öll på mina knän — jag tillstod allt för den
värdige mannen — och jag hörde från bonom
blott mildhetens och förbarmandets ord. Alla
lagar bar han kommit för att besöka mig, för
itt styrka min tro, som vacklade — i dag ändt-
igen har jag trott mig nog stark och derföre
her jag kallat er, Fabian! Ifrån den dag, då
röken de la Reynerie sade er: Jag älskar er,
från denna d:g och i kraft af denna bekän-
nelse tillhör hon er. — Död, skulle jag i him-
melen varit er trolofvade, lefvande måste jag
blifva er maka.
Fabian (med hänförelse): Min maka! — Ni!
fröken de la Reynerie Fabians maka! —
Pauline: Ja, Fabisps, till hvilken kon sagt:
Jag älskar dig! —
Fabian: Ol det är omjligt. — O, min Gud
— det är ju omöjligt! Er man — jag — men
betänk då hvar vi äro! — här, — hör ni då
icke herr de la Reyneries röst? Ser ni icke er
mors vålvad resa sig ur grifien? —
Paulin: Min mor! —
Fabian: Dessa murar hafva seit er växa
upp, ädel, skön och stolt — men de hafva sett
Fabian såsom slaf straffad, blödande under gis-
sel. Hvad betyder det att ett hjerta värdigt
er klappar i denna barml Depna barm är svart,
denna hand, som vetenskap och erfarenhet gjort
skicklig och säker — denna hand. helar och
räddar — men se då, denna band är svart. —
(Med förtviflan.) Fröken de la Reynerie ken
icke lå!a sin falla deri. — Bättre vore henne,
att öfverlemna sina hvita skuldror att brän-
märkas af bödeln.
Pauline: Fabian, då du sade mig: Pauline,
du måste dö, ty jag älskar dig, då förstod jag
dig — och du begriper icke, att min älskare
måste vara min make —
Fabian: Fabian, såsom er mördare skulle
hafva gjort er till helgon och martyr — Fa-
bian, såsom er man, skall förnedra er — Pau-
line. Man kan döda den qvinna man älskar,
— men man kan icke vanhedra henne. — (Lia
synes i dörren till höger; vid hennes åsyn sö-
ker Pauline att beherrska sin rörelse.)
Lia: Herrskarinna, herr abb Landry är här —
Pauline: Godt. (Hon aflägsnar Lia med en
vink.)
Fabian: Abbe Landry?
Pauline: Den helige gudsmannen, är i miu
bönrum, der han heder för oss båda. — I dag
skell jag bli er maka — Fabisn! Allt hvad jag