grundsatslös och egoistisk, mer och mer öfvergifves
ej blott af tänkande, men af alla menniskor. De
kostar på för personer, som grånat i politik, att slut-
ligen nödgas tala för toma väggar eller tiga.
ren
OPINIONSMIDDAG I KALMAR.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Hr komminister Hoflund yttrade, efter slutad
ingress om ämnets vigt:
En värd talare har redan vidrört Kyrkans och
Skolans förening och visat, hvilket menligt och skad-
ligt inflytande denna förening utöfvat på skolan. Det
torde derföre ej vara alldeles främmande för ämnet,
att i förbigående visa, det denna förening icke min-
dre varit och är skadlig för kyrkan. Ehuru man
icke kan neka, det kyrkan fått många både lärda
och nitiske män ifrån skolan, så finner dock en
hvar, att dessa, sedan de användt sin ungdomskraft
och sin mannsårs styrka i skolans tjenst, mindre
kunna gagna i kyrkans, än de kunnat göra, och sä-
kert äfven hade gjort, ifall de med unga, friska
krafter genast egnat sig åt densamma. — Denna
förening har ock verkat nedtryckande på det, i kyr-
kans tjenst, arbetande presterskapet, hvilket sett sig
tillbakasatt och de bästa lägenheterna sig beröfvas
af dem, som aldrig egnat sina krafter eller förut
kanske ens användt sin håg åt kyrkans tjenst. Vare
långt ifrån mig, att vilja neka Lärdomen sin belö-
ning; jag säger blott, att jag anser det skadligt för
kyrkan, 1:0 att skolans män lönas, under sin tjen-
stetid, till en del med prebendepastorater, hvilka de
icke sjelfva kunna sköta, eller med toma förhopp-
ningar (såsom en föregående talare sagt) hvilka al-
drig uppfyllas; 2:o att de, sedan deras krafter i sko-
lans tjenst blifvit nästan helt och bållet förtärda,
tvingas för sin bergning in i kyrkans, der ovana
och minskade krafter hindra dem, att bereda den
verkliga nytta, de under andra förhållanden kunnat,
åt de församlingar, hvars herdar de skulle vara. Men
låtom oss återgå till det egentliga ämnet, skolan.
Man har visserligen, då man talat om undervis-
ningsväsendet, ofta sagt: atl en god lärare är
hufvudsaken, och att formen och metnoden äro
likgiltiga,. Denna sats upprepas med hög röst i
vår tid af dem, som hata allt framåtskridande och
sky hvarje äfven den tidsenligaste reform, såsom en
pestsmitta. De känna sig så lugna och sjelfbelåtna
bakom detta påstående, som befriar dem från mö-
dan att taga reda på andras erfarenhet. Men skär-
skådar man meningen närmare vid detljus erfaren-
heten gifver, så finner man snart dess verkliga halt.
Djupa äro vetandets schakter, och på djupet ligga
de ädlaste skatterna förvarade; dit måste man såle-
des nedtränga, om man, genom sitt arbete i vetan-
dets, i årtusenden bearbetade och vidsträckta gruf-
va, vill vinna någon vederqvickelse för själen, någon
nytta för lifvet. Hvar och en, som brutit i denna
grufva, känner ju, huru mödosamt det är, att ned-
tränga på djupet i en enda schakt, d. v. s. i en
enda branche af vetandet, huru omöjligt då att ned-
tränga på djupet i alla? Men utan att hafva ned-
trängt åtminstone så djupt, att vetenskapen är klar
och begriplig för en sjelf, är det omöjligt att deruti
med grundlighet och tydlighet undervisa andra; åt-
minstone måste det lif och den värma, som är en
hufvudsak vid all undervisning — (ifall ens något
lif hos sådana kan finnas) — vara tvunget och så-
ledes onaturligt, ty ingen kan öfvertyga mig, att
någon undervisar gerna och med full verkan i det
ämne, af hvilket han sjelf ej är litvad och intresse-
rad. Det blir derföre i min tanke alltid ett stort
fel, att en och samma lärare måste undervisa i flere
olikartade ämnen, och jag tror, att införandet af
ämnesläsning Vore en stor vinst för skolan.
Af hvad nu blifvit sagdt fö!jer redan tydligen att
det är ett lika stort, om ej större fel, att en lärjunge
tvingas att läsa andra ämnen, än dem, af hvilka
han kan droga nytta för lifvet. Jag vill förtydliga
mina ord. Det skal, som omgifver vetandets söta
kärna, är oftast beskt och osmakligt; och af skolan
kan man ej billigt begära, att hon skall låta yng-
lingen smaka kärnans fulla sötma. Der lemnas blott
elementerna till bildning. Bildningens vidtutgrenade
träd hinner i skolan knappt att utslå sina blad; nå-
gra blommor och mogna frukter får man der ej
skörda. Ynglingen får der blott lära, huru detta
träd skall vårdas och skötas, för att i en framtid
gifva fullmogna frukter; han f r der blott en aning
om fruktens sötma och smakfullhet. Åt hans egen
sjelfverksamhet i en framtid lemnas arbetet med
fruktens inbergande. Men hvartill gagnar det då
honom, att han åratal igenom får sköta och ansa
trädet och dess ännu omogna frukter, när hans fram-
tida Jefnadsförbållanden hindra hozom, att någonsin
deraf skörda några fullmogna; hvad gagnar det ho-
nom, att åratal igenom- tugga på alla de beska, o-
smakliga skalen, när den verkningskrets, han väljer
i lifvet, hindrar honom att någonsin intränga så
långt, att han får smaka den söta kärna, som inom
skalet förvaras. Det är derföre, i min tanke, ett
stort fel i vår skola, att valfriket i ämnen der icke
finnes; och jag tror, att skolan, genom dennes in-
förande, skulle göras mera tidsenlig.
Hr magister Almqvist föreslog en skål för
,den allmänna andans, det kommunala intresse!s
högre utveckling i vårt samhälle, och fram-
ställde derefter bland annat:
Visserligen tecknas ej på historiens blad den från
gin obemärkta plats i samhället okända mannens
handlingar och ädla verksamhet, ej heller ristas bans!
minne i marmorhällen af konstnärens hand; men
han skördar dock lagrar på sitt vis, och de sköna-
ste uppskär han af de vexlar en efterverld skall
draga på hans verksamhet. Heder, ja, trefallt he-
der och tacksägelser derföre åt alla de män, höga
eller låga, som arbeta i tidsandans fria och ädla
riktning, samt i ädel samverkan täfla att främja det
allmänna bästa, — de må för öfrigt på embets-
mannayvärfvens mödosamma bana egna sin verksam-
het åt fosterjorden, eller såsom vetenskapsidkare
vårda ljusets och bildningens offerlåga, eller åt åker-
bruket egna den odlande fliten eller åt de medbor-
gerliga yrkena i allmänhet offra sin lefnads skönaste
krafter. Men på den punkt, på hvilken den med-
borgerliga andan och det kommunala intresset
nu står, tyckes det, beklagligt nog, som frågan om
ss I a Le. . Lä
AA EA 8 so . a OA