BROTT OCH FATTIGDOM ). AF Å. LINDEBERG. Om kanske någon tror, att ett sådant sällskap, hvars medlemmar itoge sig dylika förbindelser, är alldeles obeböfligt, emedan det beror af hvar och en att på egen band ålägga sig sjeli dessa skyloigheter och, som det heter, rätta munnen efter matsäcken, så känner han icke menniskonaturen, vanans makt, exemplets inverkan och de många små passioners, begärs och förhållandens välde, vi arma dödlige äro underkastade, och mot hvilka våra bästa föresatser så ofta stranda. kLåtom oss kasta en blick på det hvardeagliga lifvet. Man ser en vacker klädespersedel eller annan vara; man ser en person af sina bekanta bära eller äga en sådan; man känner begäret att skaffa sig den; msn har väl ej medel att köpa den, men den fås på kredit och man tänker genast: Det blir väl alltid någoa råd för penningar när de fordras, och jag kan ju i stället låta bli något annat. Bland ens kamrater föreslås den eller den utgiftep, att äta middag på ett värdshus, att göra en promenad, medförande en depens 0..sS. v.; man blygs att svara det man ej har råd dertill, eller man invänder: jag bar inga penningar. Genast är en beställsam vän färdig att låna, eller döljer man plinbokens tillstånd till dess liqviden skall uppgöras, och då måste någon af de öfriga, iör soc.etetens heders skull, fylla bristen. Hustru, dotter eller son hemställa till busfadren om man ej skulle se sina vänner då och då, fara på den eller den balen, spektaklet eller något annat nöje, anskaffa den eller den möbeln, klädningen, shawlen 0. s. vå man prutar emot, man gör invändningar, men kan slutligen ej motstå böner, insinuationer och föreställningar af alla slag. Har man deremot ingitt som medlem i det här föreslagna sällskapet, så kan man stålsätta sitt bröst mot egna begärs, kamraters eller cmgifningars, frestande tunga med förbindelsens harnesk; man kan svara sig sjelf elier de.andra; Jag har lofvat att aldrig taga något på kredit, att aldrig göra någon utgift, hvartill jag -ej bar tillgång i egna penningar, att noga afväga mitt debet och credit, och jag kan, som hederlig. karl, ej bryta mitt ord. Och den egna önskningen, kamraten, hustrun och ätilingen skuile respektera detta skäl, om äfven i hemlighet med något knotande deröfver. Men har sett och ser ännu personer, som eljest hålla ett ganska godt hus, göra det löfte, hvars värde jag icke här vill bedöma, att ej vid sina bjudningar framsätta något bränvinsbord, och gästerna, äfven de, som :ifrigast efterlängtade en aptitssup, ha åtnöjts med detta skäl. Huru skulle de väl bedömt värden, om han icke haft ett sådant skäl att åberopa? Nu ber jag läsaren öfvertänka verkningarne al det här framställda förslaget, ifall.det någorlunds allmänt öntoges. Huru, om hvarje. försäljare finge kontant betalt för sin vara, om. bokföring obetalta rölningir, reverser, stämningar och Konturser blefve, väl icke en ökänd sak, mer ) är AMuonbladet M 213—922922, 225, 229, 233 och