någon gång, kanske uten all afsigt, råkar in il
sofismer för alt försvara dem, torde han snart
nog blifva en af de liberala idernas trägnaste
motståndare i de rent politiska frågorna.
pA Anta
— Uti Götheborgs Handelstidning för sist-
lidne !redag läses följande:
Svenrska Minerva fortfar att gå illa åt Afton-
bladet för de af sistbem. tidning uttalade åsigter
rörande det Sjöbergska tryckfrihetsmålets behand-
ling af juryn, underdomstolen och Svea hofrätt. Se
här ett af Minervas sednast anförda argumenter:
Uti sin skrift: Elt och annat om Corporatio-
ner, Privilejier, Nämnd i domstolar etc. yttrar
sig författaren, förste expeditionssekreteraren hr Ri
chert, sid. 49 med egna ord sålunda:
Slutligen må det icke eller förtigas, att Nämn-
pden, efter svenska Tryckfrihetslagen, yttrar sig rätt
poch slätt öfver den n: År skriften brottslig
efter det lagens ru Jagaren åberopat? Den,
som då kan påstå, 2 ona nämnd icke tilläm-
par lagen, den a 2 hvad lagskipning är.
Obestridligt är deö MPnden och icle Domaren,
som här ofgör hela saken. Ty om ock en eller
annan gång något val mellan ett högre och ett
lägre ansvar, efter det gifna lagrummet, för Do-
maren skulle återstå, är likväl hans pröfning i den
delen så obetydlig, att ban i sjelfva verket icke
kan anses för annat, än Nämndens organ för kun-
görandet af domen.
Det skall blifva intressant att få se, huru det skall
lyckas Aftonbladet att vederlägga — eller kringgå
— ofvanbem. af S. M. åberopade celebra auktoritet.
Den lifliga önskan, som Handelstidningen här
visar att fa ett svar från Aftonbladet, kan så
mycket lättare uppfyllas, som det åberopade
yttrandet af br Richert icke i huivudsaken står
i ringase motsägelse med de i Afionbladet ut-
talade åsigter. Eller vill Göitbeborgstidningen
vara god och expektorera sig, hvari denna mot-
sägelse skulle bestå. Just den fråge, som Tryck-
frihetslagen uppställer, blef äfven i Sjöbergska
målet framställd til juryn och sf den besvarad.
Detsamma har äfven tiliförene alliid varit pra-
xis, cch var således intet nytt nu, Men i en-
ledning af det stränga streff, domstolen tilläm-
pat, har man anmärkt, att domstolen i en frå-
ga, der tryckfriheislsgen hänvisar blott till all-
männa Jagen, ej till något visst moment deraf,
bordt uppställa flera aliernativa frågor till ju-
ryns besvarande, enär åklagaren icke hållit sig
blott till ett af dem. Uti denna tanka har
Aftonbladet instämt, och endast sagt för sin del,
alt juryn ej kunde göra någon kassation sf
domsto!ens åtgärd, utan att det:a miste tillhöra
öfverdomstolen. Skulle vi hafva något ait er-
inra vid hr Ricberts åberopade yttrande (som,
i förbigående sagdt, skrefs för några och tjugu
år sedan), så är det, stt äfven med närmaste
bestämsrsande af de rum i allmänna l:gen, som
en åklagare i tryckfrihetsmål åberopar, återstår
i allt icke så litet utrymme för domstolen uti
en sir. ff illämpning, hvsrom det t. ex. heter:
fängelse eller böter efter omständigheternar;
äfvensom värans förlust och dertill landsflykt,
valten och bröd eller fängelser, lemner ett skä-
ligt utrymme för domstolens pröfningsrätt, huru
noga spec ficerad frågen till juryn än må vara,
när det gäller förbrytelser dels 100t 34 8, dels
mot 3 Y 42 mom. Tryckfrihetsförordningen.
Allt delta hade Göthebrgstidningen tvifvels-
utan sjelf insett, om det ieke stundom hände
dess värda redaktion att öfverrumplas af ett
slags menlöshetstillstånd, som bra nära liknar
en slummer, hvsrunder den Jåter tratta i sig
hv:d som hbeldst. Någon annan förklaringsgrund
kunne vi ej heller nu gifva åt det barnsligt
oskuldsfulla uttrycket, att Svenska Minerva
fortfar ati gå illa åt Aftonbladet för ifrågava-
rande sak. Om ett blott och bart skrik och
hojtande, som emot all rimlighet och bättre
vetande hugger fast i hvad föremål som helst,
för att begagna det till partivapen, kan kallas attgå
flla åt, så bar Götheborgarn visserligen rätt; men
det vore slätt beställdt, om personer med kän-
sla för vett och sanning skulle låta idel skrik
ifrån politiska bränvinsadvokater och skojare
taga öron!judet af sig tll den grad, att de icke
ville höra på skäl ech bevis. På det Göthe-
borgstidningen,. som vid detta tillfälle synes
blifvit bedöfvad af Minerva, måtte komma sig
före igen, anmoda vi dess aktningsvärda redak-
tion att samtala i ämnet med några förstån-
diga jurister. Det är utou tvifvel genaste vä-
gen till det resultat, som vi tillförse oss såsom
följd af redaktionens rättskänsla, när den tillika
blir upplyst, att Aftonbladet nemligen till slut
befinnes hafva haft rätt i saken.
— ———— ——Å--
— Upsala Correspondenten för den 6 omta-
lar prof. Davids uppträdande i Upsala och ger
hans föreläsningar derstädes öfver den mpyaste
franska litteraturen många loford. Bland annat
yttrar Correspondenten: Hr David tillhör de
konstnärer, som genom en närmare bekantskap
blifva oss allt dyrbarare; emedsn hsns presta-
tioner ej äro beräknade på en ögonblicklig ef-
fekt, utan fastmer syfta till det högre målet att
på en gång tillfredställa åhörarnes bjerta och
förstånd. Hans konstkritik hvilar på en basis
af grundliga kunskaper, ett ljust omdöme, en
varm känsla, lågande för allt ädelt och skönt,
hatande allt falskt och skeft, äfven om det är
iklä it den mest förföriska utstyrsel af en hän-
förande inbillningskraft och en bländande stil.
Naturen har dessutom gynnat hr David med en
särdeles fulltonig och böjlig stämma; hans uttal
är rent och välljudande, bans föred:ag elegant,
hans ansigtsspel lifligt och utiryck:fullt, hans
gestikulation ädel och väl afpas ad efier ämnet.
Han uppträder för öfrigt inför sina åhörare med
ett allvar och en anspråkslöshet, som man icke
är van att alltid finna hos hans landsmän. —
Fit ntmärkt beröm förtienar slutlizen den om-