hindra, att ett oberoende lärostånd skulle uppstå bredvid det andliga ståndet och att skolan växer ifrån deras hierarkiska ledning. Men slutligen måste väl allmänna öfvertygelsen härom göra sig gällande, att också en lärare kan vara en värdig embetsman, och icke för alltid måste stå så under förmynderskap af en prest, hvilken han ofta i alla afseenden är öfverlägsen.n Hvad brefskrifvaren i det ofvanstående förmenar derom, att Regeringen alls icke haft eller har sin hand med i afseende på tidningen Tiden, torde tåla vid nigot förbehåll. Strikt efter orden och om man tänker på Regeringen kollektift, är det utan tvifvel riktigt, och äfvenså är det ej troligt, stt vederbörande äro tillfredsställda med det sätt, hvarpå den tidningen under sin korta tillvaro motsvarat sina löften. Men det hindrar alldeles icke, att ju en och annan af R-geringens ledamöter gerna ser, att yxan går, blott de sjelfva slippa hålla i skaftet, och vi kunne i det hänseendet icke annat än upprepa vår bestämda öfvertygelse, att sjelfva Tidens ton aldrig skulle vara sådan den är, om ej redaktionen hyste en inre öfvertygelse, att pluraliteten af konseljledamöterna lutar till en betydlig del åt d.tgamla systemet i de politiska frågorna, och endast ganska svagt åt de principer, som Aftonbladet försvarar. Detta är en vigtigare punkt att få känd och erkänd, än man i början föreställer sig. Vi stöta hir på den s. k. neutraliteten, som egentligen icke består i annat, än förlägenheten att ej vilja eller våga uttala sin verkliga mening, och denna förlägenbet åter härleder sig från ingenting annat, än det bestämda medvetandet af, att de liberala principerna hafva sllmänna tänkesättets sympathi, med hvilken man ej vill bryta förrän i yttersta nödfall. Härifrån härleder sig ock, om vi ej irra oss, hela de s. k. konservatives bitterhet mot Regeringen, när man hör dem i muntliga samtal, nemligen att de inom sig hysa en bestämd tro, den de icke dölja, att Regeringen tänker precist lika med dem i det politiska, och endast af fruktan för opinionen afhålles från att öppna visiret och förklara sig för kotteriet. Häraf också kotteriets grufliga ilska mot den liberala pressen, synnerligen när denna framhåller sakerna i deras sanna ljus. s Att en representationsreform icke skulle lyckas utan en våldsam omhvälfning, så framt ej Regeringen tager initiativet, är vidare ett antagande, som tål jemkning. Att en ganska kritisk ställning slutligen måste inträffa, om Regeringena i längden motarbetar nationens önskningar, vare sig öppet eller med förstucket spel, lider väl ej tvifvel: men om Regeringen blott ville visa, att den gynnade folkets sak i denna fråga, och ej ställde sig i en så tvetydig och af många misstänkt dager, som nu är! fallet, så skulle saken nog sna:t gå framåt, äfven uian ett direkt förslag från styrelsens sida. Förestående anmirkning lemnar äfven en lämplig förklaring på den verkliga betydelsen af brefskrifvarens yttrande, att Regeringen ställt sig öfver partierna. Denna fras är i de flesta fall ett nonsens, isynnerhet i politiska frågor.