mein — Till Aftonbladet har en artikel blifvit insänd från Södra Helsingland, som har för asigt att lemna ett bidrag till orsaken hvarföre söndring ej sällan eger rum mellan bönderna och Ppresterna i en församling; och hvilken orsak utan tvifvel till någon del står att finna i det mindre lämpliga aflöningssättet. Då det händer, att församlingarna i sin själasörjare icke alltid träffa den andans man de väntat, utan måhända en person, i främsta rummet nitisk för sina inkomster, och blott liksom i förbigående angelägen om sina fårs andliga bästa; så är det både förlåtligt och begripligt, om genom upprepade fakta i den vägen en spänning cmellan lärare och socknebor uppkommer, som föder vantrefnad och split i sammanlefnaden. Att meddela artikeln in extenso, anse vi denna gång icke lämpligt, för att ej oroa vissa intresserade personligheter. Men då man på stället säkert känner hvarom frågan är, torde det för Närvarande göra tillfyllest att hafva nämnt det ofvanstående; hvarvid vi likväl derjemte erinra, att den ecklesiastike löntagaren , i församlingar, för att kunna subsistera, måste utfå sin rätt och lika litet oskäligt förhållas sina lagliga inkomster, som han å sin sida, genom olämplig stränghet i deras utkräfvande, bör sätta sina åhörare i mindre god stämning. RR — Signaturen S. gör i Dagl. Allehanda för i förrgår, uti en revv af landsortspressen. med