sdat 535 IV LtUtCHUCL. TULL YY CSUDdilaUUuS UCi ll
ägare saknas således ännu fullmäktig.
emmm— s m—-—-—————— i
— Enligt hvad Figaro, berättar, skall hr Gille,
som förut varit anställd så väl vid Kongl. thea-
tern, som Mindre teatern, nu med en trupp af:
omkring 435 personer ämna gifva representatio-
ner i landsorten.
— Vår utmärkte violoncellist, hr Gehrmann,
har, efter flerårig bortovaro, nu bit å!erkommit.l
— Den fransyska theatertruppen gaf i lör-
dags, i de la Croixs salong, komedien Made-
motiselle de Belle Isle, af Alexandre Dumas.
Detta stycke, som jemväl i öfv. rsättning varit!
en god kz:ssapjes för den kungliga teatern, har,
såsom bekant, en något skabrös intrig, men
lemnar såsom karaktersstycke ett stort fält till
utvecklande af artistisk talang, samt är genom
rikedomen af kontraster och öfverraskande si-
tuationer ett af de mest underhållande, och
den utgör en af de stående karaktersstycken,!
som alltid gifvas några gånger om året på Thea-
tre frarcais i Paris för att lemna tillfålle å!
vissa utmärkta sujetter derstädes att visa sig i
roller, som förskaffat dem en viss serskild rykt-
barhet. Också hafva flere af den kongl. tea-
terns sujatter härstädes, fru Hjortsberg såsom
fröken de Belle Isle, fru Eriksson såsom mar-
kisinnan de Brie, br Almlöf såsom bertigen af
Richelieu och hr Dahlqvist såsom d Aubignyl
deri skördat myeket bifall, och br Almlöf har
enligt vår tanka der en af sina lyckligaste partier.
Oaktadt denna komedi så ofta förut varit
sedd här i Stockholm, skänkte dess uppförande
af de fransyska skådespelarne en sann och stor
konstnjutning. Det är svårt att säga, åt hvil-
ken man vill gifsa företrädet af ett natur-
sannt, väl nyanseradt och sammanhängande spel
fullt af känsla och lif: åt mad. Stephen såsom
mademoiselle de Belle Isle, hr Voisel såsom her-
tigen af Richelieu eller hr Ulrich såsom che-
valier sAubigny. Mad. Luchesi utförde äfven
sin svåra men mindre tacksamma roll ganska
tillfredställande —; men visst är, att vi sågo
mer än en blaserad spektakelgångare snyfta
af rörelse vid mer än ett tillfälle, och alla må-
ste komma öfverens att det hela var utmärkt,
och att de nyssnämnde artisterne skulle med
heder kunnat gifva pjesen äfven på en Pariser-
teater.
Beklagligen var, det oaktadt, salongen för af-
tonen icke mer än till hälften upptagen. Or-
saken bärtill torde väl i någon mån hafva varit
hr Ernsts konsert samma afton; men äfven ett
par gånger förut hafva dessa spektakler- varit
temligen glest besökta, hvilket man bar svårt
att förklara. Att anledningen ej kan vara bri-
stande förmåga hos allmänteten, att följa med
den fransyska dialogen, torde kunna slutas deraf,
att den s. k. Delcourska truppens representa-
tioner för några år sedan, ehuru de gåfvos på
stora teatern, som rymmer tre gånger mera
åskådare, merendels hade att fögna sig åt väl
besatta hus. Likväl lärer ingen, som sett och
haft tillfälle jemföra flere utländska artister,
förneka att hr Lefebre fullt kan mäta sig med,
ja! till och med kanhända är öfverlägsen hr
Francisque, som på sin tid gjorde så mycket
uppseende, att han ännu omtalas; att bland den
Deleourska truppens damer icke fanns någon
som uppgir emot madame Stephen, att mille
Edith har lika mycken grac2 och mindre ma-
ner, än mille Edelin, att hr Ulrich såsom jeune
premier står ojemförligt framför hr Pechåna,
och att den förra truppen icke hade hågon ar-
tist, som motsvarade hr Voisel. Vinämna detta
utan att glömma den utmärkta talang, som
madame Brice af Delcours trupp ådagalade i
intrig-roller. Dessutom kan man tillägga att
hr Trouillets sällskap i afseende på rika, frai-
cha och smakfulla kostymer icke lemnar något
öfrigt att önska.
Vi kunne derföre icke lemna någon annan
förklaringsgrund, hvarföre en jemförelsevis min-
dre sympathi tyckes visa sig för den nuvarande
fransyska troppen, än att dessa soirger hän-
delsevis ännu icke råkat blifva riktigt på mo-
det, fastän man nästan hvarje afton der ser så-
väl corps diplomatique, som ett litet antal af
Ja haute vole i öfrigt. Det vore imedlertid
skad2, om hr Trouillet ännu längre skulle blifva
i saknad af den uppmuniran, att han kunde
finna sina kostnader någorlunda nöjaktigt er-
salta, och sålunda nödgas sluta med de första
tolf representationerna, hvilket troligen bade
till påföljd, att äfven hvarje annan fransysk
trupp skulle för framtiden finra sig afskräckt
från att besöka vår hufvudstad. Det lider lik-
väl ingen tvifvel att det tillfälle till jemförelse,
som dylika besök, åtminstone af så utmärkta
artister som dessa, lemna dem af våra inhem-
ska, hvilka ej sjelfva kunna besöka kontinen-
ten, äro ganska nyttiga för det konststudium,
som äfven en god skådespelare alltid fortfa-
rande behöfver, såvida ban ej skall stadna på en
ligre punkt af sin bana, än hans naturliga an-;
lag i sjelfva verket kunna medzsifva honom att.
hinna, äfvensom för utbildande af publikens
egen smak; hvilket allt måste äga värde i
samma mån som man är öfverens om, att den