möjligen vore att vinna genom detsamms3, u:an med rörd känsla och hänryckning. Vi hafva i vårt hjerta tackat Gud och E. Maj:t för Jandets och financernes blomstrande tillstånd, sådant vi lärt känna det genom E. Maj:ts ministers berättelse, och önska att detta tillstånd måtte ortfara. Vi vilja icke, att en annan försyn skall träda i stället för den gamla, heliga troheten, eller mojoritetens vilja i stället för vår anborne konungs faderliga regementel — — — Vi skola städse, i lyckan som i olyckan, stå vid E. Moj:ts sida, liksom år 4843 vid eder, hos Gud hvilande, herr Faders; och hafva icke glömt, att i densamma sal, hvarest så nyss ständernas mojoritets talare djupt kränkte Edert kungliga hjerta, vi, jemte flera af dessa talare, svurit E. Maj:t tro och huldhet. Vi framhärda intill döden i djupaste vördnad, trohet och underdånighet, E. K. Maj:ts alerunderdånigste, tropligtigste etc. (Underskrifterna.) Hirpå följde från Konungen följande skriftliga svar: Det har gjort mitt hjerta innerligt godt, att, uti eder adress af den 26 Juni detta år, återfinna prägeln af en gammal anboren, äkta preussisk anda, till motsats mot en annan, hvilken är främmande för vårt fiderneslands historia, ech hvilken visserligen gifvit sig tillkänna vid den sednaste förenade landtdagen; dock icke, såsom J hafven fruktat, inom majoriteten, utan blott hos en fraktion vid nämnde landtdag. Det relatift ringa motstånd, som denna anda, I ord och tal, rönt inom ständerförsamlingen, har dock icke villat mig om det motstånd, i handling ech tänkesätt, som densamma fann i den stora mängdens bjertan, af mina trogna ständer, så inom som utom församlingssalen; och stör icke min tillförsigt att det gamla tyska lifvets anda också skall lära att med ordets vapen kämpa mot tids-theorierna. Mitt förtroende ti!l milt folk och till mitt lands ständer är lika fast efter den sista ståndsförsamlingen, som före dersamma — jal det är i sanning ännu fastare, emedan Eder, för mig hugnesamma adress ieke är den enda sköna frukt, som jag, redan i dag, erfar deraf. J hafven sannt och ädelt utalat: att den anda, som förde eder och edra förfäder i skaror i striden för fädernesland och konungabus, var något helt annat, än sträfvandet efter vidgade rättigheter: att J följden detta ädlare behof, äfven i en tid, då många anledningar kunde hafva varit för handen att åberopa sig på gamla, genom kungabref bekräftade rättigheter om J haden velat det; och J bafven likaså sannt och troget erkänt: alt en sådan anledning nu icke existerar, och att J hafven bekommit mer än J voren berättigade att fordra. Att mitt folk delar detta medvetance, är den enda lön, jag åstundat för min skänk; och jag tackar eder af bjertat derför, att J, å eder sida, hafven velat gifva mig densamma. Sanssouci den 6 Augusti 1847. Triederich Wilhelm. Till de medlemmar af Kuroch Neumarks ridderskap, som undertecknat adressen af den 26 Juni detta åro Man återfinner i detta Preussiska monarkens svar samma ,allenastyrandets, och den gudomga rättens grundsatser, som han så ohöljdt proklamerade i sitt tal vid landtdagens öppnande. Det är alltid samma djupa misskännande af den and?, som rörer sig inom preussiska folket, och som på så många särskilda sätt, på så många olika ställen inom den vidsträckta monarkien uppenbarat sig. Hvcd denna disharmoni i åsigter emellan konung och folk skall göra af Preussens närmaste framtid, hvilar ännu i mörker; men det är ej svårt att inse, att det ej blir konungen, som kommer att besegra det allmänna tankesättet. Detta skall förr eller sednare bana sig vägen till sitt mål. Det är skada att en monark, utrustad med mer än vanliga naturgåfvor och bildning, såsom konungen i Preussen onekligen är, skall förtära sina krafter i en fruktlös strid emot tidens samhällsbegrepp, och i ett lika fruktlöst äflande att återväcka till Hf medeltidens. Ville ban deremot ställa sig i spetsen för den konstitutionella rörelsen i Tyskland, så blefve han en välgörare ej blott för sitt land, utan för hela Europa, hvars skydd emot det våld, råhet och barbari, som hota från öster, så väsendtligen beror derpå, att Tyskland är fritt, kraftfullt ech enigt, ej, såsom nu, försjunket i politisk omyndigbet och den svaghet, som alltid deraf följer. MUSIK. Fria Fantasier för Pianoforte. af C. J. L.