid första påseen-
det kan synas. Det skulle bestå deri, ati på
sätt som det sker uti de lagstiftande kamrarna
i Frankrike, i Engelska parlamentet och nu sed-
nast i Tyskland, så många protokoilsförande af-
lösa hvarandra i tur under hvarje diskussion,
att hvar och en af dem, efter att hafva anteck-
nat under loppet af några minuter, kan hinna
fullständigt redigera det antecknade innan hans
tur kommer å nyo, hvarefter den efterföljande
omedelbart tager vid der han slutat. De flere
stora fördelarna af en sådan metod ligga klart
för ögonen, nemligen för det första, att hvarje
tslares yttrande är färdigt en half timma ef-
teråt, så att han kan bafva tillfälle att öfverse
det genast, och för det andra, som lika lätt
måste inses, att protokollisten, som, jemte sin
anteckning, naturligtvis måste hafva i mera
friskt minne hvad han möjligen ej hunnit ned-
skrifva på papperet, än om anteckningen måste
räcka halfva dagen, då det ena yttrandet må-
ste tränga ut det andra ur minnet. Har han
åter i förra fallet glömt något, så är det vida
lättare att få upplysning hos ledamöterne sjelf-
va huru uttrycken fallit sig, än om det dröjer
fiere dagar eller veckor emellan. När hvarje
talare kan genast gå att öfverse silt yttrande,
eller, om han så hehagar, få det till sig medan
han sitter qvar i plenum, så skulle icke heller
något binder behöfva uppstå, att låta justera
protokollet redan påföljande morgon, eller ovil-
I korligen i början af hvarje nytt plenum, hvar-
igenom man slutligen komme till det lyesliga
resultatet, att kunna trycka protokollerna ge
Inast, hvilket åter är ett vilkor för att nigon
Iskall bry sig om att taga kännedom derora.
Vi vete också knappt någon reform, så lätt
Rn SR a a en rn nn nr nn SRS RA RA
sliiohet. devisannm att han Medelst ett ir dar