anleda så långa debatter; han kunde likväl icke
underlåta att besvara herr rektorns yttrande
till bevis för skolväsendets goda skick. Tala-
ren visste icke huruvida det är presterskapets
och skollärarnes skyldighet att underrätta sig
om huru de fattigare föräldrarna uppfostra sina
barn och om dessa få lära något eller intet;
men ansåg det böra vara deras pligt stt taga
kännedom derom, och derigenom söka befordra
de arbetande klassernas omtanka för sina barns
uppfostran och bildning. Men att så icke nu
är händelsen, det visste han af egen erfaren-
het och af minga sina vederlikars exempel;
ingen prest hade hos bonom gjort sig underrättad,
huruvida hans barn finge lära något eller! intet.
Hvad herr rektorn anfört om den svenska bon-
dens öfverlägsna bildning framför all allmoge i
hela Europa, trodde talaren för sin del, att
detta icke öfverensstämde med verkliga förhål-
landet; hvad bonom sjelf vidkom, hade han
visst icke af någon prest inhemtat det lilla han
lärt. Talaren hade ock trott sig finna att, i
fråga om skolväsendets reform, det varit pre-
sterskapet som gjort de största svårigheterna.
Herr hofpredikanten Wennström begärde or-
det och yttrade i anledning af hr Trädgårds
nyssnämnde föredrag, att han, såsom tillhörande
den församling der hr Trädgård är boende, vore
i tillfälle upplysa, att församlingens fattigskola
icke är i tillfälle mottaga flera barn, men att
denj kommer att utvidgas, hvarvid församlin-
gens presterskap otvifvelaktigt äfven kommer
att hafva tillsyn deröfver att den begagnas.
För öfrigt yttrade talaren några ampla, och i
sjelfva verket äfven välförtjenta loford öfver
rektor Schmidts skola, samt hans skicklighet som
skollärare.
Herr major Appolloff rekommenderade till
skyddsföreningens omsorg en 19-årig flicka, som,
efter utståndet straff i cellfängelse, nu vistas i
tjenst hos honom och uppför sig väl. Som hr
majoren dock icke behöfver flickan, utan blott
af välvillig omtanka för hennes framtid, tills-
vidare hade henne hos sig, önskade han attnå-
gon af föreningens ledamöter ville taga bans
skyddling om bänder. Herr majoren yttrade
tillika, att ban med nöje skulle se om tidnin-
garne ville relstera förhållandet, - i motsats
till en af br rektor Schmidt nyss förut yttrad
åsigt. Hr rektorn bade nemligen, såsom ett
tillägg till sitt ofvannämnde anförande yttrat
den tanke: att hans debatt med hr Renbult
och Trädgård icke måtte komma att inflyta a
tidningarnes spalter ); brarvid hrr ordföranden
dock fästade talarens uppmärksamhet derpå,
att ingen kunde förhindra t:dningsredaktionerne
att hafva sina referenter på stället. Je, G
) Ofvannämnde yttrande af en så upplyst man,
soma hr rektor Schmidt, väcker en icke så
obetydlig förundran. Det finnes visst minga,
som hata tidningarna, och det är en sak för
sig; men all, som nitälska och arbeta för
syftemål af den art som Skyddsföreningens,
skola snart inse, att framgången af en sådan
förenings bemödanden hufvudsakligen beror
af ett understöd från den stora publikens
sida, hvilket icke vinnes utan offentlighetens
tillbjelp.