EN FESTMÅLTID I ST. QUENTIN, AF
VALREFORMENS VÄNNER.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Hr Odilon Barrot, deputerad, var den siste
af talarne vid denna fest. Vi återgifva här ne-
dan, utan förkortning, bans ypperbga tal:
Det är då icke sannt — så började han —
att källan för upphöjda känslor och ädla pas-
sioner ultorkat i vårt fädernesland. Äfven om
den vore det i Frankrike, i hela verlden, så
sku!le den dock bibehålla sig frisk och lefvande
bland eder, närd af minnena och traditionerna
från en palrioism, som visat sig så ståndaktig
oeb uthållande i mer än ett halft århundrade.
De är ett skönt skådespel, att se 800 med-
borgare förbrödra sig med hvarandra i denna
frihetens och hederns heliga gemenskap. (Bi-
fall.) J hafven kännt att friheten och redlig-
heten voro oskiljaktiga systrar; j hafven dyr-
kat dem gemensamt, och velat att de skuile
lefva ett och samma lif. Och det är sannrin-
gen, som j härigenom egnat eder hyllning.
Friheten skulle icke kunna lefva i ett sam-
häll-, bvarifrån redligheten vore bannlyst. Och
då j2:g talar om redlighet, förkastar jag heli
och håilet denna lögnaktiga skillnad emellan
allmän och enskild redlighet. Det finnes icke
tvenne slags redlighet, lika litet som tvenne
slags moral, tvenne slags rättvis?, tvenne slags
samvete. (Lingvariga bifallsyttringar.) Den, som
säljer sin röst, hvarföre stämpl!as ban ej i he-
der!igt folks omdöme med samma vanära, som
en bedragare, en tjuf? Månne väl den röst,
med hvilken han drifver en så skamlig trafik,
är bans enskilda tillhörighet? Månne den ej
är en allmän egendom, anförtrodd åt hans he-
der, under edens helgd? Om den säljes för
penningar, då ropar man högt på skandsl; men
månne ej förhållandet är detsamma, då den
gifves i utbyte emot ett embete eller någon
oförtjent gunst? Ochi detta sednare fail skulle
man vara öfverseende! En deputerad, en vail-
man ropar med falskt pryderi, vid berättelser
om engelska parlamentsval: Fyl skulle jag
väl gifva min röst för penningar! Men då en
fader, utan att dertill vara berättigad, låter
uppfostra sina barn på statens bekostnad, månne
denna honom visade ynnest icke låter uppskatta
sig i penningar? Då hen slipper att betala er
befordran för sin son, der betaning anvars
kommer i fråga, månne ej här det åter hand-
lar om penningar? Då en indrägtig befattning
gifves i utbyte mot en valröst, med förbigå-
ende af gsmmal misskänd förtjens, månne in-
komsterne af en dylik plats ej togas i beräk-
ning vid transaktionen? Således ligga pennin-
gar, alltid penningar, i boiten på ali denna
korruption, Men med i köpet gå de heligaste
ting, rättvisan och bedern, såsom en förderflig
medgift. (Liflg sensation. Det är sann! Det
är sannt!b).
I moraliskt hänseende är således den poli
tiska oredligbeten ännu föraktligere, in den en-
skilda orediigheten; den ena förnedrar indivi
den, den andra hela sam Gifve Gud,
alt allt hederligt folk ef alla pertier i Frank-
rike ville förena sig om, att bögt proklamera
dessa så enkla och vanliga reglor af heder och
mora!, och med kraft yrka på deras eficrlief-
nad! Den man, som står ensam, dukar alltför
ofta under i denna dena egna nyttens strid med
pligten. Deremot segrar semvetet, då det styr-
ker siz genom beröringen med andra, då dei
bemiar upplysning vid offentlighetens ljus. His
derföre fruktan för offentlig blygsel och opinio-
nens fördömelse öfver slit komma den morali-
ska svagheten till bjelp. Det ar endast de
stillastiende vattnen, som undergå förskäroning
och förruttnelse. Måite derföre hela Frankrike
taga del i denna moraliska och helsosamma rÖ-
relse, som ensam kan rädda det! Måtte frår
dessa samlingar, af hvilka j framställen ett si
imposant exempel, ett heligt förbund utgå a
allt hederligt folk emot dem, som låta mul:
sig, och den olycka, öfver hvilken vi klaga, skal
försvinna. (Lifligt bifall.)
Hvarthän hear väl denna korruption, som
slutligen betalas med de allmänna medlen, oci
med hvilken en majoritet kaft mod att för
klara sig belåten, fört oss? I materiellt hän
seende till den största oordning i finanserna
Ett års hungersnöd har varit tillräcklig, för et
visa oss den katastrof, vi gå till mötes. I po
litiskt hänseende till misstroende och missnöje
I moraliskt hänseende till förnedring af de all
männa och enskilda sederna.
Med dessa mörka symptozner för ögonen
hvilka med hvarje dag blifva allt mer och me
tydliga, hvad gör väl vår regering? Hoa en
visas att gå sina olycksaliga vägar, och syne
hafva beslutit att följa dem ända till förderf
vets brant. I stället att påkalla offentligheten
traft till bielp. för alt utrota det onda, käinre