Article Image
jag ställer denna fråga till eder alla, huru lifligt j än mågen älska freden, månne det skulle kunna blifva likgiltigt och overksamt i en sådan strid? (Nej! nej!) J hifven gifvit svaret på denna fråga. Kanonerne skulle afsig sjelfva sätta sig i rörelse. (Lfliga och uthållande bitallsrop.) Och det är under dylika utsigter som vi finna oss insnärjda i svårigheterne af vår politiska, moraliska och financiella ställning. På hvad sätt har väl styrelsen förberedt sig för det stora prof som förestår? Hvar äro väl de reservmedel, som det enklaste förutseende gjort det till en pligt för henne att afligga för en kommande kris, under 47 fredsår? Hvar har hon gjort af de rikedomar, hvarmed Försynen välsignat detta land? Hon har icke blott förslösat allt, utan äfven för många år anticiperat på framtiden. En familjlader, som hushållat på detta sätt, hade förtjent att komma under förmyndare. (Ja! ja!) Regeringar kan man icke sätta under förmyndare, men en sådan liknöjdhet hos dem för framtiden är icke blott! dårskap, den är ett brott. Hvad har styrelsen! gjort af denna dyrbara skatt af moralisk styrka, som Julirevolutionen lemnat i hennes händer, af denna ädla och sublima lyfining hos en nation, färdig att offra sitt lif för rättvisan och friheten? Hon har i dess ställe ingifvit låga och brotsliga tankar. Hon har velat dana detta, land efter sitt eget beläte. (Stormande bifall.) Si mycket det berott af henne har hon dömt oss till vanmakt; men Frenkrike kan icke afsäga sig sin bestämmelse i verlden, utan att förneka sig sjelf, denna bestämmelse, som ut-: gjort dess ära och dess faror, som folkens med-; vetande anvisar oss. Att låta Frankrike stiga ned från första rangen, det är att vanära det, att döda det; ty nedanom den första finnes det ingen plats för Frankrike. (Lifliga bifallsrop) Och hvem blefve väl skulden till en dylik belägenhet? Blott de förtjena namnet af konservative, som ega vilja att häremot använda ett kraftigt och verksamt botemedel. Det är j, männen som arbeten, männen med allmän och enskisd moralitet, det är j ensamme, som i sjelfva verket representeren det konservativa elementet i samhället; och genom och med eder, genomträngdt af edra ädla och högsiuta känslor, skall sambället lefva och tillvexa, mäktigt och hedradt, och med ära bestå de prof, som vänta det. De deremot, som korrumpera samhället, kalla sig oriktigt konservative och hafva inkräktat denna benämning; ty immoralitet och korruption upplösa mest af allt ett samhälle. Vi vilje gerna tro, att inom detta parti ännu finnas redligt sinnade, uppskrämde af någon öfverdrift, villade af räddhåga; de skola förena sig med oss för återupprättandet af den offentliga moralen. Men må de, som äro vane att bedraga och störta de styrelser, som de tiena, behålla sin benämning, om de så vilja; de blifva då konservative i samma mening, som denna bedröfligt minnesvärda senat, hvilken äfven kallade sig konserveranZe, utan tvifvel emedan den under fäderneslandets olyckor, då en bandfull tappra mot fremlingarne försvarade Frankrikes jord, icke gjorde annat än sökte konservera sina embeten och sina titl:r. (Långvarigt afbrott.) Mina herrar! En sinnrik fabel från forntiden berättar, alt jätten Anteus en ging var inbegripen i en häftig strid. Hvarje göng han kände sina krafter nära att svigta, tryckte han sitt bröst emot jorden, sin moder, och i denna omfamning hemtade han ny styrka. Målte vår regering göra på samma sätt; försvegad, förslappad, må hon åter stärka sig vid sitt upphof; Julirevolutionen är hennes moder; hon har en smula glömt bort det (Munierhet); målte hon nalkas denna sin moder, och omfamna henne; bon skall hos henne återvinna den ungdom och kraft, bon behöfver för de prof, hon bar att genomgå., (Talaren slöt, helsad af de lfligaste bifallsyttringar.) Om aftonen gafs på teatern Den stumma från Portici, och staden hade inbjudit alla de vid banketten närvarande, att bivista denna representation. De känslor, som lifvat sällskapet, uttryckte sig å nyo här. Duetten: Amour sacre de la patrien applåderades lifligt. Under jen af mellanakterne sjöngs Marseillaisen af hela I huset. FRICK HOLIA.

13 oktober 1847, sida 2

Thumbnail