sdat 535 IV LtUtCHUCL. TULL YY CSUDdilaUUuS UCi ll ägare saknas således ännu fullmäktig. emmm— s m—-—-—————— i — Enligt hvad Figaro, berättar, skall hr Gille, som förut varit anställd så väl vid Kongl. theatern, som Mindre teatern, nu med en trupp af: omkring 435 personer ämna gifva representationer i landsorten. — Vår utmärkte violoncellist, hr Gehrmann, har, efter flerårig bortovaro, nu bit å!erkommit.l — Den fransyska theatertruppen gaf i lördags, i de la Croixs salong, komedien Mademotiselle de Belle Isle, af Alexandre Dumas. Detta stycke, som jemväl i öfv. rsättning varit! en god kz:ssapjes för den kungliga teatern, har, såsom bekant, en något skabrös intrig, men lemnar såsom karaktersstycke ett stort fält till utvecklande af artistisk talang, samt är genom rikedomen af kontraster och öfverraskande situationer ett af de mest underhållande, och den utgör en af de stående karaktersstycken,! som alltid gifvas några gånger om året på Theatre frarcais i Paris för att lemna tillfålle å! vissa utmärkta sujetter derstädes att visa sig i roller, som förskaffat dem en viss serskild ryktbarhet. Också hafva flere af den kongl. teaterns sujatter härstädes, fru Hjortsberg såsom fröken de Belle Isle, fru Eriksson såsom markisinnan de Brie, br Almlöf såsom bertigen af Richelieu och hr Dahlqvist såsom d Aubignyl deri skördat myeket bifall, och br Almlöf har enligt vår tanka der en af sina lyckligaste partier. Oaktadt denna komedi så ofta förut varit sedd här i Stockholm, skänkte dess uppförande af de fransyska skådespelarne en sann och stor konstnjutning. Det är svårt att säga, åt hvilken man vill gifsa företrädet af ett natursannt, väl nyanseradt och sammanhängande spel fullt af känsla och lif: åt mad. Stephen såsom mademoiselle de Belle Isle, hr Voisel såsom hertigen af Richelieu eller hr Ulrich såsom chevalier sAubigny. Mad. Luchesi utförde äfven sin svåra men mindre tacksamma roll ganska tillfredställande —; men visst är, att vi sågo mer än en blaserad spektakelgångare snyfta af rörelse vid mer än ett tillfälle, och alla måste komma öfverens att det hela var utmärkt, och att de nyssnämnde artisterne skulle med heder kunnat gifva pjesen äfven på en Pariserteater. Beklagligen var, det oaktadt, salongen för aftonen icke mer än till hälften upptagen. Orsaken bärtill torde väl i någon mån hafva varit hr Ernsts konsert samma afton; men äfven ett par gånger förut hafva dessa spektaklervarit temligen glest besökta, hvilket man bar svårt att förklara. Att anledningen ej kan vara bristande förmåga hos allmänteten, att följa med den fransyska dialogen, torde kunna slutas deraf, att den s. k. Delcourska truppens representationer för några år sedan, ehuru de gåfvos på stora teatern, som rymmer tre gånger mera åskådare, merendels hade att fögna sig åt väl besatta hus. Likväl lärer ingen, som sett och haft tillfälle jemföra flere utländska artister, förneka att hr Lefebre fullt kan mäta sig med, ja! till och med kanhända är öfverlägsen hr Francisque, som på sin tid gjorde så mycket uppseende, att han ännu omtalas; att bland den Deleourska truppens damer icke fanns någon som uppgir emot madame Stephen, att mille Edith har lika mycken grac2 och mindre maner, än mille Edelin, att hr Ulrich såsom jeune premier står ojemförligt framför hr Pechåna, och att den förra truppen icke hade hågon artist, som motsvarade hr Voisel. Vinämna detta utan att glömma den utmärkta talang, som madame Brice af Delcours trupp ådagalade i intrig-roller. Dessutom kan man tillägga att hr Trouillets sällskap i afseende på rika, fraicha och smakfulla kostymer icke lemnar något öfrigt att önska. Vi kunne derföre icke lemna någon annan förklaringsgrund, hvarföre en jemförelsevis mindre sympathi tyckes visa sig för den nuvarande fransyska troppen, än att dessa soirger händelsevis ännu icke råkat blifva riktigt på modet, fastän man nästan hvarje afton der ser såväl corps diplomatique, som ett litet antal af Ja haute vole i öfrigt. Det vore imedlertid skad2, om hr Trouillet ännu längre skulle blifva i saknad af den uppmuniran, att han kunde finna sina kostnader någorlunda nöjaktigt ersalta, och sålunda nödgas sluta med de första tolf representationerna, hvilket troligen bade till påföljd, att äfven hvarje annan fransysk trupp skulle för framtiden finra sig afskräckt från att besöka vår hufvudstad. Det lider likväl ingen tvifvel att det tillfälle till jemförelse, som dylika besök, åtminstone af så utmärkta artister som dessa, lemna dem af våra inhemska, hvilka ej sjelfva kunna besöka kontinenten, äro ganska nyttiga för det konststudium, som äfven en god skådespelare alltid fortfarande behöfver, såvida ban ej skall stadna på en ligre punkt af sin bana, än hans naturliga an-; lag i sjelfva verket kunna medzsifva honom att. hinna, äfvensom för utbildande af publikens egen smak; hvilket allt måste äga värde i samma mån som man är öfverens om, att den