bon s:g besvärad af offentligheten; den är henne
förhatlig, och man ser henne sysselsatt med
det eländiga göromålet, att bekriga pressen,
hvilket ännu aldrig ländt någon styrelse till
fromma.
Imedlertid nalkas pröfningens dag. Frank-
rike har sin kallelse i verlden att uppfylla,
och det ville gerna uppfylla den. Öfverzsllt der
en nationalitet hotas, öfverallt der ett folk sö-
ker bryta sina bojor, öfverallt, slutligen, der
rätten ligger fängslad under förtryckets styrka,
är blicken riktad på Frankrike, all misskänd
rätt sätter sitt hopp till oss, Frankrike må vilja
det eiler icke. (Sensation.) Det är det höga och
universella i våra statsinrältningar, det är vår
historia och vår nationalkarakter, så omfattande,
så sympsathetisk, som åligga oss denna röle
och döma oss till detta kall. (Bifall.) Sen
huru envist folken fasthönga vid denna förtrö-
stan på oss; ingenting har kunnat förstöra den,
hvarken proklamerandet af denna sjelfviska po-
Iitik: hvar och en sköter sig, hvar och en
får hos sig göra hvad han villn, ej heller Pu-
lens öfverlemnande åt sitt öde, eller Italiens
förste martyrer åt deras bödlar, eller det be-
dröfliga tillmtetgörandet af vårt protektorat i
Osterlanden.
I våra dagar är hela verlden i jäsning och
rörelse, Försynen arbetar på civilisationens och
frihetens verk på särskilda vägar: än genom
krigets blodiga strider, än genom fredens lång-
s:mmare och måhända mera säkra arbete. Hon
har väl begagnat denna långa fred, som hon
skänkt oss; allt har genomgått undersökningens
och diskussionens pro: förhållandena emellan
folken inbördes, emellan folken och styrelserne
— allt har blifvit belyst. Verlden har blifvit
liksom en stor vexelundervisningsanstalt, med;
gemensamhet i känslor och rättsbegrepp. De
mest enväldiga styrelser äro nödsakade, att fä-
sta afseende på detta folkens gemensamma tän-
kesätt. Hvarföre har väl Krakaus tillintetgö-
relse, denna lilla stat, som blott fanns till nam-
net och knappt var känd iverlden, väckt denna
allmänna känsloskakning, ifrån ena polen till
den andra? Jo, emedan det icke längre kan
finnas något partiellt förtryck, någon lokal o-
räftvisa, emedan det våld, som drabbar en, kän-
nes af alla. (Stormande bravorop.)
Af alla dessa förtrampade rättigheter, af all
denna lingtan efter oberoende och frihet har
den volkan i menskliga sinnet bildat sig, som
har en härd öfver allt, der menskligheten li-
der, i Italien, i Spanien, i Portugal, i Schweiz.
Frankrike, stäldt i midten af alla dessa bränn-
punkter för rörelse och lidanden, kan icke för-
blifva orörligt och likgilltigt. Förgäfves skulle!
en feg styrelse vilja försticka sig icom sin egoi-
stiska politik, förgäfves söka bedraga än folken,
än konungarne; förgäfves skulle hon låta föra
sig i släptåg af Österrike i Schweiz, af England
i Portugal; tiden för ett dylikt förfarande, för
alla dessa små tjenster af diplomatisk polis,
gjorda åt de enväldiga makterna för att försona
dem med Julimonarkiens ursprung, är förbi,
ech hände!sernas fatala gårg sätter Frankrike i
nödvändighet att återgå till en verksam och
national poliik. (Mycket 1fligt bifall.)
I Italien har kristenhetens öfverhufvud ta-
git initiativet till ett oförfåradt motstånd emot
Österrikes anspråk.
Påfven har ej glömt påfvedömets gamla och
säla röle i medeltiden, nemligen af represen-
tant och ibärdig försvarare af kaliens nationa-
litet emot kejsarens välde. Hela Italien har
förstått bonom, och från ena ändan af balfön
ill den andra är det hans namn, hans färger,
hans ädla och högsinnade protester, som sam-
manhålla, värma och återlifva de spridda de-
larne af denna ärorika nation. Italien minnes
jatt det beherrskat verlden, och hemtar dock
af detta minne ondast det blygsamma anspri-
ket att få rå om sig sjelf. (Förträffligt!) Det
år Italien, vi hafva att tacka för fröna till dessa
I borgerliga och politiska rättigheter, som utgöra
de mest framskridna nationernes i Europa od-
ling; det har billiga anspråk att deraf åter-
börda någon del. Dessa så grundade anspråk
väcka Österrikes bäfvan, och det naikas med
vapen i hand för att qväfva den eld, som ho-
tar det. Det är en uräldiig byggnad, som har
den olyckan att öfverallt vara omgifven af ho-
tande och brännbara ämnen, i Galizien, i Schweiz,
i Italien, till och med i Frankrike; ett vådligt
öde om Österrike är dömdt till det omöjliga,
att qväfva all denna eld! (Bravo! biavo!) 1-
medlertid, om Österrike, drifvet af sjelfbeva-
randets instinkt, på nytt störtade sig öfver Ita-
lens sjelfständiga stater; om striden uppblos-
sade emellan regeringarne i Italien och folket
der, kämpande för sin nationalitlets rättigheter;
lom Österrike grep till vapen för hvad det kal-
lar tryggheten af sitt välde, månne Frankrike
SST SA TER SEE ENSE ARNES TER HE SSE
a . - Ar FE moon