hindra, att ett oberoende lärostånd skulle uppstå
bredvid det andliga ståndet och att skolan växer i-
från deras hierarkiska ledning. Men slutligen måste
väl allmänna öfvertygelsen härom göra sig gällande,
att också en lärare kan vara en värdig embetsman,
och icke för alltid måste stå så under förmynder-
skap af en prest, hvilken han ofta i alla afseenden
är öfverlägsen.n
Hvad brefskrifvaren i det ofvanstående för-
menar derom, att Regeringen alls icke haft el-
ler har sin hand med i afseende på tidningen
Tiden, torde tåla vid nigot förbehåll. Strikt ef-
ter orden och om man tänker på Regeringen
kollektift, är det utan tvifvel riktigt, och äf-
venså är det ej troligt, stt vederbörande äro
tillfredsställda med det sätt, hvarpå den tidnin-
gen under sin korta tillvaro motsvarat sina löf-
ten. Men det hindrar alldeles icke, att ju en
och annan af R-geringens ledamöter gerna ser,
att yxan går, blott de sjelfva slippa hålla i
skaftet, och vi kunne i det hänseendet icke an-
nat än upprepa vår bestämda öfvertygelse, att
sjelfva Tidens ton aldrig skulle vara sådan
den är, om ej redaktionen hyste en inre öfver-
tygelse, att pluraliteten af konseljledamöterna
lutar till en betydlig del åt d.tgamla systemet
i de politiska frågorna, och endast ganska svagt
åt de principer, som Aftonbladet försvarar.
Detta är en vigtigare punkt att få känd och
erkänd, än man i början föreställer sig. Vi
stöta hir på den s. k. neutraliteten, som egent-
ligen icke består i annat, än förlägenheten att
ej vilja eller våga uttala sin verkliga mening,
och denna förlägenbet åter härleder sig från
ingenting annat, än det bestämda medvetandet
af, att de liberala principerna hafva sllmänna
tänkesättets sympathi, med hvilken man ej vill
bryta förrän i yttersta nödfall. Härifrån här-
leder sig ock, om vi ej irra oss, hela de s. k.
konservatives bitterhet mot Regeringen, när
man hör dem i muntliga samtal, nemligen att
de inom sig hysa en bestämd tro, den de icke
dölja, att Regeringen tänker precist lika med
dem i det politiska, och endast af fruktan för
opinionen afhålles från att öppna visiret och
förklara sig för kotteriet. Häraf också kotte-
riets grufliga ilska mot den liberala pressen,
synnerligen när denna framhåller sakerna i de-
ras sanna ljus. s
Att en representationsreform icke skulle lyc-
kas utan en våldsam omhvälfning, så framt ej
Regeringen tager initiativet, är vidare ett an-
tagande, som tål jemkning. Att en ganska kri-
tisk ställning slutligen måste inträffa, om Re-
geringena i längden motarbetar nationens önsk-
ningar, vare sig öppet eller med förstucket
spel, lider väl ej tvifvel: men om Regeringen
blott ville visa, att den gynnade folkets sak i
denna fråga, och ej ställde sig i en så tvety-
dig och af många misstänkt dager, som nu är!
fallet, så skulle saken nog sna:t gå framåt, äf-
ven uian ett direkt förslag från styrelsens sida.
Förestående anmirkning lemnar äfven en
lämplig förklaring på den verkliga betydelsen
af brefskrifvarens yttrande, att Regeringen ställt
sig öfver partierna. Denna fras är i de fle-
sta fall ett nonsens, isynnerhet i politiska frågor.