tande på de offentliga frågornas utveckling. Att förhållandet är så, torde måhända en och hvar finna, af det öde som drabbat Representationsfrågan. Men ett nytt lif rörer sig dock inom de europeiska samfunden, och detta lif är — associationernes. Baron 4. Raab slutade föredragen medelst proponerande af en skål för kommeande ssmqväm med utvexling af tankar och framtida mål; bvarvid han karakteristiskt beklagade, huru man ofta föredrar ett samqväm, der man njuter materiel förplägning, framför ett, der man inbjudit till intellectuela meddelander. På ett ställe yttrade han: Mot derna likpnöjdhet — denna tröghet framställer sig festen i dag såsom ett angenämt öfverraskande afbrott — såsom ett gladt budskap för den, hvilken börjat fälla modet — såsom en frisk vårvind för en seglare, hvilken länge legat för stiltje; den gifver ett framtidshopp åt fosterlandsvännen och ett betydelsefullt framtidslöfte åt fosterjorden! Framtidslöfte, sade jag; ja, mine herrar! låtom oss omfatta detta löfte med värma och derpå taga hvarandras trofasta handslag! Besinnom hvilka stora reformer som återstå för vårt fådernesland; besinnom all dessa reformer icke kunna på den lugna öfvertygelsens väg blifva utförda, med mindre än at nationen sjelf visar sig bercdvillig att befrämja ock myndig att mottaga och förvalta dem. E———LLLLAL AV