ned dess område (comar:a) väljer 4, Bologna 2, hvardera af de öfriga provinserna 4. De måste vara 30 år gamla och välfrejdade. Consultan arbetar på 4 afdelningar: en för lagstiftningen, en för finanserna, en för inre förvaltningen, handeln, industrien och jordbruket, och en för försvarsverket, allmänna arbeten och fångvården. Afdelningarne sammanträda ena gång i veckan och hela Consultan en gång i månaden, utom från Augusti till November, då ferier ega rum. Ministrarne hafva säte, men icke stämma, i Consultan och dess afdelningar. Det behöfver knappast tilläggas, att denna kungörelse mottogs af Romarne med de under Pias IX så vanliga glädjeyttringarne. Såväl Luccas som Toscanas invånare glädja sig öfver det förra landets nyligen skedda förening med det sednare. Storhertigen af Toscana, beleds:gad af storhertiginnan, arfprinsen och en ansenlig svit, höll den 44 Oktober sitt högtidliga intåg i Lucca, under folkets allmänna jubel. En till Florens kommenderad afdelning af Luccas krigshär mottogs af Florentinarne utanför staden, med motsvarande välkomstbetygelser. Från denna ömsesidiga tillfredsställelse hafva dock invånarne i det toscanska distriktet Pontremoli och det luechesiska distriktet Fivizzano gjort ett undantag. Till följd af ett redan år 4844 emellan Toscana och Lucca slutadt fördrag, skulle Pontremoli tillfalla Parma, om Lucca 4illfölle Toscana, och Fivizzano skulle i denna händelse tillfalla Modena. Men Pontremolianerne äro alltför litet belåtna med att komma under hertigens af Lucca välde, i stället för att fortfarande vara Toscaner, och Fivizzanerna finna sig ännu mera missbelåtna med alt komma under envåldsherrskaren i Modena. Begge distrikternas invånare hafva skickat deputerade till sto. hertigen; från Pisa har en hemställning ingått, och i Livorno förberedes en dylik: allt för att utverka bjelp åt de bortbytta menniskorn3; men man hoppades ej mycket deraf. SCHWEIZ. Utrymmet i gårdagsnumret tillät icke att fullständigt meddela edsförbundets proklamation till separatförbundet. Slutet deraf lyder sålunda: J motsen vådor för edra från förfädren ärfda rättigheter och friheter, för er framtida ställning icom edsförbundet, för er trosbskännelse och er religion. Men vi gifva eder den högtidliga försäkran, att hvarje afsigt alt sätta dessa edra dyrbaraste ägodelar i fara,är fjerran från oss. De skola, såsom er helgedom, förblifva oantastade. Huru skulle det ock kunna förenas med förbundsmyndigheternas tänkesätt, alt öfva orättvisa mot bundsförvandter, och orä!tvisa just emot dem af våra edsförbundna medsänder, som till större delen tillhöra vårt förbunds äldsta medlemmar! Edsförbundsdagen vill intet förtryck emot bundsförvandter, ingen kränkning af kantonalsuveräniteten, intet våldsamt omstörtande af bestående förbundsinrättningar, intet enhetsvälde, intet förnärmande af edra rättigheter och friheter, ingen våda för er tro. Den åsyftar tvärtom att, med redlig trohet, försks:ffa samtliga kantonerna det värn emot orättvisa angrepp, hvilket de äro berättigade att fordra af sina edsförbundna medständer, i grund ef hela det gemensamma förbundets lag och ändamål. Derföre, edsförvandter, förbundsbröder, träden ut ifrån en förening, hvilken, för så vidt den endast åsyftar hvad som öfverensstämmer med det allmänna ed:förbundet, är för er öfverflödig, och så vidt den innefattar annat, är mot detia gemensamma edsförbund stridande! Förgäten icke att dylika särskilda föreningar äfven strida mot andan och meningen af de aldraäldsta edsförbunden! Det nuvarande lemnar er tillräckligt skydd för edra rättigheter. Fortfaren derföre icke längre i en ställning, som förnärmar sjelfva grunderna för edsförbundeits rättstillstånd, söndrar bundsförvandterna i två fiendtliga liger och derigenom äfven sätter den yttre freden och sjelfständigheten på spell! J hafven nu förnummit de bevekelsegrunder, som föranledt våra beslut. Representanter från edsförbundet, hvilka vi, enligt hädvunnen sed, afsända till er, skola vidare föra er till