har att framvisa, — — )Det är utan tvifvel
obestridligt att nationallynnet aslöjar sig till
en betydlig del i nat:onalsångerna, liksom den
lyriska skaldens individualitet afslöjar sig i hans
poemer. Huru mycket nu den genuina Span-
ska karakteren röjer sig i dessa förevarande
sånger torde bäst kunna bedömas af dem, som
lärt känna Spanioren i dess bemland. Jag har
åtminstone, för min del, funnit dem troget öf-
verensstämma med karakteren hos det folk,
från bvilket de härleda siz. De förråda på en
och samma gång detta stolta mod, detta eld:gs-,
lidelsefulla, med en viss art af dysterhet blau-
dade lynne, som är Spanioren så eget. MHvil-
ken måste icke sentera det raska, öfverdådiz!
sprittande lif, som röjer sig t. ex. i stycket JA?
3 (Tu Sandunga,), JM 3 (La Colasa) m. fl.,
och som stundom, liksom i det sistnämnda syc-
ket, stegras till den värma att mus ken helt
och hållet utelemnas, för att känslorna på cn
gång må taga sig luft uti eit svall af ord, ja,
stundom uti ett o:rt:kul-radt enskri; och huru
frapperas man icke, då man första gången hör
dessa tvära, eller, att jag så må säga, vilda ö
vergångar från glädiigt skäömtande till de dy-
straste accorder. Såsom något särdeles kerak-
teristiskt för den Spanska sången fioner man
ofta att en ton af vemod genomljuder densam-
ma, äfven der den liflga-te rbythm är inlagd
liksom för att tolka idel glädje. Uti allt detta
uttrycker sig det äkta koleriska temperamen-
tets sångertyp. Man hör huru det brinner,
huru det lävgtar och klagar, hoppas och trot-
sar, om hvartannat — allt med den hänföran-
de kreft, som tillhör den naturfriska sydlön-
ningen. Men det är ju också erkändt, att Spa-
nioren representerar det renast koleriska te.s-
perameutet bland nationerna.
Skall man få ett fullkomligt begrepp ox
dessa sång-rs beskaffenhet och betydelse, så
bör man dock höra dem föredrag:si deras eget
bemland, med Spaniorens eld och kraftiga stäm-
ma, samt under iuflytelserca sf heia det na-
tion-la 1f, hvars musikaliska uttryck de äro
Blind Sevillas ecch Gr-ranadas daler der ljuda
de bäst vid tonerna af.den Spanska guitarren.
medan månen från en djupblå himmel lyser in
mellan dörrgardiverna på den mörka fribyta-
ren, eller helsar mellan balkongernas rosor den
kärleksglödan ie, svartlockiga Aadalusiskan cch
stämmer hennes sinne till sång i den svärmiska
sommarnalten.