heterna Cöemton ek bd - rr
MÄRKVÄRDIG BEHANDLING AF ETT
TRYCKFRIHETSMÅL.
Den stackars redaktören af tidningen Barometerr
i Calmar, dektor J. Engström — som, synnerligas
på sednare tider, gjort sig beryktad för oefterrättlig
framfart med sitt tidningsskrifveri, hvarigenom har
ådragit sig flera åtal och ändlösa tvister, än me
den ena, än med den andra vederparten), hvilke
alla nödgats försvara sig mot Barometerns invekti
ver, smädelser och trakasserier — har åter blifvi
fast för ett tryckfrihetsåtal, väckt af collega schole
hr magister W. Sylvander i Calmar. Doktor Eng
ström har nemligen — vid en polemisk skriftvex
ling med magister Sylvander, som, under pseudony:
men Philodikajes, uti Calmarposten anställt er
vidräkning med Barometer-redaktören såsom publi
cist — tillåtit sig åtskilliga förnärmande uttryck
bland annat att doktor Engström skulle hafva, ge
nom sin polemik, blottat magisterns okunnighe
och oskicklighet såsom skollärare m. m.
Nu är likväl händelsen — utom det att Barome
terns sannfärdighet inom parentes sagdt, enligt dok
tor Engströms egen förklaring, lärer bero af en cin
kadus — att hans vederpart är motsatsen af hvac
Barometern insinuerat, och gjort sig känd, såväl fö
grundliga kunskaper, samt skicklighet och ovanlig
nit såsom skollärare, som för en redbar och akt
ningsvärd karakter, hvarföre det ock var hr magi
stern lätt, att inför domstol prestera ett af recto
schole å tjenstens vägnar utgifvet;-för hr magisterr
fördelaktigt betyg öfver hans tjenstgöring såsom skol
lärare. Hvad som likväl framställer hr Engström:
förfarande i den ofördelaktigaste dager, är jemförel
sen mellan den gjorda beskyllningen och en hög
tidlig förklaring i sednast hitkomne n:r af Barome
tern, hvaruti hr doktorn utfäster sig, att å näst:
rättegångsdag, den 23 dennes, erbjuda sig att mec
sjelf sins ed vita och betyga, att doktor Eng
ström, före den nuvarande processen med Sylvan:
der, aldrig hade ens frågat efter dennes förhå.
landen såsom lärare, härstädes eller vid akade
mien, och icke derom någonstädes eler af någor
hört sägas ett enda ord.
Hvad skall man väl tänka om en publicist, som
tillåter sig så förnärmande beskyllningar mot en all-
mänt aktad och oförvitlig skollärare, då han likväl
måste förklara sig sjelf ej känna det ringaste om
hans förhållanden i allmänhet, samt hans förmå
ga all sköta det kall, uti hvilket hr doktorn till
vitat honom okunnighet och oskicklighet? — Mer
härvid stannar dock icke den storordige Barometern
Man inser lätt, att en så beryktad processmakare
som d:r Engström, icke skall stå handfallen och
mållös, när någon fördristat sig att gå honom så
der oförskräckt inpå lifvet; — detta slår precist in
Barometer-redaktören är ingenting mindre än svars
lös, och hans försvar sätter verkligen kronan pi
verket.
Det är nemligen icke hr doktorn sjelf, utan han:
blyertspenna som är skulden till alltsammans!
Genom en deltagare eller deltagarinna i sin store
nöd — eller med andra ord, genom en i grefvens
tid anländ insändare, låter Barometern sina läsare
veta, att han hafyvit för liten tid att genomse sine
manuskripter, hvaruti B. naturligtvis instämme
med tillägg, att han vanligen inkommit på dagem
(från sitt landtställe) och skrifvit sina uppsatsei
med blyertspenna, hvilka uppsatser, 6 å 7 rade
i sender, blifvit frånrifae papperet och uppsatta si
fort de skrifvits, harefter tryckningen måst följe
burdusp.
Detta anförande är visserligen så till vida intres
sant, som det kan lemna en ganska plausibel och
antaglig förklaring, hvarföre Barometerns uppsatsei
i allmänhet hänga så illa ihop; han har i störste
hast kråtat till några rader i sender med blyerts
penna, och skickat dem till sättaren; och med et
sådant sudd, menar han, bör man ej vara så noga
Men det visar dock ett alltför besinningslöst fram:
rusande-att icke betänka, att en sådan ursäkt icke
får gälla, när blyertspennan begagnats för att ned
smutsa andra medborgares goda namn och anse
ende. Sedan blyertsmanuskriptet en gång är tryck
och gått ut bland allmänhetan, är det nemligen ic
ke så lätt att taga ut det skrifna, hvarken med har
tass eller gummi elasticum.
Men nu till sjelfva hufvudsaken.
Calmarposten, som refererar målet, uppgifver, at
då saken förevar vid rådhusrätten i Calmar, yrkad
käranden, magister Sylvander, sedan begge partern
blifvit hörde och doktor Engström afgifvit sitt sva
romål, att domstolen måtte förordna förrättandet a
val till jury, helst alla formaliteter, hvilka tryckfri
hetsförordningen föreskrifver, -för behandlingen a
dylika mål blifvit iakttagne.
Hvad-gör nu vällofl. rådhusrätten i Calmar?-
Jo — i stället att skrida till val af jurymän —
resolverar den (efter framställd begäran af svaran
den att få förete bevisning), att vissnesförhör skull
äga rum, oaktadt E. ej kunde uppgifva någr
fakta, hvilka. med, vittnesmål borde: bestyrkas, hvar
emot käranden företedt betyg af rector schöle om sii
tjenstgöring, och derigenom bevisat beskyllningen
sanningslöshet, och på sådan grund bestred Eng
ströms yrkande af vittnesförhör. Vi finna här —
så vidt Calmarpostens uppgift är riktig — återigei
en af dessa godtyckliga åtgärder, hvilka pressen ä
pligtig att beifra.
) Vi hafva förut nämnt Barometerns skandalösa, p
heder och ära gående skriftvexling med hr Emi
Key; dertill: kommer ett tryckfrihetsåtal af Cal
marpostens utgifvare, bokhandlaren Wihlin, fö
kränkande beskyllningar i Barometern; vidar