ned dess område (comar:a) väljer 4, Bologna
2, hvardera af de öfriga provinserna 4. De
måste vara 30 år gamla och välfrejdade. Con-
sultan arbetar på 4 afdelningar: en för lag-
stiftningen, en för finanserna, en för inre för-
valtningen, handeln, industrien och jordbruket,
och en för försvarsverket, allmänna arbeten och
fångvården. Afdelningarne sammanträda ena gång
i veckan och hela Consultan en gång i måna-
den, utom från Augusti till November, då fe-
rier ega rum. Ministrarne hafva säte, men icke
stämma, i Consultan och dess afdelningar.
Det behöfver knappast tilläggas, att denna
kungörelse mottogs af Romarne med de under
Pias IX så vanliga glädjeyttringarne.
Såväl Luccas som Toscanas invånare glädja
sig öfver det förra landets nyligen skedda för-
ening med det sednare. Storhertigen af Toscana,
beleds:gad af storhertiginnan, arfprinsen och en
ansenlig svit, höll den 44 Oktober sitt högtid-
liga intåg i Lucca, under folkets allmänna jubel.
En till Florens kommenderad afdelning af Luc-
cas krigshär mottogs af Florentinarne utanför
staden, med motsvarande välkomstbetygelser.
Från denna ömsesidiga tillfredsställelse hafva
dock invånarne i det toscanska distriktet Pontre-
moli och det luechesiska distriktet Fivizzano
gjort ett undantag. Till följd af ett redan år
4844 emellan Toscana och Lucca slutadt för-
drag, skulle Pontremoli tillfalla Parma, om
Lucca 4illfölle Toscana, och Fivizzano skulle i
denna händelse tillfalla Modena. Men Pontre-
molianerne äro alltför litet belåtna med att
komma under hertigens af Lucca välde, i stäl-
let för att fortfarande vara Toscaner, och Fi-
vizzanerna finna sig ännu mera missbelåtna med
alt komma under envåldsherrskaren i Modena.
Begge distrikternas invånare hafva skickat de-
puterade till sto. hertigen; från Pisa har en
hemställning ingått, och i Livorno förberedes
en dylik: allt för att utverka bjelp åt de bort-
bytta menniskorn3; men man hoppades ej myc-
ket deraf.
SCHWEIZ.
Utrymmet i gårdagsnumret tillät icke att
fullständigt meddela edsförbundets proklamation
till separatförbundet. Slutet deraf lyder så-
lunda:
J motsen vådor för edra från förfädren
ärfda rättigheter och friheter, för er framtida
ställning icom edsförbundet, för er trosbskän-
nelse och er religion. Men vi gifva eder den
högtidliga försäkran, att hvarje afsigt alt sätta
dessa edra dyrbaraste ägodelar i fara,är fjer-
ran från oss. De skola, såsom er helgedom,
förblifva oantastade. Huru skulle det ock kunna
förenas med förbundsmyndigheternas tänkesätt,
alt öfva orättvisa mot bundsförvandter, och
orä!tvisa just emot dem af våra edsförbundna
medsänder, som till större delen tillhöra vårt
förbunds äldsta medlemmar! Edsförbundsdagen
vill intet förtryck emot bundsförvandter, ingen
kränkning af kantonalsuveräniteten, intet våld-
samt omstörtande af bestående förbundsinrätt-
ningar, intet enhetsvälde, intet förnärmande af
edra rättigheter och friheter, ingen våda för
er tro. Den åsyftar tvärtom att, med redlig
trohet, försks:ffa samtliga kantonerna det värn
emot orättvisa angrepp, hvilket de äro berätti-
gade att fordra af sina edsförbundna medstän-
der, i grund ef hela det gemensamma förbun-
dets lag och ändamål. Derföre, edsförvandter,
förbundsbröder, träden ut ifrån en förening,
hvilken, för så vidt den endast åsyftar hvad
som öfverensstämmer med det allmänna ed:-
förbundet, är för er öfverflödig, och så vidt
den innefattar annat, är mot detia gemensamma
edsförbund stridande! Förgäten icke att dylika
särskilda föreningar äfven strida mot andan och
meningen af de aldraäldsta edsförbunden! Det
nuvarande lemnar er tillräckligt skydd för edra
rättigheter. Fortfaren derföre icke längre i en
ställning, som förnärmar sjelfva grunderna för
edsförbundeits rättstillstånd, söndrar bundsför-
vandterna i två fiendtliga liger och derigenom
äfven sätter den yttre freden och sjelfständig-
heten på spell!
J hafven nu förnummit de bevekelsegrun-
der, som föranledt våra beslut. Representanter
från edsförbundet, hvilka vi, enligt hädvunnen
sed, afsända till er, skola vidare föra er till