heterna Cöemton ek bd rr MÄRKVÄRDIG BEHANDLING AF ETT TRYCKFRIHETSMÅL. Den stackars redaktören af tidningen Barometerr i Calmar, dektor J. Engström — som, synnerligas på sednare tider, gjort sig beryktad för oefterrättlig framfart med sitt tidningsskrifveri, hvarigenom har ådragit sig flera åtal och ändlösa tvister, än me den ena, än med den andra vederparten), hvilke alla nödgats försvara sig mot Barometerns invekti ver, smädelser och trakasserier — har åter blifvi fast för ett tryckfrihetsåtal, väckt af collega schole hr magister W. Sylvander i Calmar. Doktor Eng ström har nemligen — vid en polemisk skriftvex ling med magister Sylvander, som, under pseudony: men Philodikajes, uti Calmarposten anställt er vidräkning med Barometer-redaktören såsom publi cist — tillåtit sig åtskilliga förnärmande uttryck bland annat att doktor Engström skulle hafva, ge nom sin polemik, blottat magisterns okunnighe och oskicklighet såsom skollärare m. m. Nu är likväl händelsen — utom det att Barome terns sannfärdighet inom parentes sagdt, enligt dok tor Engströms egen förklaring, lärer bero af en cin kadus — att hans vederpart är motsatsen af hvac Barometern insinuerat, och gjort sig känd, såväl fö grundliga kunskaper, samt skicklighet och ovanlig nit såsom skollärare, som för en redbar och akt ningsvärd karakter, hvarföre det ock var hr magi stern lätt, att inför domstol prestera ett af recto schole å tjenstens vägnar utgifvet;-för hr magisterr fördelaktigt betyg öfver hans tjenstgöring såsom skol lärare. Hvad som likväl framställer hr Engström: förfarande i den ofördelaktigaste dager, är jemförel sen mellan den gjorda beskyllningen och en hög tidlig förklaring i sednast hitkomne n:r af Barome tern, hvaruti hr doktorn utfäster sig, att å näst: rättegångsdag, den 23 dennes, erbjuda sig att mec sjelf sins ed vita och betyga, att doktor Eng ström, före den nuvarande processen med Sylvan: der, aldrig hade ens frågat efter dennes förhå. landen såsom lärare, härstädes eller vid akade mien, och icke derom någonstädes eler af någor hört sägas ett enda ord. Hvad skall man väl tänka om en publicist, som tillåter sig så förnärmande beskyllningar mot en allmänt aktad och oförvitlig skollärare, då han likväl måste förklara sig sjelf ej känna det ringaste om hans förhållanden i allmänhet, samt hans förmå ga all sköta det kall, uti hvilket hr doktorn till vitat honom okunnighet och oskicklighet? — Mer härvid stannar dock icke den storordige Barometern Man inser lätt, att en så beryktad processmakare som d:r Engström, icke skall stå handfallen och mållös, när någon fördristat sig att gå honom så der oförskräckt inpå lifvet; — detta slår precist in Barometer-redaktören är ingenting mindre än svars lös, och hans försvar sätter verkligen kronan pi verket. Det är nemligen icke hr doktorn sjelf, utan han: blyertspenna som är skulden till alltsammans! Genom en deltagare eller deltagarinna i sin store nöd — eller med andra ord, genom en i grefvens tid anländ insändare, låter Barometern sina läsare veta, att han hafyvit för liten tid att genomse sine manuskripter, hvaruti B. naturligtvis instämme med tillägg, att han vanligen inkommit på dagem (från sitt landtställe) och skrifvit sina uppsatsei med blyertspenna, hvilka uppsatser, 6 å 7 rade i sender, blifvit frånrifae papperet och uppsatta si fort de skrifvits, harefter tryckningen måst följe burdusp. Detta anförande är visserligen så till vida intres sant, som det kan lemna en ganska plausibel och antaglig förklaring, hvarföre Barometerns uppsatsei i allmänhet hänga så illa ihop; han har i störste hast kråtat till några rader i sender med blyerts penna, och skickat dem till sättaren; och med et sådant sudd, menar han, bör man ej vara så noga Men det visar dock ett alltför besinningslöst fram: rusande-att icke betänka, att en sådan ursäkt icke får gälla, när blyertspennan begagnats för att ned smutsa andra medborgares goda namn och anse ende. Sedan blyertsmanuskriptet en gång är tryck och gått ut bland allmänhetan, är det nemligen ic ke så lätt att taga ut det skrifna, hvarken med har tass eller gummi elasticum. Men nu till sjelfva hufvudsaken. Calmarposten, som refererar målet, uppgifver, at då saken förevar vid rådhusrätten i Calmar, yrkad käranden, magister Sylvander, sedan begge partern blifvit hörde och doktor Engström afgifvit sitt sva romål, att domstolen måtte förordna förrättandet a val till jury, helst alla formaliteter, hvilka tryckfri hetsförordningen föreskrifver, -för behandlingen a dylika mål blifvit iakttagne. Hvad-gör nu vällofl. rådhusrätten i Calmar?Jo — i stället att skrida till val af jurymän — resolverar den (efter framställd begäran af svaran den att få förete bevisning), att vissnesförhör skull äga rum, oaktadt E. ej kunde uppgifva någr fakta, hvilka. med, vittnesmål borde: bestyrkas, hvar emot käranden företedt betyg af rector schöle om sii tjenstgöring, och derigenom bevisat beskyllningen sanningslöshet, och på sådan grund bestred Eng ströms yrkande af vittnesförhör. Vi finna här — så vidt Calmarpostens uppgift är riktig — återigei en af dessa godtyckliga åtgärder, hvilka pressen ä pligtig att beifra. ) Vi hafva förut nämnt Barometerns skandalösa, p heder och ära gående skriftvexling med hr Emi Key; dertill: kommer ett tryckfrihetsåtal af Cal marpostens utgifvare, bokhandlaren Wihlin, fö kränkande beskyllningar i Barometern; vidar