några gamia mobilier, hvilka nu bålla på att
multna der, af stillastående och fruntimmers-
brist?,
Men, Thorborg, om din bror bibehåller nå-
got af sin fordna motvilja för Eva ...n
Nimporte — il la dansera par tout! afbröt
hon med sin vanliga munterhet; avete capito?
Je sais le tondre comme un mouton. Raljeri
å part, så hade denna ovilja sin egen orsak:
en fördom, hvilken han längesedan afsvurit, e-
medan han insåg dess obillighet. Nej, hvad bar
du eljest att invända?
Iatet, bista Thorborg, utom min fiuktan att
hon kanske sedermera endast af tvång skall å-
tervända hit. Stackars barn! hon anar ej än,
att endast här lefver hon i fullkomligt skygd
för de förödmjakelser; hvilka åtfölja hennes fal-
ska ställning i -samhället.n
En upplysning om det sednare är dock o-
undviklig någon gång, när det icke kan antagas
att hon på detta sätt skall tillbringa hela sin
lifstid — och hvad det förra beträffar, är sä-
kert hennes hjerta så fullt af kärlek och tack-
samhet för dig, att du skall se henne återkom-
ma af fri vilja och lika förnöjd. Du gör na-
turligtvis hur du bebagar, men jag tror, som
sagdt, det vore henne nyttigt att få se en smula
verklighet af det som hennes lågande fantasi
målar med alltför retande och höga färger. Oss
behandlar bon ju som nästan öfverjordiska vä-
senden och kysste gång på gång buketten, som
jag gaf henne: första aftonen, emecan :blom-
morna voro från den sköna verid, som hon ej
hade sett,, och när Thord, lika benägen att