serligen mycket klander mot styrelsen, men icke lät
f. ex. Aftonbladet komma sig till last någon oppo-
sition mot konungen såsom sådan, eller emot rege-
ringen, blott derföre att den handlade såsom rege-
ring. Hvad den gamle konung Carl Johan indivi-
duellt vidkom, läste man ej sällan beröm öfver hans
snille och flere utmärkande egenskaper. Man klan-
drade således aldrig annat, än det man efter grund-
gats oeh på skäl fann anmärkningsvärdt. Alldeles
samma system af förnuftig opposition följer pressen
nu. Den har icke hållit tillbaka sina tankar, hvar-
ken rörande Gamleby möte eller en mängd bestäm-
melser i näringsfrihetslagarna.
Men det är just detta system af förnuftig oppo-
sition, som sätter hela den kobort i harnesk, hvar-
af Minerva, Tiden och Söndagsbladet representeras.
Och det af tvenne skäl. Emedan deras opposition,
endast frambragt af hätskhet, ej utgår från annat
än en materiell grund, och de således vilja en opposi-
tion quand måme mot konungen och regeringen.
Såsom sådana förargas de alltid öfver den opposi-
tion, som endast gör anmärkningar vid sådant som
pröfvas nödigt, och berömmer eller gillar allt öfrigt
hos styrelsen. Sådant kalla de en half, förstucken,
köpt opposition. För det andra ondgöras de emot
en sådan opposition derföre, att de finna den vinna
medhåll hos allmänhetens majoritet, och det ofant-
ligt öfvervägande antalet af upplyst och hederligt
folk, hvaremot deras egen opposition, såsom orimlig,
grundsatslös och egoistisk, mer och mer öfvergifves,
ej blott af tänkande, men af alla menniskor. Det
kostar på för personer, som grånat i politik, att slut-
ligen nödgas tala för toma väggar eller tiga.