ligt och förekommande på åtskilliga söndagar öppnat dessa samlingars skatter, och derigenom beredt! medlemmarae af B. C. många lärorika stunder. För åtskilliga af B. C:s medlemmar har undervisning uti tyska och engelska språken varit tillgänglig, för hvars meddelande 2:ne af B. C:s ledamöter ädelt och oegennyttigt uppoffrat tid och möda. Slutligen hafva vid B. C:s alla sammarkomster sångföredrag varit hållna af en del af cirkelns ledamöter. Styrelsen får här, på B. C:s vägnar, förklara sin innerliga tacksamhet för den ledamot, som så oförtrutet egnat sin verksamhet åt införandet och bibehållandet uti B. C. af sångens förädlande konst. Dessa sångföredrag hafva varit ett af B. C:s hufvudsakligaste medel och verksammaste stöd, och vår erkänsla emot den man, som beredt oss detta, skall deruti likna sången sjelf, att dess intryck stå qvar, fastän sjelfva ljuden försvinna. Vi låte nu det först omnämnda föredraget följa: Berättelsen om Bildningscirkelns verksamhet under dess nu förflutna andra år har, såsom man fioner, tj varit vidlyftig. Den bar ej heller gerna kunnat blifva det. — Men, berättelsen om ett frö, som gror, är ej heiler lång. Derom är ej att söga annat, än att lifvet der i förstone verkar i tysthet och i dunkel, en brodd skjuter fram, några rottrådar bilda sig, ett par hjeriblad öppnas cech plantan är färd:g att växa, och — det är all Men ailt är dock dermed ej slut. Piantan bar en framtid, och i fröet, som grodds, lågo redan på förband kommande vårars gröna förhboprpningar och kommande höstars rika skördar. Vi låsa uti beskrifoingar om vissa länder huru jordens bördighet der är så stor och naturens alstrende kraft så oemotståndlig, att den gränsar nära till förstörese. Byggnader, som eljest skulle trots:t århundraden, så till sägandes växa sönder; ty den unga grönskan smyger sig småningom och sakta, men oemotsiåndl gt, emellan murarnes fosningar, skiljer dem, sprärger dem, öfverväger dem, ty dess rötter vilja ha rum cch dess kronor och blad vilja se dagen. De! är det lefvand2, son måste fram, måste upp; det är det döda, som måste ned, måste falla. Ea så-an indisk jordmån är den tid i hvilken vi lefva, och frön af alla slag utsås oupphörligt uti densamma. Äfven här växa gamla byggna der sönder, och, liksom man ser rankväxter klättra öfver ruiner, söker det unga menskoslägtet, att ur mörkret flytta sig upp på höjderna, för att glädja sig af ljuset och sola sig i dagen. Det lilla och ansprikslösa samfund vi här tillhöra, denna Bildsingscirkel, är också ett frö utkastadt i tiders jord. Den bar, äfven den, sin framtid. Icka en lysande, måhbände2, de: böre vi ej heiler önska; men en god, en glad, ena nyttig cch verksam, med ett ord, en välsignelserik. Arbetanes klass, som så länge, mindre af öfv-rmod än af vana och oefiertänksamhet, ar de öfrge blifvit kallad den lägre, känner nu allt mer och mer andra bebof än dagens, och börjar äfven inse, att dessa sednares tillfredsställande till en stor del betingas af de för:as. Det bar vaknat hos dem en håg och ett begär att i den td, som ändtligen en gång erhållit arb tets add, intaga ett högre rum än det länge forb sedda, nagon gång missaktade, som de hittills intag.t. De åtnöjas ej mer att utanpå beskåda, eller på sin höjd genom en springa på muren kasta en nyfiken och otilifreds:tälld blick in i de tankens och förfiaingens lustgårdar, der samhärlets lyckigare klasser vandra: de vilja äfven sjelfva ditin. Men de hafv2, bide visligt och ädelt, betänkt, att det rätta inträdet der vinnes ej genom att storma murarne eller springa portiarne; utan de söka i stallet den nyckel, som tredl gt öppnar de sednaare. -— Och denna nyckel är Bildningen. Men om då denna är så nödvändig, ait den utgör första vilsoret för detia deras sträfvande till ett bilttre, så är det ock af tög vigt att veta kved en sann, celUmän bildning är. Det fiunes kanhända intet ord i vårt språk, som blifvit vå så mångfald gt, så olik-, och till en dryg del så oriktigt sätt uppfattadt och förståd:, som ordet Bil:ning. Detta ord ligger på allas läppar, man hör d t alltj-mt, bide i tid och otid åber pas, och duck har, jag vågar försäkra det, mins:a delen gjori klart uch redigt för sig hvad de dermed men. Icke ar det lärdom och kunskaper ensamt. Man kan äga bäggedera, och ändock vara ganska obildad, hksom mar, å andra sidan, kan äga verkig bildning, fastän man saknar lärdom. Men ou frstå bildan på förut nämnde sätt, är det mest vanlga missisget Detta misstag, om än i flra fall lit besånger, och äfven : slimänbet osksdlgt, blir dock af ett verklig! meni gt inflyt.nde, om man så långt nedsätte: sina ford-ivgar, stt till och med hvarje Li t2lang blir hetydig med bildning. Så nhöre v t. ex. rät ofia, att de arso sg bildade som lärt sig tala något Inet fransyska eller spela litet på foriepaso. M-n misstar härvid några af bildningens medel för bildningen sjelf. Ett anovat misstag är att med bildning förstå endast och allen2est ett mera förfinedt stick oc: et bättre sätt alt vara; samt tll och med, jag skulle ej våga säga en sak så otrolig, om ej irfereohit nn b kräf:ade mina ord, vil och m-å har nan förlagt bildningen uti rockeas snit: elier klådets finhet. Orsaxen tll deta sednare sm adlarvt:d 34 så covår tt Anna Meda