ppenningeväldet; 2:o att de samfiållda valen nicke medgifva möjligheten af tvåkammarsysteaMets ärliga tillämpnicg här i Svergen, och 3: att de göra ett på innerlig harmoni och moralisk samverkan grundadt förhållande emellav statsmakterna, eller ett parlamentariskt styprelsesätt, alideles omöjligt, och i stället bibephålla den blott negativa och juridiska ställpningen: emellan statsmyndigheterna, hvilken förr eller sednare urartar till söndring och fiendtlighet, med derutaf följande svaghet och vanmakt hos de styrande, sjelfsvåld och anarki ahos de styrda Efter att sålunda hafva bragt saken till komplett evidens, utropar vår man, att tiden nu är inne, då dessa trenne vigtiga sanningar allmänt skola inses, och vid den nu inträffande priksdagen kan denna insigt ej uteblifva hos den stora mängden af riksdagsmän, åtminstone hos alla dem, som ega så mycken bildning ati ade förmå fatta dem. Det behöfves sannolikt icke att ingå i någon argumentation för sti ådagalägga hvilka grofva sofismer innefittas i det verbiage, hvaraf vi här gjort ett utdrag, ty erfarenheten ensam har öfvernog visat, dåde att en representationsreform grundad på samfållda och tillräckligt utsträckt. valrättigheter är påkallad, just för att förekomma de materiella intressenas och det i en eller annnen pnad förklädda penningeväldets uteslutande öfvervigt öfver fosterlandets och folkets intresse; och att den på samfiållda val grundede representationsrätten, i Norge t. ex., visat ett resuliat, alideles motsatt den söndring och fisndtligbet mellan regering och folk, som här förespeglas, då ingen representation i Europa under loppet af ett tredjedels sekel med en så jemn och lugn hållning fortgått i utvecklingen af sina lagar och instilutioner, som den Norska, ehu:;u mycken fisndtlighet densamma väcker hos vissa ktotterier. Allt detta har också den rediige fordom under sin Argustid sjelf mångfaldiga gånger frambållit, ehuru hans hycklande tunga nu emot bättre vetande deklamerar i en mut:att riktning. Men hvad som torde förtjena mera uppmärksamhet är, att den nuå bane varande stridsfrågan egentligen icke mera är emellan samfällda val och klassval. Klassvalens roll är i sjelfva verket så utspelt i opinioner, att deras frambållande bädanefter endast kan anses såsom ett maskeradt spel för att dölja hv.d som kommer att utgöra det egentliga föremålet för tvisten hädanefter, nemligen den frågan, huruvida de privilegierade klasserna och rikedomsväldet jemte kronans makt, skola inom de samfällda valen få tillkämpa sig samma öfvervigt öfver folkets, majoritetens intresse, som de hittills kunnat utöfva genom de nuvarande representationsformerna, eller om grundsatserna sf sanning och menniskorätt skola kunna, genom en valrätt, som gör representationen tll en verklig delegation af folket, göra sig gällande emot dessa materiella iniressen. Omkring denna punkt och ingenting annat, kommer striden hädanefter utan tvifvel att vända sig. ) Också skall man med den ringaste granskningsförmåga lätt upptäcka, att alla dessa deklamationer, som utskickas emot majori:etens godtyckliga despotism emot de ntressen, som för tillfillet befinna sig i mincpriteton, m. m. icke hafva sin rot i något snnat än farhågsn, att penningeväldet och börljsväldets cch klassvildets öfvervigt skall förminskas genom en liberal! vallag; hvilket äfven förtlarar den omstöndigheien att alla sådana charlataner, som predika i likbet med den redligev, emot personlighetsprincipen, och hafva en mo! det sunda veitet nog härdad panna, att framställa denna princip såsom liktydig medi de materiella intressenss egoism, noga akta sig alt ingå i fakta och bevis, men endast oupphörligt upprepa såsom ostridligt autagna sanningar de politiska trosdogmer, hvilka dock utgöra föremålet för sjelfva tvisten. ) Det är alldeles samma förhållande i detta hänseende med representationsfrågan, som med tullfrågan. Monopoloch prohibitions-intresset har nemligen nogsamt insett, att de absoluta förbudens tid är förbi numera; men de misströsta likväl icke ati få behålla alla de exklusiva fördelar, som dessa kunde lemna på konsumenternas bekostnad. Taktiten förändras blott så, att de ämna söka att, i stället för förbuden, få bibehålla skyddstullar så höga, att effekten blir densamma som absolut förbud. BROTT OCH FATTIGDOM ). AF ÅA. LINDEBERG. Om kanske någon tror, att ett sådant säll cskan. hvars medlemmar åtage sir dvlika för