tande på de offentliga frågornas utveckling. Att
förhållandet är så, torde måhända en och hvar fin-
na, af det öde som drabbat Representationsfrågan.
Men ett nytt lif rörer sig dock inom de europeiska
samfunden, och detta lif är — associationernes.
Baron 4. Raab slutade föredragen medelst
proponerande af en skål för kommeande ssm-
qväm med utvexling af tankar och framtida
mål; bvarvid han karakteristiskt beklagade,
huru man ofta föredrar ett samqväm, der man
njuter materiel förplägning, framför ett, der
man inbjudit till intellectuela meddelander.
På ett ställe yttrade han:
Mot derna likpnöjdhet — denna tröghet fram-
ställer sig festen i dag såsom ett angenämt öfver-
raskande afbrott — såsom ett gladt budskap för
den, hvilken börjat fälla modet — såsom en frisk
vårvind för en seglare, hvilken länge legat för stil-
tje; den gifver ett framtidshopp åt fosterlandsvän-
nen och ett betydelsefullt framtidslöfte åt fosterjor-
den!
Framtidslöfte, sade jag; ja, mine herrar! låtom
oss omfatta detta löfte med värma och derpå taga
hvarandras trofasta handslag! Besinnom hvilka stora
reformer som återstå för vårt fådernesland; besinnom
all dessa reformer icke kunna på den lugna öf-
vertygelsens väg blifva utförda, med mindre än
at nationen sjelf visar sig bercdvillig att befrämja
ock myndig att mottaga och förvalta dem.
E———LLLLAL AV