BROTT OCH FATTIGDOM ). Man har i allmänhet alltför högt uppskattat värdet af de stående, öfvade härarna, och alltför litet afsett de moraliska förhållanderna jag här antydt, ehuru hvarje sida af krigshistorien bevisar motsatsen. Det var 4792 års franske konskriberade som slogo de preussiska och österrikiska kärntropparna; det var åter 4843 års preussiska landtvärn som slog de franske veteranerne, och då de fiendtliga härarne 1844 och 1815 inträngde öfver franska gränsen, funno de emot sig ingen annan fiende än armåen, ty nationen var trött och likgiltig. Hade de förnyat försöket år 1830, skulle de funnit millioner väpnade emot sig. Napoleons härskaror kunde ej på sex år betvinga Spanien; år 4823 gjorde den franska invasions-armåen nästan blott en promenad från Pyreneerna till Cadix. Neapel hade år 4821 visserligen en stående armå, som dess regering skickade i fält att möta Österrikarne, men deras blotta åsyn boriflägtade henne. För att hålla oss till svenska erfarenheter, påmin) Se Aftonbladet M2 218—222.