bon s:g besvärad af offentligheten; den är henne förhatlig, och man ser henne sysselsatt med det eländiga göromålet, att bekriga pressen, hvilket ännu aldrig ländt någon styrelse till fromma. Imedlertid nalkas pröfningens dag. Frankrike har sin kallelse i verlden att uppfylla, och det ville gerna uppfylla den. Öfverzsllt der en nationalitet hotas, öfverallt der ett folk söker bryta sina bojor, öfverallt, slutligen, der rätten ligger fängslad under förtryckets styrka, är blicken riktad på Frankrike, all misskänd rätt sätter sitt hopp till oss, Frankrike må vilja det eiler icke. (Sensation.) Det är det höga och universella i våra statsinrältningar, det är vår historia och vår nationalkarakter, så omfattande, så sympsathetisk, som åligga oss denna röle och döma oss till detta kall. (Bifall.) Sen huru envist folken fasthönga vid denna förtröstan på oss; ingenting har kunnat förstöra den, hvarken proklamerandet af denna sjelfviska poIitik: hvar och en sköter sig, hvar och en får hos sig göra hvad han villn, ej heller Pulens öfverlemnande åt sitt öde, eller Italiens förste martyrer åt deras bödlar, eller det bedröfliga tillmtetgörandet af vårt protektorat i Osterlanden. I våra dagar är hela verlden i jäsning och rörelse, Försynen arbetar på civilisationens och frihetens verk på särskilda vägar: än genom krigets blodiga strider, än genom fredens långs:mmare och måhända mera säkra arbete. Hon har väl begagnat denna långa fred, som hon skänkt oss; allt har genomgått undersökningens och diskussionens pro: förhållandena emellan folken inbördes, emellan folken och styrelserne — allt har blifvit belyst. Verlden har blifvit liksom en stor vexelundervisningsanstalt, med; gemensamhet i känslor och rättsbegrepp. De mest enväldiga styrelser äro nödsakade, att fästa afseende på detta folkens gemensamma tänkesätt. Hvarföre har väl Krakaus tillintetgörelse, denna lilla stat, som blott fanns till namnet och knappt var känd iverlden, väckt denna allmänna känsloskakning, ifrån ena polen till den andra? Jo, emedan det icke längre kan finnas något partiellt förtryck, någon lokal oräftvisa, emedan det våld, som drabbar en, kännes af alla. (Stormande bravorop.) Af alla dessa förtrampade rättigheter, af all denna lingtan efter oberoende och frihet har den volkan i menskliga sinnet bildat sig, som har en härd öfver allt, der menskligheten lider, i Italien, i Spanien, i Portugal, i Schweiz. Frankrike, stäldt i midten af alla dessa brännpunkter för rörelse och lidanden, kan icke förblifva orörligt och likgilltigt. Förgäfves skulle! en feg styrelse vilja försticka sig icom sin egoistiska politik, förgäfves söka bedraga än folken, än konungarne; förgäfves skulle hon låta föra sig i släptåg af Österrike i Schweiz, af England i Portugal; tiden för ett dylikt förfarande, för alla dessa små tjenster af diplomatisk polis, gjorda åt de enväldiga makterna för att försona dem med Julimonarkiens ursprung, är förbi, ech hände!sernas fatala gårg sätter Frankrike i nödvändighet att återgå till en verksam och national poliik. (Mycket 1fligt bifall.) I Italien har kristenhetens öfverhufvud tagit initiativet till ett oförfåradt motstånd emot Österrikes anspråk. Påfven har ej glömt påfvedömets gamla och säla röle i medeltiden, nemligen af representant och ibärdig försvarare af kaliens nationalitet emot kejsarens välde. Hela Italien har förstått bonom, och från ena ändan af balfön ill den andra är det hans namn, hans färger, hans ädla och högsinnade protester, som sammanhålla, värma och återlifva de spridda delarne af denna ärorika nation. Italien minnes jatt det beherrskat verlden, och hemtar dock af detta minne ondast det blygsamma anspriket att få rå om sig sjelf. (Förträffligt!) Det år Italien, vi hafva att tacka för fröna till dessa I borgerliga och politiska rättigheter, som utgöra de mest framskridna nationernes i Europa odling; det har billiga anspråk att deraf återbörda någon del. Dessa så grundade anspråk väcka Österrikes bäfvan, och det naikas med vapen i hand för att qväfva den eld, som hotar det. Det är en uräldiig byggnad, som har den olyckan att öfverallt vara omgifven af hotande och brännbara ämnen, i Galizien, i Schweiz, i Italien, till och med i Frankrike; ett vådligt öde om Österrike är dömdt till det omöjliga, att qväfva all denna eld! (Bravo! biavo!) 1medlertid, om Österrike, drifvet af sjelfbevarandets instinkt, på nytt störtade sig öfver Italens sjelfständiga stater; om striden uppblossade emellan regeringarne i Italien och folket der, kämpande för sin nationalitlets rättigheter; lom Österrike grep till vapen för hvad det kallar tryggheten af sitt välde, månne Frankrike SST SA TER SEE ENSE ARNES TER HE SSE a . Ar FE moon