BROTT OCH FATTIGDOM ).
AF Å. LINDEBERG.
Om kanske någon tror, att ett sådant säll-
skap, hvars medlemmar itoge sig dylika för-
bindelser, är alldeles obeböfligt, emedan det
beror af hvar och en att på egen band ålägga
sig sjeli dessa skyloigheter och, som det heter,
rätta munnen efter matsäcken, så känner han
icke menniskonaturen, vanans makt, exemplets
inverkan och de många små passioners, begärs
och förhållandens välde, vi arma dödlige äro
underkastade, och mot hvilka våra bästa före-
satser så ofta stranda. kLåtom oss kasta en
blick på det hvardeagliga lifvet. Man ser en
vacker klädespersedel eller annan vara; man
ser en person af sina bekanta bära eller äga
en sådan; man känner begäret att skaffa sig
den; msn har väl ej medel att köpa den, men
den fås på kredit och man tänker genast: Det
blir väl alltid någoa råd för penningar när de
fordras, och jag kan ju i stället låta bli något
annat. Bland ens kamrater föreslås den eller
den utgiftep, att äta middag på ett värdshus,
att göra en promenad, medförande en depens
0..sS. v.; man blygs att svara det man ej har
råd dertill, eller man invänder: jag bar inga
penningar. Genast är en beställsam vän färdig
att låna, eller döljer man plinbokens tillstånd
till dess liqviden skall uppgöras, och då måste
någon af de öfriga, iör soc.etetens heders skull,
fylla bristen. Hustru, dotter eller son hem-
ställa till busfadren om man ej skulle se sina
vänner då och då, fara på den eller den balen,
spektaklet eller något annat nöje, anskaffa den
eller den möbeln, klädningen, shawlen 0. s. vå
man prutar emot, man gör invändningar, men
kan slutligen ej motstå böner, insinuationer och
föreställningar af alla slag. Har man deremot
ingitt som medlem i det här föreslagna säll-
skapet, så kan man stålsätta sitt bröst mot egna
begärs, kamraters eller cmgifningars, frestande
tunga med förbindelsens harnesk; man kan svara
sig sjelf elier de.andra; Jag har lofvat att al-
drig taga något på kredit, att aldrig göra någon
utgift, hvartill jag -ej bar tillgång i egna pen-
ningar, att noga afväga mitt debet och credit,
och jag kan, som hederlig. karl, ej bryta mitt
ord. Och den egna önskningen, kamraten, hu-
strun och ätilingen skuile respektera detta skäl,
om äfven i hemlighet med något knotande der-
öfver. Men har sett och ser ännu personer,
som eljest hålla ett ganska godt hus, göra det
löfte, hvars värde jag icke här vill bedöma,
att ej vid sina bjudningar framsätta något brän-
vinsbord, och gästerna, äfven de, som :ifrigast
efterlängtade en aptitssup, ha åtnöjts med detta
skäl. Huru skulle de väl bedömt värden, om
han icke haft ett sådant skäl att åberopa?
Nu ber jag läsaren öfvertänka verkningarne al
det här framställda förslaget, ifall.det någorlunds
allmänt öntoges. Huru, om hvarje. försäljare
finge kontant betalt för sin vara, om. bokföring
obetalta rölningir, reverser, stämningar och
Konturser blefve, väl icke en ökänd sak, mer
) är AMuonbladet M 213—922922, 225, 229, 233 och