BROTT OCH FATTIGDOM ).
Man har i allmänhet alltför högt uppskattat
värdet af de stående, öfvade härarna, och allt-
för litet afsett de moraliska förhållanderna jag
här antydt, ehuru hvarje sida af krigshistorien
bevisar motsatsen. Det var 4792 års franske
konskriberade som slogo de preussiska och öster-
rikiska kärntropparna; det var åter 4843 års
preussiska landtvärn som slog de franske vete-
ranerne, och då de fiendtliga härarne 1844 och
1815 inträngde öfver franska gränsen, funno de
emot sig ingen annan fiende än armåen, ty na-
tionen var trött och likgiltig. Hade de förnyat
försöket år 1830, skulle de funnit millioner väp-
nade emot sig. Napoleons härskaror kunde ej
på sex år betvinga Spanien; år 4823 gjorde den
franska invasions-armåen nästan blott en pro-
menad från Pyreneerna till Cadix. Neapel hade
år 4821 visserligen en stående armå, som dess
regering skickade i fält att möta Österrikarne,
men deras blotta åsyn boriflägtade henne. För
att hålla oss till svenska erfarenheter, påmin-
) Se Aftonbladet M2 218—222.