EN FESTMÅLTID I ST. QUENTIN, AF VALREFORMENS VÄNNER. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr Odilon Barrot, deputerad, var den siste af talarne vid denna fest. Vi återgifva här nedan, utan förkortning, bans ypperbga tal: Det är då icke sannt — så började han — att källan för upphöjda känslor och ädla passioner ultorkat i vårt fädernesland. Äfven om den vore det i Frankrike, i hela verlden, så sku!le den dock bibehålla sig frisk och lefvande bland eder, närd af minnena och traditionerna från en palrioism, som visat sig så ståndaktig oeb uthållande i mer än ett halft århundrade. De är ett skönt skådespel, att se 800 medborgare förbrödra sig med hvarandra i denna frihetens och hederns heliga gemenskap. (Bifall.) J hafven kännt att friheten och redligheten voro oskiljaktiga systrar; j hafven dyrkat dem gemensamt, och velat att de skuile lefva ett och samma lif. Och det är sannringen, som j härigenom egnat eder hyllning. Friheten skulle icke kunna lefva i ett samhäll-, bvarifrån redligheten vore bannlyst. Och då j2:g talar om redlighet, förkastar jag heli och håilet denna lögnaktiga skillnad emellan allmän och enskild redlighet. Det finnes icke tvenne slags redlighet, lika litet som tvenne slags moral, tvenne slags rättvis?, tvenne slags samvete. (Lingvariga bifallsyttringar.) Den, som säljer sin röst, hvarföre stämpl!as ban ej i heder!igt folks omdöme med samma vanära, som en bedragare, en tjuf? Månne väl den röst, med hvilken han drifver en så skamlig trafik, är bans enskilda tillhörighet? Månne den ej är en allmän egendom, anförtrodd åt hans heder, under edens helgd? Om den säljes för penningar, då ropar man högt på skandsl; men månne ej förhållandet är detsamma, då den gifves i utbyte emot ett embete eller någon oförtjent gunst? Ochi detta sednare fail skulle man vara öfverseende! En deputerad, en vailman ropar med falskt pryderi, vid berättelser om engelska parlamentsval: Fyl skulle jag väl gifva min röst för penningar! Men då en fader, utan att dertill vara berättigad, låter uppfostra sina barn på statens bekostnad, månne denna honom visade ynnest icke låter uppskatta sig i penningar? Då hen slipper att betala er befordran för sin son, der betaning anvars kommer i fråga, månne ej här det åter handlar om penningar? Då en indrägtig befattning gifves i utbyte mot en valröst, med förbigående af gsmmal misskänd förtjens, månne inkomsterne af en dylik plats ej togas i beräkning vid transaktionen? Således ligga penningar, alltid penningar, i boiten på ali denna korruption, Men med i köpet gå de heligaste ting, rättvisan och bedern, såsom en förderflig medgift. (Liflg sensation. Det är sann! Det är sannt!b). I moraliskt hänseende är således den poli tiska oredligbeten ännu föraktligere, in den enskilda orediigheten; den ena förnedrar indivi den, den andra hela sam Gifve Gud, alt allt hederligt folk ef alla pertier i Frankrike ville förena sig om, att bögt proklamera dessa så enkla och vanliga reglor af heder och mora!, och med kraft yrka på deras eficrliefnad! Den man, som står ensam, dukar alltför ofta under i denna dena egna nyttens strid med pligten. Deremot segrar semvetet, då det styrker siz genom beröringen med andra, då dei bemiar upplysning vid offentlighetens ljus. His derföre fruktan för offentlig blygsel och opinionens fördömelse öfver slit komma den moraliska svagheten till bjelp. Det ar endast de stillastiende vattnen, som undergå förskäroning och förruttnelse. Måite derföre hela Frankrike taga del i denna moraliska och helsosamma rÖrelse, som ensam kan rädda det! Måtte frår dessa samlingar, af hvilka j framställen ett si imposant exempel, ett heligt förbund utgå a allt hederligt folk emot dem, som låta mul: sig, och den olycka, öfver hvilken vi klaga, skal försvinna. (Lifligt bifall.) Hvarthän hear väl denna korruption, som slutligen betalas med de allmänna medlen, oci med hvilken en majoritet kaft mod att för klara sig belåten, fört oss? I materiellt hän seende till den största oordning i finanserna Ett års hungersnöd har varit tillräcklig, för et visa oss den katastrof, vi gå till mötes. I po litiskt hänseende till misstroende och missnöje I moraliskt hänseende till förnedring af de all männa och enskilda sederna. Med dessa mörka symptozner för ögonen hvilka med hvarje dag blifva allt mer och me tydliga, hvad gör väl vår regering? Hoa en visas att gå sina olycksaliga vägar, och syne hafva beslutit att följa dem ända till förderf vets brant. I stället att påkalla offentligheten traft till bielp. för alt utrota det onda, käinre